Ms(multipel skleros)

1. Nerv 2. Myelin
3. Ryggmärg 4. Hjärna

Ms, multipel skleros, är en sjukdom där inflammation ger skador på centrala nervsystemet, det vill säga hjärna och ryggmärg. Sjukdomen kan inte botas, men inflammationshämmande läkemedel kan dämpa sjukdomsutvecklingen betydligt. Sjukgymnastik är en viktig del i rehabiliteringen. Att röra sig så mycket man orkar kan lindra besvär och göra att symtomen inte förvärras. Rökning ökar risken för att få ms och kan även förvärra förloppet.
Ms ger återkommande inflammationer som angriper isoleringsskiktet, myelinet, runt nervtrådarna. Detta gör att impulserna i nerverna inte leds fram på normalt sätt.
Sjukdomen kan ge olika former av symtom och besvär. I vissa fall leder den till bestående funktionsnedsättningar. Vilka besvär man får beror på vilka nervbanor som drabbas.
Omkring 17 000 personer i Sverige har ms. Sjukdomen bryter oftast ut mellan 20 och 40 års ålder. Ungefär dubbelt så många kvinnor som män får ms.
Vad som orsakar ms är oklart, men rökning ökar risken. Om du har ms och röker bör du sluta röka eftersom rökning kan förvärra sjukdomen. Även ärftlighet kan ha viss betydelse för att utveckla ms.

Symtom på ms
Hos de allra flesta uppträder ms i attacker, så kallade skov. Sjukdomen kan angripa olika delar av nervsystemet och därför kan symtomen variera. Vanliga symtom är att man blir svagare eller får sämre kontroll över vissa muskler, får känselstörningar, försämrad balans, synrubbningar och ibland påverkan på minnes och arbetskapacitet. En del kan uppleva en starkt ökad uttröttbarhet och även sänkt sinnesstämning, depression.
Vid ett skov får man ett eller flera symtom. Ett skov kan hålla i sig under något dygn upp till ett par månader. När skovet är över kan symtomen försvinna helt eller delvis. Nya skov kommer efter en tid och då kan tidigare symtom komma tillbaka. Man kan även få nya. Tiden mellan skoven varierar mellan några månader och upp till flera år.
Hos många patienter blir skoven, sett över hela livet, mycket få och/eller mycket lindriga. Med de nya behandlingar som finns och är på väg att introduceras räknar man med att de flesta patienter som nu får diagnos inte kommer att få svåra funktionsnedsättningar.
I en mindre andel fall av ms har man inga skov utan blir långsamt sämre av sjukdomen.

Vad händer i kroppen?

Centrala nervsystemet angrips
Multipel skleros, MS, är en neurologisk sjukdom som angriper centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. MS kännetecknas av att olika områden av centrala nervsystemet påverkas under sjukdomens förlopp, och att man därför får flera olika symtom.

Nervtrådarna är isolerade
I hjärnan och ryggmärgen finns nervtrådar som överför nervimpulser mellan hjärnan och kroppens olika delar. Nervtrådarna kan liknas vid elektriska ledningar eftersom en nervsignal är en elektrisk impuls. Precis som runt andra elektriska ledningar behövs en isolering runt nervtråden för att impulsen ska gå fram. Nervtrådens isolering i centrala nervsystemet är ett fettämne som heter myelin.

Inflammation i nerverna
Om man har MS kommer immunförsvarets vita blodkroppar in i centrala nervsystemet och angriper myelinet. Det uppstår en inflammation, och ibland skadas själva nervtrådarna. Då kan nervimpulserna inte ledas på rätt sätt. Vilka symtom man får beror på vilka nervtrådar som blir inflammerade. Är det till exempel nervtrådar till muskler i ett ben som inflammeras blir man svag i benet, och är det nervtrådar från känselorgan i benet som drabbas får man domningar.

Det är ännu okänt varför de vita blodkropparna angriper myelinet när man har MS.

Ärr bildas av inflammationen
Inflammationen på nervtråden kan läka ut efter några veckor och då försvinner symtomen ofta. En sådan besvärsperiod brukar kallas för ett skov. Om inflammationen inte läker riktigt kan det bildas ett ärr där inflammationen suttit. Det är dessa ärr som givit sjukdomen dess namn, multipel skleros, som betyder "många förhårdnader".

MS och ärftlighet
Orsaken till MS är inte känd men ungefär var femte person med MS har en nära släkting som också har sjukdomen.

Kombinationer av vissa arvsanlag ökar risken för MS, men det finns inget enskilt arvsanlag som gör att man får MS. Sjukdomen räknas därför inte som ärftlig.

MS och graviditet
Nästan var tredje kvinna med MS blir gravid och föder barn efter sjukdomens debut. Det är därför många kvinnor med MS som under årens lopp har genomgått graviditeter och förlossningar. MS innebär inte något hinder för graviditet och barnafödande. I samband med förlossningen får man smärtlindring på vanligt sätt och barnen föds friska. MS utgör inte något hinder om man vill amma sitt barn. Sjukdomen får som regel ett lugnare förlopp med färre skov under graviditeten, men efter förlossningen ökar risken för skov. Sammantaget är sjukdomsaktiviteten under graviditeten och de följande månaderna ungefär som under ett "vanligt" år.

Om man har MS och planerar att bli gravid, är det viktigt att diskutera detta med sin läkare. Det gäller särskilt om man behandlas med någon sjukdomsmodifierande medicin, så kallad "bromsmedicin", eftersom effekten av dessa medel på graviditeten och fostret fortfarande inte är helt utredd. Som en allmän regel gäller att bromsmedicin inte skall ges under graviditet eller när man ammar, eftersom vissa mediciner går över i bröstmjölken. Därför måste man göra en avvägning mellan önskan att amma sitt barn och oron att få ett sjukdomsskov.

MS smittar inte
MS smittar inte, och det finns ingen känd miljöfaktor eller annan yttre orsak till sjukdomen.

Vanligast i västvärlden och hos kvinnor
I Sverige har ungefär en person på 500-600 MS, vilket innebär att mellan 17 000 och 18 000 personer har sjukdomen. Varje år insjuknar omkring 500 personer. Förekomsten av MS varierar mycket världen över. Sjukdomen är vanligast hos befolkningen i Europa och Nordamerika, medan den är väldigt ovanlig i stora delar av Asien och Afrika.

MS är mer än dubbelt så vanligt bland kvinnor jämfört med män. Orsaken till det är inte känd. Oftast får man MS mellan 20 och 40 års ålder, och de flesta är omkring 30 år när sjukdomen börjar. Det är väldigt ovanligt att man får sjukdomen före 16 års ålder.

Att leva med ms

Det är ofta lättare att leva med ms och de symtom och begränsningar som sjukdomen kan innebära om man har kunskaper om dem. Då är det lättare att lyssna på och ta hänsyn till kroppens signaler om vila och återhämtning, vilket är viktigt för att man ska må så bra som möjligt.
Fysisk aktivitet, så mycket som man klarar, är bra eftersom rörelse kan göra symtom och besvär lindrigare eller göra så att symtomen inte förvärras.

Sexualitet
Sjukdomens svårighetsgrad varierar från person till person. Sexualiteten kan påverkas. Personer med ms, även lindrig sådan, har ofta nedsatt eller på annat sätt störd känsel, också i könsorganen. Nervbanorna fungerar inte som de ska och en beröring kan kännas stum eller obehaglig. Det förekommer att män har svårt att få stånd och kvinnor att få orgasm.