MIN TID - MITT LIV

Allt har sin tid och det här är min tid. Jag är inte den lilla fisken som simmar under den stora, jag skapar min egen skugga.
Om inte jag tror på mig själv - vem ska då göra det?
Om inte nu - när?
Jag drar ett streck i sanden, här och nu. Hit men inte längre. Det som varit okej innan, är inte okej längre. Nu är min tid. Det här är mitt liv, inte ditt.
Negativ energi har inget i mitt liv att göra. Jag bryter mig fri och går min egen väg.
Jag litar på mig själv.
Inget som livet placerar i min väg skrämmer längre. Jag lever min dröm eller är på väg emot den, det finns inget annat. I varje situation finns ett val.
Jag är en stolt människa, ingen dörrmatta som andra kan torka fötterna på.
Jag står upp för mig själv.

Det här har inte att göra med örat med det har att göra med din självförtroende. Ni som som hör dålig och vill höra bra igen, tänk på ett positivt sätt, visst är det lätt att skriva/ säga. Men försökt vara lite mer bestämda över era liv. Försök inte isolera er, gå ut, upplev världen för tiden går. Bry er inte vad andra säger om er. Gör det bara. Sedan finns alltid hjälpmedel som kan hjälpa er med att höra bättre och du är inte ensam om det. 
Ditt liv är ditt ansvar.

Din journal

Journal skrivs för alla patienter. Den innehåller de uppgifter som behövs för en god och säker vård.
Journalen är i första hand ett arbetsredskap för dem som arbetar med och ansvarar för din hälso- och sjukvård, men du har i regel rätt att ta del av vad som står i den. I journalen antecknas, förutom ditt namn och ditt personnummer, bland annat:
nödvändiga uppgifter om bakgrunden till den vård du fått
uppgifter om din diagnos, varför du fått en viss behandling eller varför din diagnos lett till ett visst beslut
nödvändiga uppgifter om vad som gjorts och vad som är planerat
vem som gjort anteckningarna och när de gjordes.
Uppgifterna i din journal skyddas av sekretess. Personal inom hälso- och sjukvården får endast ta del av de uppgifter som behövs för det aktuella besöket.

Läs din journal
Som patient har du i regel rätt att läsa din journal. Journalen tillhör vårdgivaren, men du kan begära att få ta del av den. Du kan antingen läsa den på stället eller be om en kopia till självkostnadspris.
Det finns två undantag då du inte kan få tillgång till din journal:
om det finns risk för att behandlingen blir lidande
om det finns risk för att någon person som nämns i journalen kan komma till skada.
Du kan ändå ha rätt att få se delar av din journal.
Vill du läsa din patientjournal ska du vända dig till den vårdgivare som behandlar dig. Om vårdgivaren anser att journalen inte ska lämnas ut ska du dels få ett skriftligt besked om detta, dels få information om hur du kan överklaga beslutet till förvaltningsdomstol.

Rättelse i journalen
Om du anser att din journal innehåller felaktiga uppgifter kan du i vissa fall be den som gjort anteckningen att införa en rättelse. Den som skriver i journalen får dock inte ta bort eller förstöra felaktiga anteckningar i journalen.
Du har också vissa möjligheter att få din journal helt eller delvis förstörd. Då vänder du dig till Regionala tillsynsenheten på Socialstyrelsen.

Sammanhållen journalföring
Allt fler vårdgivare i länet använder sig numera av samma journalsystem. Det innebär att de kan dela med sig av information om dig som patient  med andra vårdgivare. Syftet är att få en mer samlad bild av dina vårdbehov och att vårdpersonalen får ta del av dina patientuppgifter där de behövs. Allt för att kunna ge dig bästa möjliga vård.
Du ska helt enkelt slippa upprepa din vårdhistoria när du kommer till en ny vårdgivare. Den sammanhållna journalföringen ska vara så utformad att den både stöder vården av dig och skyddar mot obehörig insyn.
Det är vårdgivarens ansvar att informera dig som patient om sammanhållen journalföring och vad det innebär.
Följande vårdgivare i Stockholms läns landsting erbjuder en sammanhållen journalföring. Länken öppnas i nytt fönster.


Om du inte vill ha en sammanhållen journalföring
Tala om för vårdpersonalen om du inte vill att dina uppgifter samlas i en sammanhållen journalföring. Det innebär att uppgifterna spärras för andra vårdgivare. Men då måste du själv berätta för vårdpersonalen hos en annan vårdgivare vad de behöver veta för att ge dig en bra vård.

Personuppgifter
Inom vården finns många register som innehåller uppgifter om dig som patient, till exempel läkarbesök, diagnoser, undersökningar och intagningar på sjukhus. Uppgifterna lagras och skyddas enligt lagar i hälso- och sjukvården, som Personuppgiftslagen, PUL, (1998:204) och Patientdatalagen (2008:355).
Om du vill få information om dina uppgifter kan du vända dig till ett personuppgiftsombud.

Din rätt att veta
Lagen innebär att man från vårdgivarens sida alltid måste informera dig om det görs en registrering. Det kan till exempel gälla när du besöker en ny vårdcentral. Då registreras ditt namn, personnummer, adress och hälsobakgrund. Du kan inte vägra att bli registrerad i ett vårdregister.
Du har rätt att en gång per år kostnadsfritt få ett utdrag på uppgifterna. För att få veta vad som står om dig i sjukvårdens olika register, skriv till Hälso- och sjukvårdsnämndens förvaltning, Registrator. Du kan då få ett utdrag per post. Ansökan ska vara skriftlig och innehålla din namnteckning.

Byte av husläkare
Om du väljer att byta till en ny husläkare kan han eller hon kontakta din tidigare husläkare och begära att få din journal.

ID-handling
För din egen säkerhets skull måste du alltid (såvida det inte gäller en akut nödsituation) visa legitimation när du besöker hälso- och sjukvården som patient. Det gäller även tandvård. Allt för att undvika förväxlingar och därmed uppnå en säker vård.

Läs din födelsejournal
Om du vill läsa din födelsejournal måste du veta din mors namn och personnummer samt på vilket sjukhus du föddes. Din födelsesjournal är egentligen din mors och därför måste du ha samtycke från din mor om du vill se hela journalen. Du kontaktar sjukhuset där du föddes.
Om du föddes före den 1 januari 1971 i Stockholms stad på en förlossningsklinik som numera är nedlagd, som till exempel Stockholms Allmänna BB, finns journalen i Stockholms stadsarkiv. Om du föddes på en förlossningsklinik i övriga länet som nu är nedlagd finns din födelsejournal hos Landstingsarkivet.

Ms(multipel skleros)

1. Nerv 2. Myelin
3. Ryggmärg 4. Hjärna

Ms, multipel skleros, är en sjukdom där inflammation ger skador på centrala nervsystemet, det vill säga hjärna och ryggmärg. Sjukdomen kan inte botas, men inflammationshämmande läkemedel kan dämpa sjukdomsutvecklingen betydligt. Sjukgymnastik är en viktig del i rehabiliteringen. Att röra sig så mycket man orkar kan lindra besvär och göra att symtomen inte förvärras. Rökning ökar risken för att få ms och kan även förvärra förloppet.
Ms ger återkommande inflammationer som angriper isoleringsskiktet, myelinet, runt nervtrådarna. Detta gör att impulserna i nerverna inte leds fram på normalt sätt.
Sjukdomen kan ge olika former av symtom och besvär. I vissa fall leder den till bestående funktionsnedsättningar. Vilka besvär man får beror på vilka nervbanor som drabbas.
Omkring 17 000 personer i Sverige har ms. Sjukdomen bryter oftast ut mellan 20 och 40 års ålder. Ungefär dubbelt så många kvinnor som män får ms.
Vad som orsakar ms är oklart, men rökning ökar risken. Om du har ms och röker bör du sluta röka eftersom rökning kan förvärra sjukdomen. Även ärftlighet kan ha viss betydelse för att utveckla ms.

Symtom på ms
Hos de allra flesta uppträder ms i attacker, så kallade skov. Sjukdomen kan angripa olika delar av nervsystemet och därför kan symtomen variera. Vanliga symtom är att man blir svagare eller får sämre kontroll över vissa muskler, får känselstörningar, försämrad balans, synrubbningar och ibland påverkan på minnes och arbetskapacitet. En del kan uppleva en starkt ökad uttröttbarhet och även sänkt sinnesstämning, depression.
Vid ett skov får man ett eller flera symtom. Ett skov kan hålla i sig under något dygn upp till ett par månader. När skovet är över kan symtomen försvinna helt eller delvis. Nya skov kommer efter en tid och då kan tidigare symtom komma tillbaka. Man kan även få nya. Tiden mellan skoven varierar mellan några månader och upp till flera år.
Hos många patienter blir skoven, sett över hela livet, mycket få och/eller mycket lindriga. Med de nya behandlingar som finns och är på väg att introduceras räknar man med att de flesta patienter som nu får diagnos inte kommer att få svåra funktionsnedsättningar.
I en mindre andel fall av ms har man inga skov utan blir långsamt sämre av sjukdomen.

Vad händer i kroppen?

Centrala nervsystemet angrips
Multipel skleros, MS, är en neurologisk sjukdom som angriper centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. MS kännetecknas av att olika områden av centrala nervsystemet påverkas under sjukdomens förlopp, och att man därför får flera olika symtom.

Nervtrådarna är isolerade
I hjärnan och ryggmärgen finns nervtrådar som överför nervimpulser mellan hjärnan och kroppens olika delar. Nervtrådarna kan liknas vid elektriska ledningar eftersom en nervsignal är en elektrisk impuls. Precis som runt andra elektriska ledningar behövs en isolering runt nervtråden för att impulsen ska gå fram. Nervtrådens isolering i centrala nervsystemet är ett fettämne som heter myelin.

Inflammation i nerverna
Om man har MS kommer immunförsvarets vita blodkroppar in i centrala nervsystemet och angriper myelinet. Det uppstår en inflammation, och ibland skadas själva nervtrådarna. Då kan nervimpulserna inte ledas på rätt sätt. Vilka symtom man får beror på vilka nervtrådar som blir inflammerade. Är det till exempel nervtrådar till muskler i ett ben som inflammeras blir man svag i benet, och är det nervtrådar från känselorgan i benet som drabbas får man domningar.

Det är ännu okänt varför de vita blodkropparna angriper myelinet när man har MS.

Ärr bildas av inflammationen
Inflammationen på nervtråden kan läka ut efter några veckor och då försvinner symtomen ofta. En sådan besvärsperiod brukar kallas för ett skov. Om inflammationen inte läker riktigt kan det bildas ett ärr där inflammationen suttit. Det är dessa ärr som givit sjukdomen dess namn, multipel skleros, som betyder "många förhårdnader".

MS och ärftlighet
Orsaken till MS är inte känd men ungefär var femte person med MS har en nära släkting som också har sjukdomen.

Kombinationer av vissa arvsanlag ökar risken för MS, men det finns inget enskilt arvsanlag som gör att man får MS. Sjukdomen räknas därför inte som ärftlig.

MS och graviditet
Nästan var tredje kvinna med MS blir gravid och föder barn efter sjukdomens debut. Det är därför många kvinnor med MS som under årens lopp har genomgått graviditeter och förlossningar. MS innebär inte något hinder för graviditet och barnafödande. I samband med förlossningen får man smärtlindring på vanligt sätt och barnen föds friska. MS utgör inte något hinder om man vill amma sitt barn. Sjukdomen får som regel ett lugnare förlopp med färre skov under graviditeten, men efter förlossningen ökar risken för skov. Sammantaget är sjukdomsaktiviteten under graviditeten och de följande månaderna ungefär som under ett "vanligt" år.

Om man har MS och planerar att bli gravid, är det viktigt att diskutera detta med sin läkare. Det gäller särskilt om man behandlas med någon sjukdomsmodifierande medicin, så kallad "bromsmedicin", eftersom effekten av dessa medel på graviditeten och fostret fortfarande inte är helt utredd. Som en allmän regel gäller att bromsmedicin inte skall ges under graviditet eller när man ammar, eftersom vissa mediciner går över i bröstmjölken. Därför måste man göra en avvägning mellan önskan att amma sitt barn och oron att få ett sjukdomsskov.

MS smittar inte
MS smittar inte, och det finns ingen känd miljöfaktor eller annan yttre orsak till sjukdomen.

Vanligast i västvärlden och hos kvinnor
I Sverige har ungefär en person på 500-600 MS, vilket innebär att mellan 17 000 och 18 000 personer har sjukdomen. Varje år insjuknar omkring 500 personer. Förekomsten av MS varierar mycket världen över. Sjukdomen är vanligast hos befolkningen i Europa och Nordamerika, medan den är väldigt ovanlig i stora delar av Asien och Afrika.

MS är mer än dubbelt så vanligt bland kvinnor jämfört med män. Orsaken till det är inte känd. Oftast får man MS mellan 20 och 40 års ålder, och de flesta är omkring 30 år när sjukdomen börjar. Det är väldigt ovanligt att man får sjukdomen före 16 års ålder.

Att leva med ms

Det är ofta lättare att leva med ms och de symtom och begränsningar som sjukdomen kan innebära om man har kunskaper om dem. Då är det lättare att lyssna på och ta hänsyn till kroppens signaler om vila och återhämtning, vilket är viktigt för att man ska må så bra som möjligt.
Fysisk aktivitet, så mycket som man klarar, är bra eftersom rörelse kan göra symtom och besvär lindrigare eller göra så att symtomen inte förvärras.

Sexualitet
Sjukdomens svårighetsgrad varierar från person till person. Sexualiteten kan påverkas. Personer med ms, även lindrig sådan, har ofta nedsatt eller på annat sätt störd känsel, också i könsorganen. Nervbanorna fungerar inte som de ska och en beröring kan kännas stum eller obehaglig. Det förekommer att män har svårt att få stånd och kvinnor att få orgasm.

Menieres sjukdom

Menieres sjukdom är en kronisk sjukdom i innerörat som ger yrselattacker i kombination med hörselnedsättning och öronsus. Det finns uppskattningar på att 4 promille av världens befolkning skulle lida av Menieres sjukdom. I Sverige tror man att det finns 40 000 människor som lider av sjukdomen. Vanligast är att insjukna i åldersspannet mellan 40 och 60 år.

Den franske läkaren Prosper Ménière beskrev sjukdomen redan 1861, men hans upptäckter accepterades först efter hans död

Vad är orsaken till Menieres sjukdom?
Orsaken är ännu oklar men tros vara en ökning av vätsketrycket i innerörat - alltså en slags svullnadsreaktion. Man har spekulerat i att produktionen av innerörats vätska, den så kallade endolymfan, är för stor eller också att omsättningen och avflödet av den är nedsatt. Eftersom balansorganet och hörselsnäckan delar samma vätskesystem kan det förhöjda vätsketrycket ge symtom från bägge organen samtidigt. I tidigt skede påverkar svullnaden framförallt bastonerna. Det beror sannolikt på att hörselcellerna för basfrekvenser är belägna i den del av snäckan som är allra trängst.

Sjukdomen har en psykosomatisk koppling, det vill säga att symptomen ofta, men inte alltid, kan kopplas till perioder av psykisk stress och oro. Framförallt känslomässig stress tycks kunna provocera fram Meniere attacker.

Det finns mottagarceller för stresshormoner i innerörat. Och man kan ju undra om naturen haft någon särskild tanke med just detta arrangemang. Min egen erfarenhet är att personer med s k typ A-personlighet drabbas oftare. Det är de duktiga, drivande och ambitiösa personerna med höga krav på sig själv och på sin omgivning.

Menieres sjukdom har troligen en viss ärftlighet. Det finns också en tydlig men inte klarlagd koppling till sjukdomen migrän. Många nya yrselpatienter har tidigare i livet plågats av en migränsjukdom som börjat stabiliseras, istället insjuknar man med symptom på Menieres sjukdom.

Yrselattackerna beror på att impulserna från det sjuka balansorganet plötsligt ökar eller minskar. Mekanismerna kan liknas vid en motorbåt med dubbla propellrar. Så länge bägge propellrar (de bägge balansorganen) går lika snabbt har båten en rak kurs. Men om den ena propellern (det sjuka balansorganet) plötsligt ökar eller minskar varvtalet (förändrar sin signalering av balanssignaler till hjärnan) får båten slagsida och går i cirklar. Avdriften från den raka kursen (yrsel- och balanssymtomen) kan vara mer eller mindre uttalad beroende på hur stor varvtalsförändringen på den trasiga sidan är.

Innerörat består egentligen av två olika vätskesystem som är skilda från varandra och som har helt olika koncentration av kalium. Idag tror man att det i den tunna hinna som skiljer den inre innerörevätskan (endolymfan) från den yttre(perilymfan) plötsligt uppstår en liten spricka när svullnaden i systemet ökar. När de två vätskorna sammanblandas uppkommer en övergående förgiftningsreaktion i balansorganet. Följden blir de dramatiskt förändrade impulserna från det sjuka balansorganet till hjärnan. Sedan tänker man sig att hinnan läker ihop igen och saltbalansen återställs och yrselattacken upphör.

Vad är är symtomen?
Ensidig och varierande hörselnedsättning
Ensidigt öronsus (tinnitus)
Yrselattacker
Ett typiskt Meniereanfall kan börja med en känsla av tryck, fyllnad, lockkänsla eller hörselnedsättning i det sjuka örat. Samtidigt upplevs en ton eller ett susljud i det örat, så kallad tinnitus. Efter denna förvarning insjuknar man med en successivt ökande kraftig yrsel. Många upplever att väggarna snurrar runt, som att åka karusell. Man blir

illamående, ofta med kräkningar, får svårt att gå rakt, har svårigheter att fokusera blicken och måste ligga ned. Det brukar kännas bättre att blunda.

Anfallen brukar vara begränsade till mellan 20 minuter och 4 timmar. Efter anfallet förbättras hörseln, tryckkänslan i örat och öronsuset minskar eller försvinner igen.

Lindriga attacker kan innebära att man enbart upplever en övergående fyllnadskänsla i det sjuka örat och en kortare period av diffus ostadighet, sjösjukekänsla och lätta fokuseringssvårigheter. Många upplever ensidiga ljudförvrängningar och ljudöverkänslighet från det sjuka örat.

Patienter med Menieres sjukdom drabbas ofta även av Godartad lägesyrsel från det sjuka örat.Det ger sekundlånga yrselattacker av en helt annan karaktär. Symptomen vid lägesyrselsymtom är tydligt kopplade till huvudrörelser.

Med så dramatiska och återkommande symptom som sjukdomen ofta ger, är det självklart att man oroar sig inför nya attacker. Detta orosmoln hanteras med varierande framgång av olika personligheter.

Hur är sjukdomens förlopp?
Sjukdomen är i regel livslång. Förloppet är väldigt individuellt och kan inte förutsägas. En del patienter får några enstaka attacker av yrsel, hörselnedsättning och öronsus varje år och lär sig leva med det. Hos andra uppträder besvären mer skovvis. Perioder av tätt uppträdande attacker kan varvas med helt symtomfria perioder. De besvärliga skoven kan pågå i flera veckor. Men även de symtomfria perioderna kan vara långa och ibland kan det gå flera år mellan yrselanfallen. Det finns alltså en stor tendens till spontan förbättring även om man är inne i ett besvärligt skov.

Hörselfunktionen på det sjuka örat kan i tidigt skede vara väldigt ojämn och variera från dag till dag. Det är förmågan att höra de låga tonerna som först försämras, men med tiden drabbas alla hörselfrekvenser lika mycket. Man tror att det förhöjda vätsketrycket sliter på de känsliga hörselcellerna. I sjukdomens slutskede får man en permanent och kraftig hörselnedsättning på det sjuka örat. Helt döv blir man dock inte. Öronsuset brukar kvarstå med varierande hanterbarhet hos olika personer. Idag finns flera bra behandlingar för att minska upplevandet av irriterande öronsus. Men däremot finns inga bromsande behandlingar mot det successiva hörselslitaget.

Glädjande är i alla fall att yrselattackerna hos de flesta brukar bli allt glesare med åren - som om yrseln "bränner ut sig".

Det är mycket ovanligt att insjukna i dubbelsidig Menieres sjukdom. Däremot kan en liten del av patienterna med Meniere utveckla sjukdomen först på ena örat och sedan på andra örat.

Droppattacker
Enstaka patienter kan i framskridet sjukdomsskede drabbas av så kallade droppattacker. En sådan attack innebär att man plötsligt kan tappa balansen och handlöst falla omkull. Orsaken är en plötslig och snabbt övergående "kortslutning" i det sjuka balansorganet. Kortslutningen påverkar hållningsmuskulaturen i samma kroppshalva till att bli helt avslappnad under någon sekund. Man blir inte medvetslös och är snabbt återställd men omtumlad efter en sådan attack.

Under en period med ovan beskrivna sällsynta symtom är det inte lämpligt att köra bil. För övrigt brukar en omdömesgill användning av bilfordon inte vara något problem för patienter med Menieres sjukdom.

Lockkänsla i örat

Öronbesvär kan yttra sig på olika sätt. Vanliga symtom är öronvärk, öronflytning, klåda i hörselgången och lockkänsla. Flytning från hörselgången förekommer ofta i samband med öronvärk. Klåda i hörselgången beror vanligen på eksem. Lockkänsla kan orsakas av vaxpropp eller komma i samband med en förkylning.


Lockkänsla i örat

Om lockkänsla och obehag i örat uppstår i samband med förkylning kan orsaken vara vätska i mellanörat. Lockkänslan kan också bero på att slemhinnorna i näsan och svalget är svullna. Får man lockkänsla i örat utan samband med en förkylning är orsaken troligen en vaxpropp. I hörselgången bildas öronvax, som långsamt förs ut och tar med sig smuts, och om vaxet blir kvar i örat kan en vaxpropp bildas.


Vad kan jag göra själv?

Om man får lockkänsla i samband med en förkylning kan man tänka på att ligga högt med huvudet, då sväller slemhinnorna mindre. Man kan även pröva med avsvällande nässpray. Beror lockkänslan på en vaxpropp bör man undvika att peta i öronen med bomullspinnar och annat. Istället kan man försöka lösa upp vaxproppen med örondroppar.


Vilka mediciner hjälper?


Avsvällande nässpray, t.ex. Nasin, Nasoferm, Nezeril eller Otrivin, är en bra hjälp vid svullna slemhinnor som beror på en förkylning.

Cerusol eller Revaxör örondroppar är produkter som kan användas för att lösa upp vaxproppar.

När bör sjukvården kontaktas?


Om barn under 3 år får vaxpropp

Om man provat vaxlösande medel utan effekt

Träna mycket

Många kan få lock för öronen hela tiden när de tränar jätte mycket, men du som får det ska du inte tro att du har blivit knäpp för du är inte ensam om det.

Lockkänsla i örat under eller efter hård träning är ganska vanligt, som du själv antyder. Frågar man träningskompisar så är det var och varannan som kan berätta samma sak. Fenomenet uppstår när ventilen mellan örat och halsen, örontrumpeten (otosalpinx på latin), blir för trång. Örontrumpeten är beklädd med en slemhinna, som kan svullna upp vid olika betingelser, t ex då man är förkyld eller utsätter sej för hård fysisk ansträngning.
Att inte alla drabbas beror dels på en normal individuell variation i gångens vidd och dels på att olika individer reagerar olika mycket med slemhinnesvullnad som reaktion på ansträngningen. Botet är att antingen avvakta tills det släpper av sig själv, eller tryckutjämna på samma sätt som man gör när man dyker. Avsvällande näsdroppar kan också ha effekt, vilket man kan ta till om besvären är betydande."

KÖLDSKADOR

Ni börjar vinter komma så det gäller att tänka på vissa saker som till exempel köldskador.
Det är lätt att förfrysa sig i kallt väder. Tänk på att klä dig varmt och vindtätt för att undvika köldskador. Alla delar av kroppen kan drabbas av köldskador men vanligast är att man förfryser händer, fötter, näsa eller öron. Huden blir kall och vit och man tappar känseln där man förfrusit sig.
I kallt väder med vind och regn eller snö kan man lätt förfrysa sig. Huden blir vit och kall när blodcirkulationen minskar. Det är oftast utstickande delar som man förfryser, som fingrar, tår, öron och näsa.
Man märker inte alltid att man förfrusit sig, eftersom man snabbt tappar känseln i den nedkylda kroppsdelen. Vicka på tårna, rör på fingrarna och grimasera med ansiktet för att hålla igång blodcirkulationen. Då kontrollerar du samtidigt att du har känseln kvar.

Förebygg köldskador
Ska du vistas ute när det är kallt och blåsigt, tänk på att:
Klä dig rätt. Löst sittande plagg i flera lager är bättre en ett enda tjockt lager. Ha vindtäta material ytterst för att hålla kalla vindar borta.
Ren och torr hud klarar sig bäst mot kylan. Tvätta inte ansiktet eller raka dig på morgonen. Gör det kvällen innan istället så hinner huden bilda ett skyddande fettlager under natten.
Har du en gång förfrusit dig är det lätt att du förfryser samma ställe igen. Var extra försiktig med att utsätta huden för kyla tills skadan läkt helt.
Vind och fukt gör att du kyls ner mycket snabbare.
Fuktiga och kalla sockor eller vantar snabbt leder till köldskador på händer och fötter.
Metall mot huden, till exempel smycken, glasögon eller armbandsklockor, ökar risken för köldskador.
Rökning, snusning och alkohol försvagar kroppens försvar mot kyla.
En del personer är mer känsliga för kyla. Var extra uppmärksam på minusgrader och kalla vindar om du har hjärt-och kärlsjukdomar, diabetes eller lider av så kallade vita fingrar.

Symtom på köldskador

Vid en ytlig köldskada blir huden vit och du tappar känseln. Du kan också känna en kortvarig stickande smärta i huden.
Om huden blir hård och kall, och blir vitgul eller vit med blåaktigt marmorliknande mönster kan du ha fått en allvarligare köldskada.


Följder
Ytliga köldskador kan leda till nervskador och göra att du blir extra känslig för kyla och värme.
Allvarliga köldskador kan leda till permanenta vävnadsskador. Om du får en djup köldskada kan man i värsta fall behöva amputera kroppsdelen.



Egenvård vid köldskador
Om du eller någon i din närhet förfrusit sig, se till att:
Komma inomhus eller i skydd från blåst och vind.
Genast börja en långsam uppvärmning av den köldskadade kroppsdelen. Bästa sättet är att värma hud mot hud. Håll en varm hand mot en förfrusen kind. Fingrar och händer kan man stoppa i armhålan under kläderna. Om du förfrusit fötterna eller tårna kan någon annan värma dem mot sin mage eller i armhålan.

Fortsätta uppvärmningen tills färgen och känseln kommit tillbaka även om det gör ont.
Det är viktigt att du inte masserar huden, gnuggar med snö eller is eller försöker skynda på uppvärmningen med något upphettat föremål. Du riskerar att skada huden och göra köldskadan värre.

Allvarlig köldskada

Om du tror att du fått en allvarlig köldskada ska du bara värma upp kroppsdelen om du vet säkert att du kan hålla den varm tills du får vård. Om det finns risk att du förfryser dig igen innan du hunnit till en akutmottagning, bör du vänta med att värma upp kroppsdelen. Att värma upp och sedan kyla ned igen ökar risken för bestående skador.

Örat

Vid köldskador blir örat vitt och glansigt med känselförlust. Ibland uppträder blåsor . Örat ska värmas upp med varma kompresser under minst en kvart.  Gnugga inte! Terracortril salva appliceras och örat ska skyddas med steril kompress utan tryck. Antibiotika ges vid tecken till infektion och initialt bör man kontrollera patienten dagligen.

vaxpropp

Idag har jag haft många patienter med vaxpropp.
Vaxpropp i örat kan göra att du hör sämre och får en känsla av lock för örat. Man får lättare vaxproppar om man använder öronproppar eller hörapparat. Oftast kan du själv behandla med receptfria läkemedel från apoteket. Sök vård om du får värk, feber, klåda eller eksem i örat.

Vax bildas ständigt i örats hörselgång och har till uppgift att hålla hörselgången ren. När vaxet långsamt rinner ut ur hörselgången tar det med sig smuts.
Ibland händer det att vaxet bildar en propp i hörselgången. Det kan bero på att vatten har kommit in i örat och fått vaxet att svälla. En propp kan också bildas om du har trånga hörselgångar, om du petar i öronen med bomullspinnar eller täpper till hörselgången på annat sätt.
Vaxproppar bildas lättare hos personer som använder öronproppar eller hörapparat.
Hörselgången kan också täppas till av eksem. Då får man oftast klåda och smärta i örat.

Symtom vid vaxpropp
En vaxpropp ger sämre hörsel, en känsla av lock för örat och kan ibland även göra ont. Besvären börjar ofta efter bad eftersom vatten kan göra att vaxet sväller.
Ibland upptäcks vaxproppar av en tillfällighet i samband med undersökning. Det är inte säkert att man själv tänker på att hörseln försämrats lite då man fått en vaxpropp. Barn som fått sämre hörsel brukar inte själva märka det. De kanske bara pratar högre. Kontakta vårdcentralen om det gäller små barn som har besvär av vaxpropp.
Hos äldre personer kan en vaxpropp bidra till, eller förvärra, yrsel.

Förebygga vaxpropp
Undvik att peta i öronen med bomullspinnar eller andra föremål. Det kan leda till att vaxet täpper igen hörselgången, och även skada örat.

Egenvård  vid vaxpropp
Prova receptfria vaxlösande läkemedel som finns på apoteket. Vaxet mjukas upp och rinner ut efter några dagar. Ibland kan man behöva spola med en sköljblåsa. De finns att köpa på apotek.
Om du har hörselgångseksem, har opererats i örat eller har hål på trumhinnan ska du inte använda vaxlösande medel eller spola örat.

Alla produkter för öronen kan man köpa på apoteket. 


Revaxör

Örondroppar
Löser upp vaxproppar
Används för att lösa och mjuka upp vaxproppar. Kan även användas profylaktiskt av dig som ofta får vaxproppar.
Flaska med lösning som indroppas i hörselgången.
Kostar 59 kr

Om Revaxör
Används för att mjuka upp och lösa upp vaxproppar. Kan även användas profylaktiskt av dig dom ofta får vaxproppar.

Bör ej användas vid värk i örat, öroninflammation, flytningar från örat eller när trumhinnan är skadad eller till barn med rör inopererat i örat.

Förpackningar:
10 ml med sköljblåsa
10 ml utan sköljblåsa

Revaxör 

Örondroppar & sköljblåsa
Löser upp vaxproppar
Används för att lösa och mjuka upp vaxproppar. Kan även användas profylaktiskt av dig som ofta får vaxproppar.
Flaska med lösning som indroppas i hörselgången.
Kostar 78 kr

Om Revaxör
Används för att mjuka upp och lösa upp vaxproppar. Kan även användas profylaktiskt av dig dom ofta får vaxproppar.

Bör ej användas vid värk i örat, öroninflammation, flytningar från örat eller när trumhinnan är skadad eller till barn med rör inopererat i örat.

Förpackningar:
10 ml med sköljblåsa
10 ml utan sköljblåsa

Vaxol

Öronspray
Löser vaxproppar
Används för att lösa och mjukar upp vaxproppar. Ska användas i sittande eller stående ställning.
Kan användas av vuxna och barn över 1 år.

Om Vaxol
Vaxol mjukgör och tar bort öronvax på ett naturligt sätt. Regelbunden användning håller öronen rena och förebygger att nya vaxproppar bildas. Praktisk spray som är enkel och smidig att använda. Kan användas sittande eller stående. Ingen sköljning behövs. Spraya och klart. Vaxol öronspray är enkel och säker att använda - både för barn och vuxna
Vaxol bildar barriär till vatten vid simning, dusch och bad. Vaxol sprayflaska innehåller 10 ml vilket ger 200 doser.

herpes Zoster

herpes Zoster
Herpes zoster i hörselgången och på ytterörat drabbar framförallt allt äldre personer. Smärta ett par dagar föregår ofta blåsorna som är typiska för diagnosen, som ibland kan vara svårt att skilja från en extern otit. Ibland förekommer samtidigt blåsor på trumhinnan och neurologiska symtom såsom faciakispares, hörselnedsättning, yrsel och tinnitus.

Herpes zoster oticus
Ett syndrom med ansiktsförlamning och herpesutslag i den yttre hörselgången. Tillståndet kan även omfatta tinnitus, yrsel, dövhet, öronvärk och inflammation i ytterörat, och beror på reaktivering av latent herpesvirus 3-infektion, som ger inflammation i ansikts- och vestibularnerverna, och ibland även andra kranialnerver.

Basalcellscancer

Basalcellscancer är den vanligaste av de maligna tumörerna på ytterörat. Den växer i ytterörats mjukdelar och utbreder sig i hudytan ofta med ettt centralt ulcererande parti. Den ses oftast på framdsidan av ytterörat, oftast hos äldre män. 

Allmänt

Solens ultravioletta strålar kan skada hudens celler så att de börjar dela sig okontrollerat. Då har man fått hudcancer.

Basalcellscancer är den vanligaste formen av hudcancer. Den kallas ibland basaliom. Oftast får man tumören i ansiktet eller på bröstkorgen. Det finns tre typer av basalcellscancer som skiljer sig åt genom sättet att växa, utseende och hur djupt ner i huden cancern finns. Till skillnad från andra cancertyper sprider sig basalcellscancer aldrig till andra delar av kroppen.

Risken att få basalcellscancer ökar när man blir äldre. Det är mycket sällsynt att ungdomar får sjukdomen och den är ovanlig före 40-årsåldern. De flesta som får behandling blir botade från cancern.

Symtom

Det vanligaste symtomet är en ny hudfärgad knuta eller rodnad fläck någonstans på huden, oftast i ansiktet eller på övre delen av bröstet eller ryggen.

Behandling

Det bästa sättet att minska risken för basalcellscancer är att undvika att bli bränd av solen genom att till exempel vara i skuggan, ha kläder på sig eller använda solskyddsmedel.

Om man har basalcellscancer måste hudförändringen skäras, skrapas eller frysas bort så att cancern inte växer och förstör huden runt omkring. Det finns också andra metoder med bland annat salva och strålbehandling som kan användas för att ta bort cancern.

När ska man söka vård?

Man kan ringa sjukvårdsrådgivningen eller kontakta en vårdcentral eller hudmottagning om man upptäcker nya knutor, rodnande förändringar eller sårigheter som inte går över av sig själv.

Vad händer i kroppen?

Huden skyddar mot solstrålning

Huden har många olika funktioner:

Den skyddar mot den skadliga delen av solens strålning, så kallad ultraviolett strålning.

Den hindrar uttorkning genom att fungera som en spärr mot för mycket avdunstning.

Den skyddar mot olika bakterier och virus.

Den fungerar som ett stort känselorgan. I huden finns olika känselkroppar som reagerar på värme, kyla, smärta och beröring.

Den reglerar kroppens temperatur. Om kroppstemperaturen blir för hög ökar svettningen och blodgenomströmningen och på så sätt kyls kroppen ner.

Huden har tre lager

Huden består av tre olika lager: överhuden, läderhuden och underhuden.

Det översta lagret kallas överhuden. Den är mycket tunn och består av tätt packade celler, så kallade skivepitelceller. Överhuden har inga blodkärl.

Det mellersta lagret kallas läderhuden. Den är betydligt tjockare och består av bindväv med ett nätverk av elastiska fibrer. Läderhuden är mycket seg och tänjbar och innehåller blod- och lymfkärl.

Det understa lagret kallas underhuden och består framför allt av fettceller.

Underst i överhuden ligger det så kallade basalcellslagret med basalcellerna. De delar sig hela tiden och bildar nya skivepitelceller som vandrar upp mot hudytan. I basalcellslagret finns också speciella pigmentceller, så kallade melanocyter, som producerar melanin, ett skyddande pigment. När huden utsätts för sol stimuleras bildningen av melanin. Melanocyterna överför melaninet till skivepitelcellerna, där det lägger sig som en "mössa" över cellkärnan och skyddar denna från solljusets skadliga inverkan.

Celler skadas och växer okontrollerat

Solens ultravioletta strålar skadar arvsmassan, DNA, i hudens celler, särskilt basalcellerna och melanocyterna. Oftast repareras skadorna av ett inbyggt reparationssystem. Men ibland klarar inte reparationssystemet att avlägsna DNA-skadorna. Det kan leda till förändringar, så kallade mutationer, i arvsanlagen, generna. Vissa genmutationer kan leda till att cellerna börjar dela sig okontrollerat. Då har det uppstått en hudcancer. När cancercellerna växer trängs normala celler undan och dör.

Solens ultravioletta strålar är den största yttre riskfaktorn för basalcellscancer. Men det kan inte vara hela förklaringen eftersom man ibland får basalcellscancer på hudområden som normalt inte utsätts för solbestrålning. Det är också mycket ovanligt att man får denna typ av tumör på ovansidan av händerna, som ju utsätts för mycket sol.

Basalcellscanser är oftast lindrig.

Basalcellscancer vanligast

Basalcellscancer är den vanligaste formen av hudcancer. Oftast får man tumören i ansiktet och på bröstkorgen. Till skillnad från andra cancertyper ger basalcellscancer aldrig dottersvulster, så kallade metastaser. Skivepitelcancer och malignt melanom är andra former av hudcancer, men de är ovanligare än basalcellscancer.

Vanligast bland äldre

Risken att få basalcellscancer ökar när man blir äldre. Det är mycket sällsynt att ungdomar får sjukdomen och den är ovanlig före 40-årsåldern. Efter 50-årsåldern blir den vanligare. Medelåldern vid insjuknandet är cirka 60 år. Äldre personer med basalcellscancer tillhör de vanligaste patienterna på hudkliniker.

Ljus hy och röd hårfärg ökar risken

Har man ljus hy med dålig förmåga att bilda pigment och röd hårfärg ökar känsligheten för sol. Därmed ökar också risken för att man får basalcellscancer. Eftersom de här egenskaperna delvis är ärftliga är cancerrisken större i vissa släkter.

Läkemedel som ökar cancerrisken

Om man har genomgått en transplantation av ett organ och behandlas med immunhämmande läkemedel måste man skydda sig extra noga från solstrålning. Dessa läkemedel minskar immunförvarets angrepp på solskadade hudceller och då ökar också risken för att man drabbas av hudcancer.

Sjukdomen är lika vanlig hos män som hos kvinnor.

Minska risken genom solskydd

Det bästa sättet att minska risken att få basalcellscancer är att man undviker att bli bränd av solen. Det starkaste solljuset sommartid är från klockan 11 till 15. Då är det särskilt viktigt att skydda sig mot solen. Man får en betydligt större soldos om man vistas på en öppen yta, som exempelvis en badstrand, jämfört med om man är omgiven av träd eller byggnader. Det beror på att luften reflekterar solljuset och det förklarar varför man kan bli bränd även under ett parasoll på stranden. Även vid molnigt väder eller soldis når mycket av solens ultravioletta strålar marken.

Det bästa sättet att skydda sig under soliga dagar är att vara så mycket som möjligt i skuggan. Kläder och solhatt eller keps ger ett bra skydd. Är man tunnhårig är det särskilt viktigt att täcka hjässan. Risken att bränna sig är störst när huden inte är brun av solen. Det är alltid bättre att sakta vänja huden vid solen än att utsätta huden för många timmars sol direkt.

Solskyddskrämer skyddar förmodligen i viss mån mot basalcellscancer. Det är inte känt om risken för basalcellscancer ökar genom solning i solarium.

Tre olika typer av basalcellscancer

Det finns tre typer av basalcellscancer som skiljer sig åt genom sättet att växa, var cancern sätter sig och utseende.

Ytlig basalcellscancer

Ytlig basalcellscancer växer ytligt i överhuden som en rodnad fläck, ibland med lite småsår och fjällning. Ibland misstolkas det som en liten eksemfläck. Vanligaste är att man får ytlig basalcellscancer på bröstet och ryggen, men den kan också sitta i ansiktet.

Ytlig basalcellscancer

Knutformad basalcellscancer

Knutformad basalcellscancer växer ner i läderhuden. Den märks som en välavgränsad hudfärgad eller svagt röd, lite genomskinlig knuta med små röda blodkärl i. Så småningom bildas en vallartad kant och sår samt skorpor kan uppstå i tumören. Den sitter oftast i ansiktet och på halsen, men kan också sitta på bålen.

                                                               Knutformad basalcellscancer

Aggressiv basalcellscancer

Aggressivt växande basalcellscancer växer på ett djupare, mer diffust sätt. Det kan yttra sig som en hård, vitskimrande, ärrliknande, platt förändring i huden och kan vara svår att se med blotta ögat. Det är ofta svårt att avgöra exakt hur stor förändringen är. Ibland bildas ett sår i mitten. Tumörerna sitter oftast i ansiktet, runt näsan och ögonen.

Om man själv, en anhörig eller sjukvårdspersonal hittar nya knutor, rodnande förändringar eller sårigheter som inte går över av sig själv bör de alltid undersökas närmare. I många fall rör det sig om godartade förändringar, men det är viktigt att man undersöker sig för att se om det rör sig om cancer.

Aggressiv basalcellscancer

Ofta lätt att ställa diagnos

Läkaren börjar med att titta på knutan eller såret. På specialkliniker används också hudmikroskop för att få en mer detaljerad bild. Om läkaren är osäker tas först ett hudprov, en så kallad hudbiopsi, från förändringen innan han eller hon rekommenderar vilken behandling som behövs. Läkare som är vana att bedöma basalcellscancer kan ofta med ögat avgöra vilken typ av tumör man fått och väljer behandling utan att först ta prov på huden. Men i samband med behandlingen tar läkaren alltid prov för mikroskopisk undersökning.

Godartade hudförändringar

Man kan ha godartade hudförändringar som kan förväxlas med basalcellscancer.

Åldersvårta

Åldersvårtan är en ljusbrun, brun eller svart upphöjd förändring med tydlig kant och något fetglänsande yta. Åldersvårtor kommer i medelåldern och de brukar bli fler ju äldre man blir. Oftast får man den här formen av vårtor i ansiktet och på bröst och rygg. Vårtorna kan inte övergå i cancer. De kan skrapas bort eller frysbehandlas om de är missprydande.

Åldersvårta

Solkeratos

Solkeratos eller aktinisk keratos är en brunröd fläck med otydlig kant och raspig yta som kan vara från någon millimeter upp till någon centimeter stor. Den orsakas av solstrålning och sitter oftast i ansiktet eller på handens ovansida. Förändringen kan övergå i skivepitelcancer efter många år och bör därför tas bort med frysbehandling, salvbehandling eller fotodynamisk behandling. Läs mer om dessa behandlingsmetoder i kapitlet Vård och behandling.

Solkeratos

Andra former av hudcancer

En allvarligare form av hudcancer är malignt melanom, som uppstår i överhudens pigmentbildande celler, melanocyterna. Malignt melanom orsakas ofta av för mycket solning, särskilt om man haft kraftiga solbrännor under uppväxten. Sjukdomen är vanligast efter tonåren och är lika vanlig hos män som kvinnor. Hos män är den vanligast på bålen, hos kvinnor på benen.

Malignt melanom uppstår ibland i ett födelsemärke, men kan Skivepitelcanceräven börja som en ny fläck eller knuta på tidigare normal hud. Fläcken eller knutan är oftast brun eller svart, men kan ibland även vara hudfärgad eller rödaktig. Denna kan sprida sig och ge dottersvulster. Därför ska tumören alltid tas bort så fort som möjligt

Malignt melanom

Skivepitelcancer är en cancer som uppstår i vanliga hudceller i överhuden. Det är huvudsakligen äldre människor som får sjukdomen och den är vanligare hos män än hos kvinnor. Man får oftast denna typ av tumör på handens ovansida eller i ansiktet. Den orsakas av att man utsatt huden för mycket solbestrålning. Denna cancer kan sprida sig och ge upphov till dottersvulster.

Skivepitelcancer

Vård och behandling

Man får hjälp på vårdcentral eller sjukhus

Många hudtumörer undersöks först av en allmänläkare, som ibland också opererar bort en misstänkt hudförändring själv. När den har opererats bort skickas ett hudprov för undersökning i mikroskop på laboratorium.

De flesta fall av basalcellscancer behandlas av hudläkare. Vid ingrepp i ansiktet är ibland öronläkare eller ögonläkare inblandade. Behövs större operationer medverkar också plastikkirurger. Om man behöver få strålbehandling får man det på en cancerklinik, en så kallad onkologisk klinik.

Flera olika behandlingsmetoder

Basalcellscancer måste tas bort så att cancern inte växer och förstör huden runt omkring. Det finns olika behandlingsmetoder:

Hudcancern skärs bort med skalpell. Hudbiten skickas då alltid till undersökning i mikroskop för att man ska få en säker diagnos och se om tillräckligt mycket har opererats bort. Om en stor bit av huden har tagits bort används hudplastik eller hudtransplantation för att täcka såret.

Tumören skrapas bort. För att döda de cancerceller som kan finnas kvar bränns såret med el och/eller frysbehandlas. Den vävnad som skrapats bort skickas till ett laboratorium som fastställer om det verkligen var basalcellscancer.

Tumören fryses bort.

Fotodynamisk behandling. Denna behandling går till så att en salva som ökar ljuskänsligheten hos tumörcellerna först stryks på. Därefter belyses tumören med rött ljus som dödar tumörcellerna.

Vid ytlig basalcellscancer har det tillkommit ett nytt behandlingsalternativ med en salva som stimulerar immunförsvaret att stöta bort cancern. Behandlingen pågår under cirka sex veckor.

Hudcancern behandlas med radioaktiv strålning. I detta fall ges upprepade behandlingar med små doser strålning, ofta under några veckors tid.

De två första behandlingarna som nämns i ovanstående punktlista görs med lokalbedövning och man behöver inte stanna kvar på sjukhuset. Vilken typ av behandling som används beror på vilken typ av basalcellscancer man har och var på kroppen den sitter.

De flesta blir botade

De flesta blir botade av behandling. Risken för att man ska få återfall ligger mellan ett par och tio procent. Om man får återfall upprepas behandlingen eller så väljs en annan metod. Ibland får man gå på efterkontroller. Det avgörs av vilken typ av tumör det är, var den sitter och vilken behandlingsmetod som används. Vid kontrollerna undersöker läkaren ärret och övrig hud. Det förekommer i stort sett aldrig att basalcellscancer leder till döden.

Att få ett cancerbesked

Att få veta att man har cancer kan komma som en chock och man kan få en livskris i samband med beskedet. Man ska som cancersjuk eller anhörig vara förberedd på mycket starka reaktioner och det är viktigt att söka stöd och hjälp i denna situation. Man har goda möjligheter att få hjälp om man vänder sig till vårdcentralen. På de flesta sjukhus finns kontaktsjuksköterskor och kuratorer som kan ge professionellt stöd. Att söka information och ställa många frågor om sjukdomen och behandlingen är ett bra sätt att hantera sin oro.

Egenkontroller är viktiga

Om man har haft basalcellscancer tidigare är risken stor att man får nya tumörer på andra ställen. Det är i så fall helt nya förändringar och inte dottersvulster från en tidigare behandlad tumör. Därför är det viktigt att man själv kontrollerar ärret efter tidigare behandling och även hela den övriga kroppen.