Halsfluss

Halsfluss är en infektion som orsakas av bakterier i halsmandlarna, oftast streptokockbakterier. Halsfluss är vanligast under den tidiga hösten och våren.

Man kan bli smittad av halsfluss till exempel när man tar någon i hand eller kysser någon. För att undvika smitta kan det vara bra att tvätta händerna ofta och undvika handkontakt med personer som har halsfluss. För små barn är det bra att vara utomhus. I förskolan är det viktigt att barn inte delar tandborstar eller handdukar.

Det brukar ta två till fyra dagar från det att man smittats tills de första symtomen visar sig. Halsfluss kan gå över av sig själv, men ibland behöver man behandling. Halsfluss kan ibland ge följdsjukdomar, men det är ovanligt.

Symtom
När man har halsfluss är det vanligt att man:
har ont i halsen när man sväljer
har grötigt tal
känner sig sjuk
har feber.
Ibland kan också lymfkörtlarna i halsen svullna, oftast är det lymfkörtlarna vid käkvinklarna som svullnar. Man brukar kunna känna dem som ömma kulor under huden.

Behandling
När man har ont i halsen kan kall eller varm dryck vara lenande. Kall mat, till exempel glass och yoghurt, brukar också kännas bra. Man kan även prova receptfria smärtstillande läkemedel som innehåller paracetamol eller ibuprofen.

Om man har halsfluss som beror på streptokockbakterier, samtidigt som man har stora besvär, kan behandling med antibiotika påskynda tillfrisknandet. Om besvären är milda brukar infektionen inte hålla i sig så länge och läka ut av sig själv, utan läkemedel.

Får man täta återfall opereras halsmandlarna ibland bort.

När ska man söka vård?
Man ska ringa sjukvårdsrådgivningen eller kontakta en vårdcentral om:
man mår mycket dåligt
man har väldigt svårt att svälja
febern inte går ner på tre till fyra dagar
man får svårt att gapa och misstänker att man har fått en halsböld.

Vad händer i kroppen?
Infektion som ger rodnad och svullnad
Infekterade halsmandlar, tonsillit, kan bero på bakterier eller virus. Om infektionen orsakas av streptokockbakterier grupp A kallas sjukdomen för halsfluss. När man får halsfluss inflammeras halsmandlarna, de blir röda, svullna och gör ont.

Sjukdomen kan gå över av sig själv men har man stora besvär brukar man behandlas med antibiotika, som gör att infektionen snabbare går över och att smittan inte sprids.

Man kan ha ont i halsen av flera orsaker, till exempel vanlig förkylning som beror på virus.

Halsmandlarna finns i svalget
Halsmandlarna sitter på var sin sida om svalget, i höjd med tungans rot. De är en del av kroppens immunförsvar som skyddar mot infektioner. Om man har en infektion, till exempel halsfluss eller körtelfeber, kan halsmandlarna tillfälligt bli förstorade.

Halsmandlarna har veck och fickor, där det kan samlas avstötta hudceller. Det kan synas som vita proppar men ger sällan några symtom och behöver inte behandlas. Propparna är inte ett tecken på en infektion.

Halsmandlarna är större hos barn och krymper sedan gradvis under tonåren. Även om det är ovanligt kan de hos vissa barn bli så stora att det blir för trångt i halsen.

En del av immunförsvaret
Halsmandlarna är en del av svalgets lymfvävnad. I lymfvävnaden finns ett stort antal vita blodkroppar som hjälper till att skydda mot infektioner. Lymfvävnaden i svalget är ofta i arbete eftersom det är vanligt att smittas av bakterier och virus genom luften, eller från händerna till munnen. Om infektionerna återkommer gång på gång blir halsmandlarna större.

Halsfluss orsakas av streptokocker
När man får halsfluss har halsmandlarna oftast infekterats av streptokockbakterier grupp A. Denna sorts bakterier kan också ge andra sjukdomar som till exempel scharlakansfeber, rosfeber och impetigo-svinkoppor. Det finns även andra typer av bakterier som kan ge en infektion i halsmandlarna, men det är ovanligt.

Streptokocker utan att få halsfluss
Man kan ha streptokockbakterier grupp A i svalget utan att ha några besvär, det är framför allt vanligt hos förskolebarn. Då gör bakterierna ingen skada och man behöver inte behandlas.

Att ta antibiotika i onödan kan göra så att bakterierna i svalget utvecklar motståndskraft mot antibiotika, det vill säga blir resistenta. Då kan medicinen i framtiden ge sämre effekt den dag man verkligen behöver den.

Andra infektioner kan likna halsfluss
Även om man har symtom som tyder på halsfluss, så behöver det inte vara det. Det finns andra infektioner i halsmandlarna som kan likna halsfluss.

Om man får ont i halsen i samband med en vanlig förkylning brukar inflammationen vara spridd i svalget, bakom näsan och längre ner mot luftstrupen. Ofta är man då också snuvig, hes och hostar, och det är vanligt att symtomen flyttar runt i svalget. Den typen av infektion brukar bero på virus och kan då inte botas med antibiotika, utan läker av sig själv.

Även körtelfeber, mononukleos, som är vanligt bland barn och tonåringar, kan förväxlas med halsfluss. Då svullnar halsmandlarna upp, precis som vid halsfluss, och man får ofta grå-vita beläggningar i svalget. Körtelfeber orsakas av ett virus.

Ett annat virus kan ge smärtsamma blåsor i gommen, och det kan kännas ungefär likadant som när man har halsfluss.

Hur smittar halsfluss?
Man kan bli smittad av halsfluss genom direktkontakt, till exempel när man tar någon i hand eller kysser någon.I förskolan är det också viktigt att barnen inte delar tandborstar eller handdukar. För att minska smittrisken i familjen är det viktigt att alla använder egen handduk medan någon har halsfluss.

Om man har smittats av streptokocker brukar det ta två till fyra dagar från det att man smittats tills de första symtomen visar sig.

Oftast blir man bra inom en vecka
I de allra flesta fall läker halsfluss ut av sig själv inom en vecka. Om man har stora besvär, med svårigheter att svälja och prata samt feber, kan antibiotika påskynda tillfrisknandet med några dagar. Man ska då alltid ta hela den ordinerade kuren för att inte infektionen ska blossa upp igen. Om besvären är milda med lite eller ingen feber påverkar antibiotika nästan inte alls tillfrisknandet.

Ovanligt att sjukdomen blir värre
Det är ovanligt att man får följdsjukdomar av halsfluss, men man kan få en halsböld. Då har det bildas var som samlas bakom halsmandeln, och svullnaden kan sprida sig längre ner i halsen. Halsböld utvecklas oftast bara på ena sidan. Symtomen är ny febertopp, trötthet och slöhet, svårt att gapa, grötigt tal och svårare att svälja och andas. Andra ovanliga följdsjukdomar är bihåleinflammation eller varig öroninflammation. Det är färre än en person av hundra som får halsbölder, bihåleinflammation eller varig öroninflammation.

En mycket ovanlig följdsjukdom, som var vanligare förr, är reumatisk feber. Sjukdomen sprids då i kroppen, och man får en inflammation i bland annat lederna och i hjärtats klaffar. En annan mycket ovanlig komplikation är njurinflammation. Barn som får njurinflammation brukar få blod i urinen.

Om man får plötslig feber eller mår mycket sämre efter ett par dagar med halsfluss ska man alltid kontakta en läkare.

Symtom och diagnos

Svårt att svälja och ofta feber
Vanliga symtom på halsfluss är att det gör ont att svälja samtidigt som man känner sig sjuk och får feber. Ofta svullnar också lymfkörtlarna i halsen. Känner man med fingrarna på utsidan av halsens sidor kan de då kännas som ömma kulor under huden.

Små barn som har svårt att säga varifrån smärtan kommer visar det genom att de inte vill äta eller dricka. Huvudvärk, ont upp mot öronen och även magont är vanligt.

Streptokockinfektioner brukar hos vuxna inte ge snuva och hosta. Om man som vuxen har ont i halsen med samtidig snuva, hosta och eventuell heshet brukar det vara en virusförkylning. För små barn är det annorlunda, då kan snuva och hosta förekomma samtidigt med halsont och svullna halsmandlar vid streptokockinfektioner

Får man svårt att gapa kan det bero på att man har fått en halsböld. Då har det samlats var bredvid den ena halsmandeln.

När ska man söka vård?
Det är vanligt att få en förkylning med ont i halsen och då behöver man oftast inte söka vård. Men man ska kontakta vården om:
man mår mycket dåligt
man har väldigt svårt att svälja
febern inte går ner på tre till fyra dagar
man får svårt att gapa och misstänker att man har fått en halsböld
man tar mediciner som kan försämra immunförsvaret allvarligt.
Vad läkaren kan se och göra?
Vid undersökningen tittar läkaren med hjälp av en lampa in i munnen och svalget. En platt träpinne används för att trycka ner tungan så att läkaren kan se bättre. Undersökningen kan ibland vara lite obehaglig men tar bara några sekunder. Om man har halsfluss är halsmandlarna röda och svullna. Ibland har man även varproppar i halsmandlarnas fickor. Läkaren kan också se om man har fått en halsböld genom att gombågen på den inflammerade sidan då buktar in mot svalget.

Man får även halsen undersökt på utsidan. Läkaren känner på halsen och kring käkarna med händerna för att ta reda på om lymfkörtlarna är förstorade och ömma.


Vård och behandling

När man har ont i halsen kan man ha mindre matlust. Även om man har svårt att svälja bör man ändå försöka dricka. Ofta har kall eller varm dryck en lenande effekt på halsen. Kall mat, som till exempel glass och yoghurt brukar också kännas bra.

Det finns receptfria läkemedel mot smärta och feber som innehåller paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil, eller ibuprofen, till exempel Ibumetin och Ipren.

Bra att byta tandborste
Om man har fått en antibiotikakur är det bra att byta eller koka tandborsten tre till fyra dagar efter att man börjat kuren. Annars kan bakterierna överleva i tandborsten och smitta igen när kuren är avslutad. Man kan också tänka på att diska nappar och leksaker som barnen ofta stoppar i munnen.

Om man får en halsböld
Om man får en halsböld kan ibland en allmänläkare behandla bölden, men oftast behandlas man av en öron-näsa-halsläkare. Man sitter upp under behandlingen, som börjar med att man får spraybedövning och sedan en bedövningspruta i munnen. Läkaren skär upp ett hål i bölden så att varet kan rinna ut, oftast används också ett instrument för att lättare få ut varet. Behandlingen brukar ta några minuter och man får sedan antibiotika i tabletter.

Det brukar göra ont i halsen efteråt, men mindre ont än när bölden var oöppnad. Smärtan avtar under de närmaste dagarna om det läker som det ska. Eftersom bölden kan fylla på sig igen med mer var får man en tid för återbesök då bölden kan behöva öppnas igen.

Var tionde får halsfluss igen
Ungefär var tionde person som har haft halsfluss får en infektion i halsmandlarna igen inom två till tre veckor. Det kan till exempel bero på att man smittats på nytt, eller att man inte fullföljt den dos av medicin som läkaren skrev ut.
En annan orsak är att det kan finns andra bakterier i svalget som brutit ner penicillinet och försämrat dess effekt. Då kan man få en annan antibiotikasort som verkar på flera olika typer av bakterier, till exempel cefadroxil eller klindamycin.

Man kan få halsmandlarna borttagna
Om man får täta återfall kan ett alternativ vara att få halsmandlarna bortopererade. För att det ska bli aktuellt ska man ha haft tre till fem återfall under ett eller två års tid och inte blivit hjälpt av antibiotikabehandling med cefadroxil eller klindamycin.
Innan man får halsmandlarna bortopererade blir man sövd med narkos. Operationen brukar ta 15-30 minuter. De första dagarna efter operationen gör det ont och det kan vara svårt att svälja, men smärtstillande mediciner brukar hjälpa. Oftast kan man ändå äta och dricka lite redan dagen efter operationen.
Halsmandlarna utgör bara en del av det totala skyddet som finns mot infektioner i svalget. Därför kan de tas bort utan att det försämrar försvaret mot infektioner som helhet.

Förstorad körtel bakom näsan

I svalget hos barn och vuxna finns ett antal lymforgan, som är viktiga i kroppens försvar mot smittämnen som kommer in med luft, mat och dryck.
Körteln bakom näsan kallas adenoiden eller felaktigt för ”polypen eller polyper i näsan” hos barn. Körteln finns rakt bakom näsan och ovanför mjuka gommen i vad som kallas nässvalget (den översta delen av svalget) och består egentligen inte av körtelvävnad utan av lymfvävnad liknande den vävnad som bland annat finns i halsmandlarna.

Orsaker
Körteln bakom näsan finns hos alla barn då den har betydelse för immunförsvaret under barndomen. Varför körteln blir stor och täpper till hos vissa barn är inte klarlagt men det kan finnas ett samband med många förkylningar. Körteln tillbakabildas vanligen i skolåldern och är helt borta hos vuxna.

Symtom
Om körteln blir stor kan den ge besvär i form av nästäppa, snarkningar, konstant andning genom munnen, nasalt tal eller öronkatarr.

Diagnos och undersökning
Diagnosen ställs genom att doktorn lyssnar på sjukhistorien och symtomen samt undersöker bland annat näsa, munhåla och svalg med en liten spegel i munnen eller via ett titthålsinstrument (så kallat fiberskop/fiberoptik) i näsan


INFEKTION
Infektioner i de övre luftvägarna är de vanligaste akuta infektionssjukdomarna.Hit räknas framför fallt den vanliga förkylningen. Den börjar i näsan, i övre delen av svalgetoch bakom näsan, i den lymfvävnad som förbinder näsanmed svalget.

Hos en del barn som ofta är förkylda är denna lymfvävnadkonstant förstorad. Man talar om körtel bakom näsan.

Ibland sitter infektionen enbart i näsan och orsakar barasnuva och nysningar, ibland bara i svalget och ger då litefeber och sväljningsbesvär, hos spädbarn ofta med grinighetoch dålig matlust som följd.

När halsmandlarna, de s k tonsillerna, sväller, blir röda ochfår vita beläggningar har barnet fått halsfluss.

Förklaring till bilden, A = Näsmusslorna, B = Svalget, C = örontrumpeten, D = Luftstrupen, E = Luftrören, F = Lungorna, G = Hjärtat

En infektion kan också sprida sig från näsans olika gångargenom de små öppningarna till näsans bihålor — luftfyllda,slemhinneklädda hålrum i ansiktets ben — och orsaka bihåleinflammation — sinusit. Det finns ett par bihålor ipannbenet ovanför näsan, ett par i överkäksbenet underögonen, ett par bakom näsryggen och ett par längre in iskallen bakom näshålan. Gångarna mellan näsan och bihålornasvullnar lätt igen vid en förkylning och det sekretsom brukar bildas i bihålorna kan inte rinna ut utan blirgrogrund för bakterier som finns i näsan. Bihålorna utvecklaslångsamt under småbarnsåren. Sinusit förekommerdärför sällan före skolåldern.

Infektionen kan också tränga upp från svalget till mellanöratvia örontrumpeten och orsaka öroninflammation.

Lokaliserar sig infektionen nedåt luftvägarna stöter den påden del av strupen där stämbanden sitter. Blir det en inflammationhär så svullnar vävnaderna och släpper baraigenom en smal springa luft. Barnet får då de för strupkatarr— krupp — typiska symtomen, heshet och svårigheter attandas in.

Om infektionen passerat ner genom luftstrupen och tilldess förgreningar — luftrören — har barnet fått luftrörskatarr med envis hosta och slemmiga upphostningar.

Sprider sig infektionen via blodet eller genom luftrören tilllungvävnaden kan det utvecklas en lunginflammation med hög feber, hård hosta, andningssvårigheter och iblandsmärtor i bröstkorgen.

Behandling
En förstorad körtel bakom näsan kan opereras bort, oftast genom en skrapning via munnen och i narkos (full nedsövning). Operationen är enkel och tar vanligen 10-20 minuter och efteråt kan barnet gå hem efter några timmars övervakning. Såret får självläka och risken för komplikationer (blödningar och infektioner) är mycket liten. Efter operationen brukar barnet inte ha någon större smärta från såret. Om det samtidigt finns förstorade halsmandlar kan även dessa opereras bort och om det samtidigt finns öronkatarr kan små dränagerör i trumhinnan opereras in för att ventilera mellanörat.
Om en förstorad körtel opereras bort (se under Behandling nedan) brukar symtomen snabbt helt gå tillbaka och barnet blir friskt. Ibland kan körteln växa till på nytt och operationen kan då behöva göras om.

öronspolning

Vaxproppar, ett vanligt och besvärligt problem

Problem med vaxpropp är en vanlig orsak till att söka vård. Vaxproppar i hörselgången förorsakar stora problem för patienterna med bland annat hörselnedsättning men också smärtor och lock-, eller tryckkänsla i hörselgången. Patienterna kan också uppleva brummande eller ringande/pipande ljud samt yrsel och även hosta till följd av vaxproppar. Livskvaliteten kan därmed försämras och borttagandet av en vaxpropp kan förbättra situationen omedelbart.
Öronvax består av sekret, talg och svettkörtelsekret samt hudpartiklar, framför allt keratin. Vaxet är svagt surt och utgör egentligen ett skydd för huden i hörselgången. Vaxet kan vara mjukt eller hårt, och kan variera i färg från ljust till mörkt brunt. Vaxproppar är vanligen mörkt bruna och torra/hårda samt sitter fast i hörselgångens väggar och hårstrån. Vaxproduktionen är individuell och ibland upplevs den vara i överkant. Vaxproppar kan bildas vid alltför riklig vaxproduktion eller då vaxet inte transporteras ut normalt.

Olika metoder för avlägsnande av vaxproppar
Idag finns ingen säker evidens för vad som är den effektivaste metoden för avlägsnande av vaxproppar, utan flera metoder används. Vid okomplicerade vaxproppar är den vanligaste metoden öronspolning med spruta, som brukar utföras av hälso- och sjukvårdspersonal med adekvat kompetens. I speciella fall kan läkare avlägsna vaxproppar direkt och använda sig av öronmikroskop, öronspeculum samt curette, vaxslynga eller armerade bomullspinnar alternativt sug .

Risker vid öronspolning
Öronspolning kan innebära risker som till exempel trumhinneperforation, andra skador i hörselgången, extern otit, smärta, tinnitus, yrsel och blodtrycksfall.

Kontraindikationer

Spolning är kontraindicerat:
om patienter har insatta dräneringsrör eller andra genomgångna operationer i örat vid trumhinneperforation
vid pågående öroninflammation eller om patienten tidigare haft svåra eller upprepade öroninflammationer
vid svår yrsel, om spolning inte är ordinerat av öronspecialist.
Spolning av små barns öron bör på samma sätt inte utföras utan specialistbedömning. Vid kontraindikationer mot öronspolning bör vaxproppar sugas eller plockas bort av läkare .

Vid öronspolning rätas örat ut genom att det dras uppåt. Vattenstrålen riktas uppåt.

Material

Otoskop
Plasttratt, engångs
Två plastförkläden, engångs
Handskar, rena
Cellstoff eller liknande torkpapper
Rondskål
Vattenskål
Stor 50 ml öronspolningsspruta av metall eller plast
Vid behov munstycke för öronspolning till plastspruta

Gör så här:
Använd ett rum där det är acceptabelt att blöta ner golvet en aning och ta helst fram spolmaterial i förväg. Be patienten berätta om sina besvär och fråga om hon/han gjort någon förberedande behandling. Detta är viktigt för att undersöka om det finns några kontraindikationer mot öronspolning.
Bägge hörselgångarna inspekteras med ett otoskop, vilket som regel endast bekräftar vax, då trumhinnan brukar vara dold bakom vaxproppen. Om patienten har vaxproppar i båda öronen, men akuta besvär från det ena kan det vara lika bra att spola bägge öronen på en gång om man ändå spolar. Många patienter har en benägenhet att få vaxproppar och återkommer därför ofta med vax i bägge hörselgångarna.
Informera patienten om vad som ska göras och varför, illustrera eventuellt med bilder av örat (se bild). Visa instrumenten i förväg och be patienten säga ifrån om det känns obehagligt men uppmana honom/henne att om möjligt inte röra huvudet under spolningen. Vårdpersonalens rörelser bör vara mjuka och försiktiga.
Desinfektera händerna och ta på handskar och ett plastförkläde. Det är en fördel om också patienten får använda ett plastförkläde eller liknande för att skydda sina kläder. Använd en rondskål att fånga upp spolvattnet med. Ta också fram papper att torka eventuellt spill med.
Placera rondskålen horisontellt under örat med den konkava sidan mot patientens hals och be patienten om hjälp att hålla fast den helt stilla under spolningen. Om patienten inte själv kan hålla kan man behöva assistans. Lägg lite torkpapper under rondskålen för att absorbera läckande spolvatten.
Om man tror att det kommer att bli problem att spola ut vaxet, till exempel om vaxet ser mycket svart och hårt ut, så kan man instillera lite 37-gradigt vatten i hörselgången, sätta in en tuss med fetvadd och därefter låta patienten vänta i 15 minuter innan spolningen. Om vaxet ser ljust och mjukt ut eller om patienten har förbehandlat med propplösande medel så kan man försöka spola direkt.
Om det inte föreligger några kontraindikationer mot öronspolning fyller man en 50 ml plast- eller metallspruta med 37-gradigt vatten och drar lite i örat uppåt och utåt för att räta ut hörselgången. Sprutspetsen förs endast in ca 1 cm i hörselgången för att minska risken för skada av trumhinnan. Vattenstrålen riktas sedan uppåt och bakåt för att inte pressa vaxproppen ännu längre in och för att inte utsätta trumhinnan för alltför starkt spoltryck (se bild). Spolningen upprepas flera gånger och otoskopet används för att kontrollera effekten under hand. Använd gärna spolstycke med vinge för att minska risk för att spolstycket trycks in om den lossnar.
Avsluta behandlingen med att inspektera hörselgången och torka runt öra och hals. Ibland kan läkemedelsförskrivning behövas för efterbehandling till exempel örondroppar innehållande en kombination av hydrokortison  och antibiotika för att dämpa irritation eller extern otit som kan upptäckas bakom vaxet.
Kontrollera att det inte finns vatten på golvet så att det blivit halt. Förvissa dig om att patienten mår bra och inte känner sig yr eller illamående. Vid problem relaterat till spolningen konsulteras vid behov läkare. Det är vanligt att patienten upplever ljud som hårda och starka efter att en vaxpropp spolats bort. Lockkänsla efter spolning hör som regel samman med vatten i hörselgången och försvinner om patienten försöker skaka ut vattnet ur örat. En stunds vila kan vara nödvändig innan hemgång. Kontrollera patientens status innan hemgång.
Dokumentera bedömning före och efter spolning, vilken metod som använts, klockslag samt vilken information patienten har fått.
Rengör och desinfektera flergångsinstrument. Kasta engångsinstrument i avsedd avfallsbehållare.

Vilka får göra det?
I flera av landets lokala anvisningar gällande öronspolning står det angivet att öronspolning endast kan ske på delegation av läkare, oavsett om det är en sjuksköterska eller en undersköterska som utför öronspolningen, och att denna läkare alltid skall inspektera hörselgången före och efter öronspolning. Det hänvisas då till SOSFS 1997:14 (M) [12] som handlar om delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård, eller SOSFS 1999:5 (M) 6 kap 2  § [13] som innehåller föreskrifter om allmäntjänstgöring för läkare. Problemet är att dessa referenser inte ger vägledning i frågan trots hänvisningarna

MIN TID - MITT LIV

Allt har sin tid och det här är min tid. Jag är inte den lilla fisken som simmar under den stora, jag skapar min egen skugga.
Om inte jag tror på mig själv - vem ska då göra det?
Om inte nu - när?
Jag drar ett streck i sanden, här och nu. Hit men inte längre. Det som varit okej innan, är inte okej längre. Nu är min tid. Det här är mitt liv, inte ditt.
Negativ energi har inget i mitt liv att göra. Jag bryter mig fri och går min egen väg.
Jag litar på mig själv.
Inget som livet placerar i min väg skrämmer längre. Jag lever min dröm eller är på väg emot den, det finns inget annat. I varje situation finns ett val.
Jag är en stolt människa, ingen dörrmatta som andra kan torka fötterna på.
Jag står upp för mig själv.

Det här har inte att göra med örat med det har att göra med din självförtroende. Ni som som hör dålig och vill höra bra igen, tänk på ett positivt sätt, visst är det lätt att skriva/ säga. Men försökt vara lite mer bestämda över era liv. Försök inte isolera er, gå ut, upplev världen för tiden går. Bry er inte vad andra säger om er. Gör det bara. Sedan finns alltid hjälpmedel som kan hjälpa er med att höra bättre och du är inte ensam om det. 
Ditt liv är ditt ansvar.

Din journal

Journal skrivs för alla patienter. Den innehåller de uppgifter som behövs för en god och säker vård.
Journalen är i första hand ett arbetsredskap för dem som arbetar med och ansvarar för din hälso- och sjukvård, men du har i regel rätt att ta del av vad som står i den. I journalen antecknas, förutom ditt namn och ditt personnummer, bland annat:
nödvändiga uppgifter om bakgrunden till den vård du fått
uppgifter om din diagnos, varför du fått en viss behandling eller varför din diagnos lett till ett visst beslut
nödvändiga uppgifter om vad som gjorts och vad som är planerat
vem som gjort anteckningarna och när de gjordes.
Uppgifterna i din journal skyddas av sekretess. Personal inom hälso- och sjukvården får endast ta del av de uppgifter som behövs för det aktuella besöket.

Läs din journal
Som patient har du i regel rätt att läsa din journal. Journalen tillhör vårdgivaren, men du kan begära att få ta del av den. Du kan antingen läsa den på stället eller be om en kopia till självkostnadspris.
Det finns två undantag då du inte kan få tillgång till din journal:
om det finns risk för att behandlingen blir lidande
om det finns risk för att någon person som nämns i journalen kan komma till skada.
Du kan ändå ha rätt att få se delar av din journal.
Vill du läsa din patientjournal ska du vända dig till den vårdgivare som behandlar dig. Om vårdgivaren anser att journalen inte ska lämnas ut ska du dels få ett skriftligt besked om detta, dels få information om hur du kan överklaga beslutet till förvaltningsdomstol.

Rättelse i journalen
Om du anser att din journal innehåller felaktiga uppgifter kan du i vissa fall be den som gjort anteckningen att införa en rättelse. Den som skriver i journalen får dock inte ta bort eller förstöra felaktiga anteckningar i journalen.
Du har också vissa möjligheter att få din journal helt eller delvis förstörd. Då vänder du dig till Regionala tillsynsenheten på Socialstyrelsen.

Sammanhållen journalföring
Allt fler vårdgivare i länet använder sig numera av samma journalsystem. Det innebär att de kan dela med sig av information om dig som patient  med andra vårdgivare. Syftet är att få en mer samlad bild av dina vårdbehov och att vårdpersonalen får ta del av dina patientuppgifter där de behövs. Allt för att kunna ge dig bästa möjliga vård.
Du ska helt enkelt slippa upprepa din vårdhistoria när du kommer till en ny vårdgivare. Den sammanhållna journalföringen ska vara så utformad att den både stöder vården av dig och skyddar mot obehörig insyn.
Det är vårdgivarens ansvar att informera dig som patient om sammanhållen journalföring och vad det innebär.
Följande vårdgivare i Stockholms läns landsting erbjuder en sammanhållen journalföring. Länken öppnas i nytt fönster.


Om du inte vill ha en sammanhållen journalföring
Tala om för vårdpersonalen om du inte vill att dina uppgifter samlas i en sammanhållen journalföring. Det innebär att uppgifterna spärras för andra vårdgivare. Men då måste du själv berätta för vårdpersonalen hos en annan vårdgivare vad de behöver veta för att ge dig en bra vård.

Personuppgifter
Inom vården finns många register som innehåller uppgifter om dig som patient, till exempel läkarbesök, diagnoser, undersökningar och intagningar på sjukhus. Uppgifterna lagras och skyddas enligt lagar i hälso- och sjukvården, som Personuppgiftslagen, PUL, (1998:204) och Patientdatalagen (2008:355).
Om du vill få information om dina uppgifter kan du vända dig till ett personuppgiftsombud.

Din rätt att veta
Lagen innebär att man från vårdgivarens sida alltid måste informera dig om det görs en registrering. Det kan till exempel gälla när du besöker en ny vårdcentral. Då registreras ditt namn, personnummer, adress och hälsobakgrund. Du kan inte vägra att bli registrerad i ett vårdregister.
Du har rätt att en gång per år kostnadsfritt få ett utdrag på uppgifterna. För att få veta vad som står om dig i sjukvårdens olika register, skriv till Hälso- och sjukvårdsnämndens förvaltning, Registrator. Du kan då få ett utdrag per post. Ansökan ska vara skriftlig och innehålla din namnteckning.

Byte av husläkare
Om du väljer att byta till en ny husläkare kan han eller hon kontakta din tidigare husläkare och begära att få din journal.

ID-handling
För din egen säkerhets skull måste du alltid (såvida det inte gäller en akut nödsituation) visa legitimation när du besöker hälso- och sjukvården som patient. Det gäller även tandvård. Allt för att undvika förväxlingar och därmed uppnå en säker vård.

Läs din födelsejournal
Om du vill läsa din födelsejournal måste du veta din mors namn och personnummer samt på vilket sjukhus du föddes. Din födelsesjournal är egentligen din mors och därför måste du ha samtycke från din mor om du vill se hela journalen. Du kontaktar sjukhuset där du föddes.
Om du föddes före den 1 januari 1971 i Stockholms stad på en förlossningsklinik som numera är nedlagd, som till exempel Stockholms Allmänna BB, finns journalen i Stockholms stadsarkiv. Om du föddes på en förlossningsklinik i övriga länet som nu är nedlagd finns din födelsejournal hos Landstingsarkivet.

Ms(multipel skleros)

1. Nerv 2. Myelin
3. Ryggmärg 4. Hjärna

Ms, multipel skleros, är en sjukdom där inflammation ger skador på centrala nervsystemet, det vill säga hjärna och ryggmärg. Sjukdomen kan inte botas, men inflammationshämmande läkemedel kan dämpa sjukdomsutvecklingen betydligt. Sjukgymnastik är en viktig del i rehabiliteringen. Att röra sig så mycket man orkar kan lindra besvär och göra att symtomen inte förvärras. Rökning ökar risken för att få ms och kan även förvärra förloppet.
Ms ger återkommande inflammationer som angriper isoleringsskiktet, myelinet, runt nervtrådarna. Detta gör att impulserna i nerverna inte leds fram på normalt sätt.
Sjukdomen kan ge olika former av symtom och besvär. I vissa fall leder den till bestående funktionsnedsättningar. Vilka besvär man får beror på vilka nervbanor som drabbas.
Omkring 17 000 personer i Sverige har ms. Sjukdomen bryter oftast ut mellan 20 och 40 års ålder. Ungefär dubbelt så många kvinnor som män får ms.
Vad som orsakar ms är oklart, men rökning ökar risken. Om du har ms och röker bör du sluta röka eftersom rökning kan förvärra sjukdomen. Även ärftlighet kan ha viss betydelse för att utveckla ms.

Symtom på ms
Hos de allra flesta uppträder ms i attacker, så kallade skov. Sjukdomen kan angripa olika delar av nervsystemet och därför kan symtomen variera. Vanliga symtom är att man blir svagare eller får sämre kontroll över vissa muskler, får känselstörningar, försämrad balans, synrubbningar och ibland påverkan på minnes och arbetskapacitet. En del kan uppleva en starkt ökad uttröttbarhet och även sänkt sinnesstämning, depression.
Vid ett skov får man ett eller flera symtom. Ett skov kan hålla i sig under något dygn upp till ett par månader. När skovet är över kan symtomen försvinna helt eller delvis. Nya skov kommer efter en tid och då kan tidigare symtom komma tillbaka. Man kan även få nya. Tiden mellan skoven varierar mellan några månader och upp till flera år.
Hos många patienter blir skoven, sett över hela livet, mycket få och/eller mycket lindriga. Med de nya behandlingar som finns och är på väg att introduceras räknar man med att de flesta patienter som nu får diagnos inte kommer att få svåra funktionsnedsättningar.
I en mindre andel fall av ms har man inga skov utan blir långsamt sämre av sjukdomen.

Vad händer i kroppen?

Centrala nervsystemet angrips
Multipel skleros, MS, är en neurologisk sjukdom som angriper centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. MS kännetecknas av att olika områden av centrala nervsystemet påverkas under sjukdomens förlopp, och att man därför får flera olika symtom.

Nervtrådarna är isolerade
I hjärnan och ryggmärgen finns nervtrådar som överför nervimpulser mellan hjärnan och kroppens olika delar. Nervtrådarna kan liknas vid elektriska ledningar eftersom en nervsignal är en elektrisk impuls. Precis som runt andra elektriska ledningar behövs en isolering runt nervtråden för att impulsen ska gå fram. Nervtrådens isolering i centrala nervsystemet är ett fettämne som heter myelin.

Inflammation i nerverna
Om man har MS kommer immunförsvarets vita blodkroppar in i centrala nervsystemet och angriper myelinet. Det uppstår en inflammation, och ibland skadas själva nervtrådarna. Då kan nervimpulserna inte ledas på rätt sätt. Vilka symtom man får beror på vilka nervtrådar som blir inflammerade. Är det till exempel nervtrådar till muskler i ett ben som inflammeras blir man svag i benet, och är det nervtrådar från känselorgan i benet som drabbas får man domningar.

Det är ännu okänt varför de vita blodkropparna angriper myelinet när man har MS.

Ärr bildas av inflammationen
Inflammationen på nervtråden kan läka ut efter några veckor och då försvinner symtomen ofta. En sådan besvärsperiod brukar kallas för ett skov. Om inflammationen inte läker riktigt kan det bildas ett ärr där inflammationen suttit. Det är dessa ärr som givit sjukdomen dess namn, multipel skleros, som betyder "många förhårdnader".

MS och ärftlighet
Orsaken till MS är inte känd men ungefär var femte person med MS har en nära släkting som också har sjukdomen.

Kombinationer av vissa arvsanlag ökar risken för MS, men det finns inget enskilt arvsanlag som gör att man får MS. Sjukdomen räknas därför inte som ärftlig.

MS och graviditet
Nästan var tredje kvinna med MS blir gravid och föder barn efter sjukdomens debut. Det är därför många kvinnor med MS som under årens lopp har genomgått graviditeter och förlossningar. MS innebär inte något hinder för graviditet och barnafödande. I samband med förlossningen får man smärtlindring på vanligt sätt och barnen föds friska. MS utgör inte något hinder om man vill amma sitt barn. Sjukdomen får som regel ett lugnare förlopp med färre skov under graviditeten, men efter förlossningen ökar risken för skov. Sammantaget är sjukdomsaktiviteten under graviditeten och de följande månaderna ungefär som under ett "vanligt" år.

Om man har MS och planerar att bli gravid, är det viktigt att diskutera detta med sin läkare. Det gäller särskilt om man behandlas med någon sjukdomsmodifierande medicin, så kallad "bromsmedicin", eftersom effekten av dessa medel på graviditeten och fostret fortfarande inte är helt utredd. Som en allmän regel gäller att bromsmedicin inte skall ges under graviditet eller när man ammar, eftersom vissa mediciner går över i bröstmjölken. Därför måste man göra en avvägning mellan önskan att amma sitt barn och oron att få ett sjukdomsskov.

MS smittar inte
MS smittar inte, och det finns ingen känd miljöfaktor eller annan yttre orsak till sjukdomen.

Vanligast i västvärlden och hos kvinnor
I Sverige har ungefär en person på 500-600 MS, vilket innebär att mellan 17 000 och 18 000 personer har sjukdomen. Varje år insjuknar omkring 500 personer. Förekomsten av MS varierar mycket världen över. Sjukdomen är vanligast hos befolkningen i Europa och Nordamerika, medan den är väldigt ovanlig i stora delar av Asien och Afrika.

MS är mer än dubbelt så vanligt bland kvinnor jämfört med män. Orsaken till det är inte känd. Oftast får man MS mellan 20 och 40 års ålder, och de flesta är omkring 30 år när sjukdomen börjar. Det är väldigt ovanligt att man får sjukdomen före 16 års ålder.

Att leva med ms

Det är ofta lättare att leva med ms och de symtom och begränsningar som sjukdomen kan innebära om man har kunskaper om dem. Då är det lättare att lyssna på och ta hänsyn till kroppens signaler om vila och återhämtning, vilket är viktigt för att man ska må så bra som möjligt.
Fysisk aktivitet, så mycket som man klarar, är bra eftersom rörelse kan göra symtom och besvär lindrigare eller göra så att symtomen inte förvärras.

Sexualitet
Sjukdomens svårighetsgrad varierar från person till person. Sexualiteten kan påverkas. Personer med ms, även lindrig sådan, har ofta nedsatt eller på annat sätt störd känsel, också i könsorganen. Nervbanorna fungerar inte som de ska och en beröring kan kännas stum eller obehaglig. Det förekommer att män har svårt att få stånd och kvinnor att få orgasm.

Menieres sjukdom

Menieres sjukdom är en kronisk sjukdom i innerörat som ger yrselattacker i kombination med hörselnedsättning och öronsus. Det finns uppskattningar på att 4 promille av världens befolkning skulle lida av Menieres sjukdom. I Sverige tror man att det finns 40 000 människor som lider av sjukdomen. Vanligast är att insjukna i åldersspannet mellan 40 och 60 år.

Den franske läkaren Prosper Ménière beskrev sjukdomen redan 1861, men hans upptäckter accepterades först efter hans död

Vad är orsaken till Menieres sjukdom?
Orsaken är ännu oklar men tros vara en ökning av vätsketrycket i innerörat - alltså en slags svullnadsreaktion. Man har spekulerat i att produktionen av innerörats vätska, den så kallade endolymfan, är för stor eller också att omsättningen och avflödet av den är nedsatt. Eftersom balansorganet och hörselsnäckan delar samma vätskesystem kan det förhöjda vätsketrycket ge symtom från bägge organen samtidigt. I tidigt skede påverkar svullnaden framförallt bastonerna. Det beror sannolikt på att hörselcellerna för basfrekvenser är belägna i den del av snäckan som är allra trängst.

Sjukdomen har en psykosomatisk koppling, det vill säga att symptomen ofta, men inte alltid, kan kopplas till perioder av psykisk stress och oro. Framförallt känslomässig stress tycks kunna provocera fram Meniere attacker.

Det finns mottagarceller för stresshormoner i innerörat. Och man kan ju undra om naturen haft någon särskild tanke med just detta arrangemang. Min egen erfarenhet är att personer med s k typ A-personlighet drabbas oftare. Det är de duktiga, drivande och ambitiösa personerna med höga krav på sig själv och på sin omgivning.

Menieres sjukdom har troligen en viss ärftlighet. Det finns också en tydlig men inte klarlagd koppling till sjukdomen migrän. Många nya yrselpatienter har tidigare i livet plågats av en migränsjukdom som börjat stabiliseras, istället insjuknar man med symptom på Menieres sjukdom.

Yrselattackerna beror på att impulserna från det sjuka balansorganet plötsligt ökar eller minskar. Mekanismerna kan liknas vid en motorbåt med dubbla propellrar. Så länge bägge propellrar (de bägge balansorganen) går lika snabbt har båten en rak kurs. Men om den ena propellern (det sjuka balansorganet) plötsligt ökar eller minskar varvtalet (förändrar sin signalering av balanssignaler till hjärnan) får båten slagsida och går i cirklar. Avdriften från den raka kursen (yrsel- och balanssymtomen) kan vara mer eller mindre uttalad beroende på hur stor varvtalsförändringen på den trasiga sidan är.

Innerörat består egentligen av två olika vätskesystem som är skilda från varandra och som har helt olika koncentration av kalium. Idag tror man att det i den tunna hinna som skiljer den inre innerörevätskan (endolymfan) från den yttre(perilymfan) plötsligt uppstår en liten spricka när svullnaden i systemet ökar. När de två vätskorna sammanblandas uppkommer en övergående förgiftningsreaktion i balansorganet. Följden blir de dramatiskt förändrade impulserna från det sjuka balansorganet till hjärnan. Sedan tänker man sig att hinnan läker ihop igen och saltbalansen återställs och yrselattacken upphör.

Vad är är symtomen?
Ensidig och varierande hörselnedsättning
Ensidigt öronsus (tinnitus)
Yrselattacker
Ett typiskt Meniereanfall kan börja med en känsla av tryck, fyllnad, lockkänsla eller hörselnedsättning i det sjuka örat. Samtidigt upplevs en ton eller ett susljud i det örat, så kallad tinnitus. Efter denna förvarning insjuknar man med en successivt ökande kraftig yrsel. Många upplever att väggarna snurrar runt, som att åka karusell. Man blir

illamående, ofta med kräkningar, får svårt att gå rakt, har svårigheter att fokusera blicken och måste ligga ned. Det brukar kännas bättre att blunda.

Anfallen brukar vara begränsade till mellan 20 minuter och 4 timmar. Efter anfallet förbättras hörseln, tryckkänslan i örat och öronsuset minskar eller försvinner igen.

Lindriga attacker kan innebära att man enbart upplever en övergående fyllnadskänsla i det sjuka örat och en kortare period av diffus ostadighet, sjösjukekänsla och lätta fokuseringssvårigheter. Många upplever ensidiga ljudförvrängningar och ljudöverkänslighet från det sjuka örat.

Patienter med Menieres sjukdom drabbas ofta även av Godartad lägesyrsel från det sjuka örat.Det ger sekundlånga yrselattacker av en helt annan karaktär. Symptomen vid lägesyrselsymtom är tydligt kopplade till huvudrörelser.

Med så dramatiska och återkommande symptom som sjukdomen ofta ger, är det självklart att man oroar sig inför nya attacker. Detta orosmoln hanteras med varierande framgång av olika personligheter.

Hur är sjukdomens förlopp?
Sjukdomen är i regel livslång. Förloppet är väldigt individuellt och kan inte förutsägas. En del patienter får några enstaka attacker av yrsel, hörselnedsättning och öronsus varje år och lär sig leva med det. Hos andra uppträder besvären mer skovvis. Perioder av tätt uppträdande attacker kan varvas med helt symtomfria perioder. De besvärliga skoven kan pågå i flera veckor. Men även de symtomfria perioderna kan vara långa och ibland kan det gå flera år mellan yrselanfallen. Det finns alltså en stor tendens till spontan förbättring även om man är inne i ett besvärligt skov.

Hörselfunktionen på det sjuka örat kan i tidigt skede vara väldigt ojämn och variera från dag till dag. Det är förmågan att höra de låga tonerna som först försämras, men med tiden drabbas alla hörselfrekvenser lika mycket. Man tror att det förhöjda vätsketrycket sliter på de känsliga hörselcellerna. I sjukdomens slutskede får man en permanent och kraftig hörselnedsättning på det sjuka örat. Helt döv blir man dock inte. Öronsuset brukar kvarstå med varierande hanterbarhet hos olika personer. Idag finns flera bra behandlingar för att minska upplevandet av irriterande öronsus. Men däremot finns inga bromsande behandlingar mot det successiva hörselslitaget.

Glädjande är i alla fall att yrselattackerna hos de flesta brukar bli allt glesare med åren - som om yrseln "bränner ut sig".

Det är mycket ovanligt att insjukna i dubbelsidig Menieres sjukdom. Däremot kan en liten del av patienterna med Meniere utveckla sjukdomen först på ena örat och sedan på andra örat.

Droppattacker
Enstaka patienter kan i framskridet sjukdomsskede drabbas av så kallade droppattacker. En sådan attack innebär att man plötsligt kan tappa balansen och handlöst falla omkull. Orsaken är en plötslig och snabbt övergående "kortslutning" i det sjuka balansorganet. Kortslutningen påverkar hållningsmuskulaturen i samma kroppshalva till att bli helt avslappnad under någon sekund. Man blir inte medvetslös och är snabbt återställd men omtumlad efter en sådan attack.

Under en period med ovan beskrivna sällsynta symtom är det inte lämpligt att köra bil. För övrigt brukar en omdömesgill användning av bilfordon inte vara något problem för patienter med Menieres sjukdom.

Lockkänsla i örat

Öronbesvär kan yttra sig på olika sätt. Vanliga symtom är öronvärk, öronflytning, klåda i hörselgången och lockkänsla. Flytning från hörselgången förekommer ofta i samband med öronvärk. Klåda i hörselgången beror vanligen på eksem. Lockkänsla kan orsakas av vaxpropp eller komma i samband med en förkylning.


Lockkänsla i örat

Om lockkänsla och obehag i örat uppstår i samband med förkylning kan orsaken vara vätska i mellanörat. Lockkänslan kan också bero på att slemhinnorna i näsan och svalget är svullna. Får man lockkänsla i örat utan samband med en förkylning är orsaken troligen en vaxpropp. I hörselgången bildas öronvax, som långsamt förs ut och tar med sig smuts, och om vaxet blir kvar i örat kan en vaxpropp bildas.


Vad kan jag göra själv?

Om man får lockkänsla i samband med en förkylning kan man tänka på att ligga högt med huvudet, då sväller slemhinnorna mindre. Man kan även pröva med avsvällande nässpray. Beror lockkänslan på en vaxpropp bör man undvika att peta i öronen med bomullspinnar och annat. Istället kan man försöka lösa upp vaxproppen med örondroppar.


Vilka mediciner hjälper?


Avsvällande nässpray, t.ex. Nasin, Nasoferm, Nezeril eller Otrivin, är en bra hjälp vid svullna slemhinnor som beror på en förkylning.

Cerusol eller Revaxör örondroppar är produkter som kan användas för att lösa upp vaxproppar.

När bör sjukvården kontaktas?


Om barn under 3 år får vaxpropp

Om man provat vaxlösande medel utan effekt

Träna mycket

Många kan få lock för öronen hela tiden när de tränar jätte mycket, men du som får det ska du inte tro att du har blivit knäpp för du är inte ensam om det.

Lockkänsla i örat under eller efter hård träning är ganska vanligt, som du själv antyder. Frågar man träningskompisar så är det var och varannan som kan berätta samma sak. Fenomenet uppstår när ventilen mellan örat och halsen, örontrumpeten (otosalpinx på latin), blir för trång. Örontrumpeten är beklädd med en slemhinna, som kan svullna upp vid olika betingelser, t ex då man är förkyld eller utsätter sej för hård fysisk ansträngning.
Att inte alla drabbas beror dels på en normal individuell variation i gångens vidd och dels på att olika individer reagerar olika mycket med slemhinnesvullnad som reaktion på ansträngningen. Botet är att antingen avvakta tills det släpper av sig själv, eller tryckutjämna på samma sätt som man gör när man dyker. Avsvällande näsdroppar kan också ha effekt, vilket man kan ta till om besvären är betydande."

KÖLDSKADOR

Ni börjar vinter komma så det gäller att tänka på vissa saker som till exempel köldskador.
Det är lätt att förfrysa sig i kallt väder. Tänk på att klä dig varmt och vindtätt för att undvika köldskador. Alla delar av kroppen kan drabbas av köldskador men vanligast är att man förfryser händer, fötter, näsa eller öron. Huden blir kall och vit och man tappar känseln där man förfrusit sig.
I kallt väder med vind och regn eller snö kan man lätt förfrysa sig. Huden blir vit och kall när blodcirkulationen minskar. Det är oftast utstickande delar som man förfryser, som fingrar, tår, öron och näsa.
Man märker inte alltid att man förfrusit sig, eftersom man snabbt tappar känseln i den nedkylda kroppsdelen. Vicka på tårna, rör på fingrarna och grimasera med ansiktet för att hålla igång blodcirkulationen. Då kontrollerar du samtidigt att du har känseln kvar.

Förebygg köldskador
Ska du vistas ute när det är kallt och blåsigt, tänk på att:
Klä dig rätt. Löst sittande plagg i flera lager är bättre en ett enda tjockt lager. Ha vindtäta material ytterst för att hålla kalla vindar borta.
Ren och torr hud klarar sig bäst mot kylan. Tvätta inte ansiktet eller raka dig på morgonen. Gör det kvällen innan istället så hinner huden bilda ett skyddande fettlager under natten.
Har du en gång förfrusit dig är det lätt att du förfryser samma ställe igen. Var extra försiktig med att utsätta huden för kyla tills skadan läkt helt.
Vind och fukt gör att du kyls ner mycket snabbare.
Fuktiga och kalla sockor eller vantar snabbt leder till köldskador på händer och fötter.
Metall mot huden, till exempel smycken, glasögon eller armbandsklockor, ökar risken för köldskador.
Rökning, snusning och alkohol försvagar kroppens försvar mot kyla.
En del personer är mer känsliga för kyla. Var extra uppmärksam på minusgrader och kalla vindar om du har hjärt-och kärlsjukdomar, diabetes eller lider av så kallade vita fingrar.

Symtom på köldskador

Vid en ytlig köldskada blir huden vit och du tappar känseln. Du kan också känna en kortvarig stickande smärta i huden.
Om huden blir hård och kall, och blir vitgul eller vit med blåaktigt marmorliknande mönster kan du ha fått en allvarligare köldskada.


Följder
Ytliga köldskador kan leda till nervskador och göra att du blir extra känslig för kyla och värme.
Allvarliga köldskador kan leda till permanenta vävnadsskador. Om du får en djup köldskada kan man i värsta fall behöva amputera kroppsdelen.



Egenvård vid köldskador
Om du eller någon i din närhet förfrusit sig, se till att:
Komma inomhus eller i skydd från blåst och vind.
Genast börja en långsam uppvärmning av den köldskadade kroppsdelen. Bästa sättet är att värma hud mot hud. Håll en varm hand mot en förfrusen kind. Fingrar och händer kan man stoppa i armhålan under kläderna. Om du förfrusit fötterna eller tårna kan någon annan värma dem mot sin mage eller i armhålan.

Fortsätta uppvärmningen tills färgen och känseln kommit tillbaka även om det gör ont.
Det är viktigt att du inte masserar huden, gnuggar med snö eller is eller försöker skynda på uppvärmningen med något upphettat föremål. Du riskerar att skada huden och göra köldskadan värre.

Allvarlig köldskada

Om du tror att du fått en allvarlig köldskada ska du bara värma upp kroppsdelen om du vet säkert att du kan hålla den varm tills du får vård. Om det finns risk att du förfryser dig igen innan du hunnit till en akutmottagning, bör du vänta med att värma upp kroppsdelen. Att värma upp och sedan kyla ned igen ökar risken för bestående skador.

Örat

Vid köldskador blir örat vitt och glansigt med känselförlust. Ibland uppträder blåsor . Örat ska värmas upp med varma kompresser under minst en kvart.  Gnugga inte! Terracortril salva appliceras och örat ska skyddas med steril kompress utan tryck. Antibiotika ges vid tecken till infektion och initialt bör man kontrollera patienten dagligen.

vaxpropp

Idag har jag haft många patienter med vaxpropp.
Vaxpropp i örat kan göra att du hör sämre och får en känsla av lock för örat. Man får lättare vaxproppar om man använder öronproppar eller hörapparat. Oftast kan du själv behandla med receptfria läkemedel från apoteket. Sök vård om du får värk, feber, klåda eller eksem i örat.

Vax bildas ständigt i örats hörselgång och har till uppgift att hålla hörselgången ren. När vaxet långsamt rinner ut ur hörselgången tar det med sig smuts.
Ibland händer det att vaxet bildar en propp i hörselgången. Det kan bero på att vatten har kommit in i örat och fått vaxet att svälla. En propp kan också bildas om du har trånga hörselgångar, om du petar i öronen med bomullspinnar eller täpper till hörselgången på annat sätt.
Vaxproppar bildas lättare hos personer som använder öronproppar eller hörapparat.
Hörselgången kan också täppas till av eksem. Då får man oftast klåda och smärta i örat.

Symtom vid vaxpropp
En vaxpropp ger sämre hörsel, en känsla av lock för örat och kan ibland även göra ont. Besvären börjar ofta efter bad eftersom vatten kan göra att vaxet sväller.
Ibland upptäcks vaxproppar av en tillfällighet i samband med undersökning. Det är inte säkert att man själv tänker på att hörseln försämrats lite då man fått en vaxpropp. Barn som fått sämre hörsel brukar inte själva märka det. De kanske bara pratar högre. Kontakta vårdcentralen om det gäller små barn som har besvär av vaxpropp.
Hos äldre personer kan en vaxpropp bidra till, eller förvärra, yrsel.

Förebygga vaxpropp
Undvik att peta i öronen med bomullspinnar eller andra föremål. Det kan leda till att vaxet täpper igen hörselgången, och även skada örat.

Egenvård  vid vaxpropp
Prova receptfria vaxlösande läkemedel som finns på apoteket. Vaxet mjukas upp och rinner ut efter några dagar. Ibland kan man behöva spola med en sköljblåsa. De finns att köpa på apotek.
Om du har hörselgångseksem, har opererats i örat eller har hål på trumhinnan ska du inte använda vaxlösande medel eller spola örat.

Alla produkter för öronen kan man köpa på apoteket. 


Revaxör

Örondroppar
Löser upp vaxproppar
Används för att lösa och mjuka upp vaxproppar. Kan även användas profylaktiskt av dig som ofta får vaxproppar.
Flaska med lösning som indroppas i hörselgången.
Kostar 59 kr

Om Revaxör
Används för att mjuka upp och lösa upp vaxproppar. Kan även användas profylaktiskt av dig dom ofta får vaxproppar.

Bör ej användas vid värk i örat, öroninflammation, flytningar från örat eller när trumhinnan är skadad eller till barn med rör inopererat i örat.

Förpackningar:
10 ml med sköljblåsa
10 ml utan sköljblåsa

Revaxör 

Örondroppar & sköljblåsa
Löser upp vaxproppar
Används för att lösa och mjuka upp vaxproppar. Kan även användas profylaktiskt av dig som ofta får vaxproppar.
Flaska med lösning som indroppas i hörselgången.
Kostar 78 kr

Om Revaxör
Används för att mjuka upp och lösa upp vaxproppar. Kan även användas profylaktiskt av dig dom ofta får vaxproppar.

Bör ej användas vid värk i örat, öroninflammation, flytningar från örat eller när trumhinnan är skadad eller till barn med rör inopererat i örat.

Förpackningar:
10 ml med sköljblåsa
10 ml utan sköljblåsa

Vaxol

Öronspray
Löser vaxproppar
Används för att lösa och mjukar upp vaxproppar. Ska användas i sittande eller stående ställning.
Kan användas av vuxna och barn över 1 år.

Om Vaxol
Vaxol mjukgör och tar bort öronvax på ett naturligt sätt. Regelbunden användning håller öronen rena och förebygger att nya vaxproppar bildas. Praktisk spray som är enkel och smidig att använda. Kan användas sittande eller stående. Ingen sköljning behövs. Spraya och klart. Vaxol öronspray är enkel och säker att använda - både för barn och vuxna
Vaxol bildar barriär till vatten vid simning, dusch och bad. Vaxol sprayflaska innehåller 10 ml vilket ger 200 doser.

herpes Zoster

herpes Zoster
Herpes zoster i hörselgången och på ytterörat drabbar framförallt allt äldre personer. Smärta ett par dagar föregår ofta blåsorna som är typiska för diagnosen, som ibland kan vara svårt att skilja från en extern otit. Ibland förekommer samtidigt blåsor på trumhinnan och neurologiska symtom såsom faciakispares, hörselnedsättning, yrsel och tinnitus.

Herpes zoster oticus
Ett syndrom med ansiktsförlamning och herpesutslag i den yttre hörselgången. Tillståndet kan även omfatta tinnitus, yrsel, dövhet, öronvärk och inflammation i ytterörat, och beror på reaktivering av latent herpesvirus 3-infektion, som ger inflammation i ansikts- och vestibularnerverna, och ibland även andra kranialnerver.

Basalcellscancer

Basalcellscancer är den vanligaste av de maligna tumörerna på ytterörat. Den växer i ytterörats mjukdelar och utbreder sig i hudytan ofta med ettt centralt ulcererande parti. Den ses oftast på framdsidan av ytterörat, oftast hos äldre män. 

Allmänt

Solens ultravioletta strålar kan skada hudens celler så att de börjar dela sig okontrollerat. Då har man fått hudcancer.

Basalcellscancer är den vanligaste formen av hudcancer. Den kallas ibland basaliom. Oftast får man tumören i ansiktet eller på bröstkorgen. Det finns tre typer av basalcellscancer som skiljer sig åt genom sättet att växa, utseende och hur djupt ner i huden cancern finns. Till skillnad från andra cancertyper sprider sig basalcellscancer aldrig till andra delar av kroppen.

Risken att få basalcellscancer ökar när man blir äldre. Det är mycket sällsynt att ungdomar får sjukdomen och den är ovanlig före 40-årsåldern. De flesta som får behandling blir botade från cancern.

Symtom

Det vanligaste symtomet är en ny hudfärgad knuta eller rodnad fläck någonstans på huden, oftast i ansiktet eller på övre delen av bröstet eller ryggen.

Behandling

Det bästa sättet att minska risken för basalcellscancer är att undvika att bli bränd av solen genom att till exempel vara i skuggan, ha kläder på sig eller använda solskyddsmedel.

Om man har basalcellscancer måste hudförändringen skäras, skrapas eller frysas bort så att cancern inte växer och förstör huden runt omkring. Det finns också andra metoder med bland annat salva och strålbehandling som kan användas för att ta bort cancern.

När ska man söka vård?

Man kan ringa sjukvårdsrådgivningen eller kontakta en vårdcentral eller hudmottagning om man upptäcker nya knutor, rodnande förändringar eller sårigheter som inte går över av sig själv.

Vad händer i kroppen?

Huden skyddar mot solstrålning

Huden har många olika funktioner:

Den skyddar mot den skadliga delen av solens strålning, så kallad ultraviolett strålning.

Den hindrar uttorkning genom att fungera som en spärr mot för mycket avdunstning.

Den skyddar mot olika bakterier och virus.

Den fungerar som ett stort känselorgan. I huden finns olika känselkroppar som reagerar på värme, kyla, smärta och beröring.

Den reglerar kroppens temperatur. Om kroppstemperaturen blir för hög ökar svettningen och blodgenomströmningen och på så sätt kyls kroppen ner.

Huden har tre lager

Huden består av tre olika lager: överhuden, läderhuden och underhuden.

Det översta lagret kallas överhuden. Den är mycket tunn och består av tätt packade celler, så kallade skivepitelceller. Överhuden har inga blodkärl.

Det mellersta lagret kallas läderhuden. Den är betydligt tjockare och består av bindväv med ett nätverk av elastiska fibrer. Läderhuden är mycket seg och tänjbar och innehåller blod- och lymfkärl.

Det understa lagret kallas underhuden och består framför allt av fettceller.

Underst i överhuden ligger det så kallade basalcellslagret med basalcellerna. De delar sig hela tiden och bildar nya skivepitelceller som vandrar upp mot hudytan. I basalcellslagret finns också speciella pigmentceller, så kallade melanocyter, som producerar melanin, ett skyddande pigment. När huden utsätts för sol stimuleras bildningen av melanin. Melanocyterna överför melaninet till skivepitelcellerna, där det lägger sig som en "mössa" över cellkärnan och skyddar denna från solljusets skadliga inverkan.

Celler skadas och växer okontrollerat

Solens ultravioletta strålar skadar arvsmassan, DNA, i hudens celler, särskilt basalcellerna och melanocyterna. Oftast repareras skadorna av ett inbyggt reparationssystem. Men ibland klarar inte reparationssystemet att avlägsna DNA-skadorna. Det kan leda till förändringar, så kallade mutationer, i arvsanlagen, generna. Vissa genmutationer kan leda till att cellerna börjar dela sig okontrollerat. Då har det uppstått en hudcancer. När cancercellerna växer trängs normala celler undan och dör.

Solens ultravioletta strålar är den största yttre riskfaktorn för basalcellscancer. Men det kan inte vara hela förklaringen eftersom man ibland får basalcellscancer på hudområden som normalt inte utsätts för solbestrålning. Det är också mycket ovanligt att man får denna typ av tumör på ovansidan av händerna, som ju utsätts för mycket sol.

Basalcellscanser är oftast lindrig.

Basalcellscancer vanligast

Basalcellscancer är den vanligaste formen av hudcancer. Oftast får man tumören i ansiktet och på bröstkorgen. Till skillnad från andra cancertyper ger basalcellscancer aldrig dottersvulster, så kallade metastaser. Skivepitelcancer och malignt melanom är andra former av hudcancer, men de är ovanligare än basalcellscancer.

Vanligast bland äldre

Risken att få basalcellscancer ökar när man blir äldre. Det är mycket sällsynt att ungdomar får sjukdomen och den är ovanlig före 40-årsåldern. Efter 50-årsåldern blir den vanligare. Medelåldern vid insjuknandet är cirka 60 år. Äldre personer med basalcellscancer tillhör de vanligaste patienterna på hudkliniker.

Ljus hy och röd hårfärg ökar risken

Har man ljus hy med dålig förmåga att bilda pigment och röd hårfärg ökar känsligheten för sol. Därmed ökar också risken för att man får basalcellscancer. Eftersom de här egenskaperna delvis är ärftliga är cancerrisken större i vissa släkter.

Läkemedel som ökar cancerrisken

Om man har genomgått en transplantation av ett organ och behandlas med immunhämmande läkemedel måste man skydda sig extra noga från solstrålning. Dessa läkemedel minskar immunförvarets angrepp på solskadade hudceller och då ökar också risken för att man drabbas av hudcancer.

Sjukdomen är lika vanlig hos män som hos kvinnor.

Minska risken genom solskydd

Det bästa sättet att minska risken att få basalcellscancer är att man undviker att bli bränd av solen. Det starkaste solljuset sommartid är från klockan 11 till 15. Då är det särskilt viktigt att skydda sig mot solen. Man får en betydligt större soldos om man vistas på en öppen yta, som exempelvis en badstrand, jämfört med om man är omgiven av träd eller byggnader. Det beror på att luften reflekterar solljuset och det förklarar varför man kan bli bränd även under ett parasoll på stranden. Även vid molnigt väder eller soldis når mycket av solens ultravioletta strålar marken.

Det bästa sättet att skydda sig under soliga dagar är att vara så mycket som möjligt i skuggan. Kläder och solhatt eller keps ger ett bra skydd. Är man tunnhårig är det särskilt viktigt att täcka hjässan. Risken att bränna sig är störst när huden inte är brun av solen. Det är alltid bättre att sakta vänja huden vid solen än att utsätta huden för många timmars sol direkt.

Solskyddskrämer skyddar förmodligen i viss mån mot basalcellscancer. Det är inte känt om risken för basalcellscancer ökar genom solning i solarium.

Tre olika typer av basalcellscancer

Det finns tre typer av basalcellscancer som skiljer sig åt genom sättet att växa, var cancern sätter sig och utseende.

Ytlig basalcellscancer

Ytlig basalcellscancer växer ytligt i överhuden som en rodnad fläck, ibland med lite småsår och fjällning. Ibland misstolkas det som en liten eksemfläck. Vanligaste är att man får ytlig basalcellscancer på bröstet och ryggen, men den kan också sitta i ansiktet.

Ytlig basalcellscancer

Knutformad basalcellscancer

Knutformad basalcellscancer växer ner i läderhuden. Den märks som en välavgränsad hudfärgad eller svagt röd, lite genomskinlig knuta med små röda blodkärl i. Så småningom bildas en vallartad kant och sår samt skorpor kan uppstå i tumören. Den sitter oftast i ansiktet och på halsen, men kan också sitta på bålen.

                                                               Knutformad basalcellscancer

Aggressiv basalcellscancer

Aggressivt växande basalcellscancer växer på ett djupare, mer diffust sätt. Det kan yttra sig som en hård, vitskimrande, ärrliknande, platt förändring i huden och kan vara svår att se med blotta ögat. Det är ofta svårt att avgöra exakt hur stor förändringen är. Ibland bildas ett sår i mitten. Tumörerna sitter oftast i ansiktet, runt näsan och ögonen.

Om man själv, en anhörig eller sjukvårdspersonal hittar nya knutor, rodnande förändringar eller sårigheter som inte går över av sig själv bör de alltid undersökas närmare. I många fall rör det sig om godartade förändringar, men det är viktigt att man undersöker sig för att se om det rör sig om cancer.

Aggressiv basalcellscancer

Ofta lätt att ställa diagnos

Läkaren börjar med att titta på knutan eller såret. På specialkliniker används också hudmikroskop för att få en mer detaljerad bild. Om läkaren är osäker tas först ett hudprov, en så kallad hudbiopsi, från förändringen innan han eller hon rekommenderar vilken behandling som behövs. Läkare som är vana att bedöma basalcellscancer kan ofta med ögat avgöra vilken typ av tumör man fått och väljer behandling utan att först ta prov på huden. Men i samband med behandlingen tar läkaren alltid prov för mikroskopisk undersökning.

Godartade hudförändringar

Man kan ha godartade hudförändringar som kan förväxlas med basalcellscancer.

Åldersvårta

Åldersvårtan är en ljusbrun, brun eller svart upphöjd förändring med tydlig kant och något fetglänsande yta. Åldersvårtor kommer i medelåldern och de brukar bli fler ju äldre man blir. Oftast får man den här formen av vårtor i ansiktet och på bröst och rygg. Vårtorna kan inte övergå i cancer. De kan skrapas bort eller frysbehandlas om de är missprydande.

Åldersvårta

Solkeratos

Solkeratos eller aktinisk keratos är en brunröd fläck med otydlig kant och raspig yta som kan vara från någon millimeter upp till någon centimeter stor. Den orsakas av solstrålning och sitter oftast i ansiktet eller på handens ovansida. Förändringen kan övergå i skivepitelcancer efter många år och bör därför tas bort med frysbehandling, salvbehandling eller fotodynamisk behandling. Läs mer om dessa behandlingsmetoder i kapitlet Vård och behandling.

Solkeratos

Andra former av hudcancer

En allvarligare form av hudcancer är malignt melanom, som uppstår i överhudens pigmentbildande celler, melanocyterna. Malignt melanom orsakas ofta av för mycket solning, särskilt om man haft kraftiga solbrännor under uppväxten. Sjukdomen är vanligast efter tonåren och är lika vanlig hos män som kvinnor. Hos män är den vanligast på bålen, hos kvinnor på benen.

Malignt melanom uppstår ibland i ett födelsemärke, men kan Skivepitelcanceräven börja som en ny fläck eller knuta på tidigare normal hud. Fläcken eller knutan är oftast brun eller svart, men kan ibland även vara hudfärgad eller rödaktig. Denna kan sprida sig och ge dottersvulster. Därför ska tumören alltid tas bort så fort som möjligt

Malignt melanom

Skivepitelcancer är en cancer som uppstår i vanliga hudceller i överhuden. Det är huvudsakligen äldre människor som får sjukdomen och den är vanligare hos män än hos kvinnor. Man får oftast denna typ av tumör på handens ovansida eller i ansiktet. Den orsakas av att man utsatt huden för mycket solbestrålning. Denna cancer kan sprida sig och ge upphov till dottersvulster.

Skivepitelcancer

Vård och behandling

Man får hjälp på vårdcentral eller sjukhus

Många hudtumörer undersöks först av en allmänläkare, som ibland också opererar bort en misstänkt hudförändring själv. När den har opererats bort skickas ett hudprov för undersökning i mikroskop på laboratorium.

De flesta fall av basalcellscancer behandlas av hudläkare. Vid ingrepp i ansiktet är ibland öronläkare eller ögonläkare inblandade. Behövs större operationer medverkar också plastikkirurger. Om man behöver få strålbehandling får man det på en cancerklinik, en så kallad onkologisk klinik.

Flera olika behandlingsmetoder

Basalcellscancer måste tas bort så att cancern inte växer och förstör huden runt omkring. Det finns olika behandlingsmetoder:

Hudcancern skärs bort med skalpell. Hudbiten skickas då alltid till undersökning i mikroskop för att man ska få en säker diagnos och se om tillräckligt mycket har opererats bort. Om en stor bit av huden har tagits bort används hudplastik eller hudtransplantation för att täcka såret.

Tumören skrapas bort. För att döda de cancerceller som kan finnas kvar bränns såret med el och/eller frysbehandlas. Den vävnad som skrapats bort skickas till ett laboratorium som fastställer om det verkligen var basalcellscancer.

Tumören fryses bort.

Fotodynamisk behandling. Denna behandling går till så att en salva som ökar ljuskänsligheten hos tumörcellerna först stryks på. Därefter belyses tumören med rött ljus som dödar tumörcellerna.

Vid ytlig basalcellscancer har det tillkommit ett nytt behandlingsalternativ med en salva som stimulerar immunförsvaret att stöta bort cancern. Behandlingen pågår under cirka sex veckor.

Hudcancern behandlas med radioaktiv strålning. I detta fall ges upprepade behandlingar med små doser strålning, ofta under några veckors tid.

De två första behandlingarna som nämns i ovanstående punktlista görs med lokalbedövning och man behöver inte stanna kvar på sjukhuset. Vilken typ av behandling som används beror på vilken typ av basalcellscancer man har och var på kroppen den sitter.

De flesta blir botade

De flesta blir botade av behandling. Risken för att man ska få återfall ligger mellan ett par och tio procent. Om man får återfall upprepas behandlingen eller så väljs en annan metod. Ibland får man gå på efterkontroller. Det avgörs av vilken typ av tumör det är, var den sitter och vilken behandlingsmetod som används. Vid kontrollerna undersöker läkaren ärret och övrig hud. Det förekommer i stort sett aldrig att basalcellscancer leder till döden.

Att få ett cancerbesked

Att få veta att man har cancer kan komma som en chock och man kan få en livskris i samband med beskedet. Man ska som cancersjuk eller anhörig vara förberedd på mycket starka reaktioner och det är viktigt att söka stöd och hjälp i denna situation. Man har goda möjligheter att få hjälp om man vänder sig till vårdcentralen. På de flesta sjukhus finns kontaktsjuksköterskor och kuratorer som kan ge professionellt stöd. Att söka information och ställa många frågor om sjukdomen och behandlingen är ett bra sätt att hantera sin oro.

Egenkontroller är viktiga

Om man har haft basalcellscancer tidigare är risken stor att man får nya tumörer på andra ställen. Det är i så fall helt nya förändringar och inte dottersvulster från en tidigare behandlad tumör. Därför är det viktigt att man själv kontrollerar ärret efter tidigare behandling och även hela den övriga kroppen.

Batterier till Hörapparater.

Batterier finns på apoteket och på audionomerna att köpa.
Audionomernas webbshop: http://www.audionomerna.se/webshop/wb/


Om Batteri Activair

Knappcells-batterier avsedda för hörapparater. Innehåller mindre än 1% kvicksilver.
Typ 13-HPX för huvudburna miniapparater.
Styrka 1,4 volt och kapacitet 245 mAh.
Diameter är 7,9 mm och höjd 5,4 mm.
Typ 312-HPX för allt-i-örat-apparater och kanalapparater.
Styrka 1,4 volt och styrka 120mAh
Diameter 7,9 mm och höjd 3,6 mm.
Typ 675-HPX är avsett för huvudburna apparater av normalstorlek och hörglasögon.
Styrka 1,4 volt och kapacitet 570 mAh.
Diameter 11,6 mm och höjd 5,4 mm.
Typ 10-HPX för kanalapparater.
Styrka 1,4 volt och kapacitet 60 mAh.
Storlek är 5,9 mm och höjd 3,6 mm.

Om Batteri Energizer

Knappcells-batterier att använda till analoga, digitala och högförstärkande hörapparater.
Typ AC10 för kanalapparater.
Styrkan 1,4 volt och 70 mAh i kapacitet.
Diameter 5,8 mm, höjd 5,55 mm.
Typ AC13 för huvudburna miniapparater och allt-i-örat-apparater.
Styrka 1,4 volt och 240 mAh i kapacitet.
Diameter 7,9 mm, höjd 5,4 mm.
Typ AC312 för allt-i-örat-apparater och kanalapparater.
Styrka 1,4 volt och 140 mAh i kapacitet.
Diameter 7,9 mm, höjd 3,6 mm.
Typ AC675 för huvudburna apparater av normalstorlek och hörglasögon. Styrkan 1,4 volt och 600 mAh i kapacitet.
Diameter 11,6 mm, höjd 5,4 mm.


Om Batteri Energizer

Knappcells-batterier att använda till analoga, digitala och högförstärkande hörapparater.
Typ AC10 för kanalapparater.
Styrkan 1,4 volt och 70 mAh i kapacitet.
Diameter 5,8 mm, höjd 5,55 mm.
Typ AC13 för huvudburna miniapparater och allt-i-örat-apparater.
Styrka 1,4 volt och 240 mAh i kapacitet.
Diameter 7,9 mm, höjd 5,4 mm.
Typ AC312 för allt-i-örat-apparater och kanalapparater.
Styrka 1,4 volt och 140 mAh i kapacitet.
Diameter 7,9 mm, höjd 3,6 mm.
Typ AC675 för huvudburna apparater av normalstorlek och hörglasögon. Styrkan 1,4 volt och 600 mAh i kapacitet.
Diameter 11,6 mm, höjd 5,4 mm.


Om Batteri Energizer

Knappcells-batterier att använda till analoga, digitala och högförstärkande hörapparater.
Typ AC10 för kanalapparater.
Styrkan 1,4 volt och 70 mAh i kapacitet.
Diameter 5,8 mm, höjd 5,55 mm.
Typ AC13 för huvudburna miniapparater och allt-i-örat-apparater.
Styrka 1,4 volt och 240 mAh i kapacitet.
Diameter 7,9 mm, höjd 5,4 mm.
Typ AC312 för allt-i-örat-apparater och kanalapparater.
Styrka 1,4 volt och 140 mAh i kapacitet.
Diameter 7,9 mm, höjd 3,6 mm.
Typ AC675 för huvudburna apparater av normalstorlek och hörglasögon. Styrkan 1,4 volt och 600 mAh i kapacitet.
Diameter 11,6 mm, höjd 5,4 mm.

Om Batteri Energizer

Knappcells-batterier att använda till analoga, digitala och högförstärkande hörapparater.
Typ AC10 för kanalapparater.
Styrkan 1,4 volt och 70 mAh i kapacitet.
Diameter 5,8 mm, höjd 5,55 mm.
Typ AC13 för huvudburna miniapparater och allt-i-örat-apparater.
Styrka 1,4 volt och 240 mAh i kapacitet.
Diameter 7,9 mm, höjd 5,4 mm.
Typ AC312 för allt-i-örat-apparater och kanalapparater.
Styrka 1,4 volt och 140 mAh i kapacitet.
Diameter 7,9 mm, höjd 3,6 mm.
Typ AC675 för huvudburna apparater av normalstorlek och hörglasögon. Styrkan 1,4 volt och 600 mAh i kapacitet.
Diameter 11,6 mm, höjd 5,4 mm.


Rayovac storlek 10

Batterier till hörapparater. Zink-luft. Storlek 10 (Gul). 6-stycken.


Rayovac storlek 13 

Batterier till hörapparater. Zink-luft. Storlek 13 (Orange). 6-stycken.

Rayovac storlek 312 

Batterier till hörapparater. Zink-luft. Storlek 312 (Brun). 6-stycken.

Rayovac storlek 675

Batterier till hörapparater. Zink-luft. Storlek 675 (Blå). 6-stycken.