öronspolning

Vaxproppar, ett vanligt och besvärligt problem

Problem med vaxpropp är en vanlig orsak till att söka vård. Vaxproppar i hörselgången förorsakar stora problem för patienterna med bland annat hörselnedsättning men också smärtor och lock-, eller tryckkänsla i hörselgången. Patienterna kan också uppleva brummande eller ringande/pipande ljud samt yrsel och även hosta till följd av vaxproppar. Livskvaliteten kan därmed försämras och borttagandet av en vaxpropp kan förbättra situationen omedelbart.
Öronvax består av sekret, talg och svettkörtelsekret samt hudpartiklar, framför allt keratin. Vaxet är svagt surt och utgör egentligen ett skydd för huden i hörselgången. Vaxet kan vara mjukt eller hårt, och kan variera i färg från ljust till mörkt brunt. Vaxproppar är vanligen mörkt bruna och torra/hårda samt sitter fast i hörselgångens väggar och hårstrån. Vaxproduktionen är individuell och ibland upplevs den vara i överkant. Vaxproppar kan bildas vid alltför riklig vaxproduktion eller då vaxet inte transporteras ut normalt.

Olika metoder för avlägsnande av vaxproppar
Idag finns ingen säker evidens för vad som är den effektivaste metoden för avlägsnande av vaxproppar, utan flera metoder används. Vid okomplicerade vaxproppar är den vanligaste metoden öronspolning med spruta, som brukar utföras av hälso- och sjukvårdspersonal med adekvat kompetens. I speciella fall kan läkare avlägsna vaxproppar direkt och använda sig av öronmikroskop, öronspeculum samt curette, vaxslynga eller armerade bomullspinnar alternativt sug .

Risker vid öronspolning
Öronspolning kan innebära risker som till exempel trumhinneperforation, andra skador i hörselgången, extern otit, smärta, tinnitus, yrsel och blodtrycksfall.

Kontraindikationer

Spolning är kontraindicerat:
om patienter har insatta dräneringsrör eller andra genomgångna operationer i örat vid trumhinneperforation
vid pågående öroninflammation eller om patienten tidigare haft svåra eller upprepade öroninflammationer
vid svår yrsel, om spolning inte är ordinerat av öronspecialist.
Spolning av små barns öron bör på samma sätt inte utföras utan specialistbedömning. Vid kontraindikationer mot öronspolning bör vaxproppar sugas eller plockas bort av läkare .

Vid öronspolning rätas örat ut genom att det dras uppåt. Vattenstrålen riktas uppåt.

Material

Otoskop
Plasttratt, engångs
Två plastförkläden, engångs
Handskar, rena
Cellstoff eller liknande torkpapper
Rondskål
Vattenskål
Stor 50 ml öronspolningsspruta av metall eller plast
Vid behov munstycke för öronspolning till plastspruta

Gör så här:
Använd ett rum där det är acceptabelt att blöta ner golvet en aning och ta helst fram spolmaterial i förväg. Be patienten berätta om sina besvär och fråga om hon/han gjort någon förberedande behandling. Detta är viktigt för att undersöka om det finns några kontraindikationer mot öronspolning.
Bägge hörselgångarna inspekteras med ett otoskop, vilket som regel endast bekräftar vax, då trumhinnan brukar vara dold bakom vaxproppen. Om patienten har vaxproppar i båda öronen, men akuta besvär från det ena kan det vara lika bra att spola bägge öronen på en gång om man ändå spolar. Många patienter har en benägenhet att få vaxproppar och återkommer därför ofta med vax i bägge hörselgångarna.
Informera patienten om vad som ska göras och varför, illustrera eventuellt med bilder av örat (se bild). Visa instrumenten i förväg och be patienten säga ifrån om det känns obehagligt men uppmana honom/henne att om möjligt inte röra huvudet under spolningen. Vårdpersonalens rörelser bör vara mjuka och försiktiga.
Desinfektera händerna och ta på handskar och ett plastförkläde. Det är en fördel om också patienten får använda ett plastförkläde eller liknande för att skydda sina kläder. Använd en rondskål att fånga upp spolvattnet med. Ta också fram papper att torka eventuellt spill med.
Placera rondskålen horisontellt under örat med den konkava sidan mot patientens hals och be patienten om hjälp att hålla fast den helt stilla under spolningen. Om patienten inte själv kan hålla kan man behöva assistans. Lägg lite torkpapper under rondskålen för att absorbera läckande spolvatten.
Om man tror att det kommer att bli problem att spola ut vaxet, till exempel om vaxet ser mycket svart och hårt ut, så kan man instillera lite 37-gradigt vatten i hörselgången, sätta in en tuss med fetvadd och därefter låta patienten vänta i 15 minuter innan spolningen. Om vaxet ser ljust och mjukt ut eller om patienten har förbehandlat med propplösande medel så kan man försöka spola direkt.
Om det inte föreligger några kontraindikationer mot öronspolning fyller man en 50 ml plast- eller metallspruta med 37-gradigt vatten och drar lite i örat uppåt och utåt för att räta ut hörselgången. Sprutspetsen förs endast in ca 1 cm i hörselgången för att minska risken för skada av trumhinnan. Vattenstrålen riktas sedan uppåt och bakåt för att inte pressa vaxproppen ännu längre in och för att inte utsätta trumhinnan för alltför starkt spoltryck (se bild). Spolningen upprepas flera gånger och otoskopet används för att kontrollera effekten under hand. Använd gärna spolstycke med vinge för att minska risk för att spolstycket trycks in om den lossnar.
Avsluta behandlingen med att inspektera hörselgången och torka runt öra och hals. Ibland kan läkemedelsförskrivning behövas för efterbehandling till exempel örondroppar innehållande en kombination av hydrokortison  och antibiotika för att dämpa irritation eller extern otit som kan upptäckas bakom vaxet.
Kontrollera att det inte finns vatten på golvet så att det blivit halt. Förvissa dig om att patienten mår bra och inte känner sig yr eller illamående. Vid problem relaterat till spolningen konsulteras vid behov läkare. Det är vanligt att patienten upplever ljud som hårda och starka efter att en vaxpropp spolats bort. Lockkänsla efter spolning hör som regel samman med vatten i hörselgången och försvinner om patienten försöker skaka ut vattnet ur örat. En stunds vila kan vara nödvändig innan hemgång. Kontrollera patientens status innan hemgång.
Dokumentera bedömning före och efter spolning, vilken metod som använts, klockslag samt vilken information patienten har fått.
Rengör och desinfektera flergångsinstrument. Kasta engångsinstrument i avsedd avfallsbehållare.

Vilka får göra det?
I flera av landets lokala anvisningar gällande öronspolning står det angivet att öronspolning endast kan ske på delegation av läkare, oavsett om det är en sjuksköterska eller en undersköterska som utför öronspolningen, och att denna läkare alltid skall inspektera hörselgången före och efter öronspolning. Det hänvisas då till SOSFS 1997:14 (M) [12] som handlar om delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård, eller SOSFS 1999:5 (M) 6 kap 2  § [13] som innehåller föreskrifter om allmäntjänstgöring för läkare. Problemet är att dessa referenser inte ger vägledning i frågan trots hänvisningarna