IID & ITD

Att ha två öron har man många olika fördelar jämfört med att bara ha ett öra.Vår ljudlokalisation är strakt beroende av att man använder två öron. Ljudlokalisation är beroende av att man jämför ljudet från båda öronen. För att kunna lokalisera ljud använder hörselsystemet ett antal faktorer. De viktigaste faktorerna vid ljudlokalisering i det horisontella och vertikala planet är interaural tidsskillnad ITD och interaural styrkeskillnad IID.

ITD är de största binaural ledtrådar som är till att kunna lokalisera ljud och som bidrar till vår förmåga att upptäcka och diskriminera ljud i bullriga miljöer. ITD är den tid som tar från det att ett ljud når örat närmast ljudkällan till att det andra örat. En sådan tidsskillnad uppstår då ljudet har olika långt att ta sig fram till de båda öronen (Bernsteins artikel.) Hörselsystemet uppfattar den ITD på två olika sätt genom att uppfattar tidsskillnaden när den första ljudvågen når de både öronen och genom fasskillnaden som uppstår i den pågående ljudvågen (Bernstein). ITD används som en akustisk ledtråd vid lokalisering av lågfrekventa stimuli, man kan uppfatta då ljudet består av rena toner.

Interaural styrkeskillnad IID innebär att ljudet har olika styrke när det når öra och det beror på huvudet *skuggar* det öra som befinner sig på motsatt sida av huvudet från ljudkälla. När ljudet når det öra som befinner sig längst bort från ljudkälla så har ljudet längre ljudstyrka. Ytteröronen filtrerar också ljudet när de förstärker och dämpar styrkan för olika frekvenser av ljudet. Detta ledder till styrkeskillnade mellan två öron. Den IID är en viktig akustisk ledtråd vid ljudlokalisering av ljud.
Vid ljudlokalisering är ljudets amplitud, konkurrerande ljud, ljudkällans placering och avståndet till ljudkällan är de viktigaste.