Hörselnedsättning

Definition: Försvagning eller förvrängning av ljudet.
1: Normalhörande
2: Lätt diskantnedsättning
3: Måttlig diskantnedsättning.
4: Svår diskantnedsättning.
5: Annan hörselnedsättning.

Orsak: Ledningsfel: Otosalpingit, vaxpropp, trumhinneperforation, exostoser, cholesteatom, hörselbenssammanväxning, hörselkedjeavbrott, kongenital atresi (avsaknad av hörselgång).
Sensorineural hörselnedsättning (cochleära, retrocochleära eller centrala) är vanligaste orsaken till hörselnedsättning: Naturliga åldersförändringar, bullerskador (inkl skador från bärbara musikmaskiner [mp3] där högtalarna ligger i hörselgångarna och mycket nära trumhinnorna. Höga, rena impulsljud är skadliga. Viktigt med vilopauser från höga ljud för att undvika skador- under den tiden som man blir utsätts för höga ljud avgörande för skadeutveckling tex sudden deafness, Mb Meniére, ärftliga faktorer, infektioner, cirkulationsrubbningar, ototoxiska läkemedel, tumörer, trauma. Psykogen hörselnedsättning: Utan organisk orsak; Omedvetet reaktionssätt hos den hörselnedsatta att förtränga ljudintryck (skiljs från simulation).

Symtom: Ledningsfel: Försvagning av ljudet, men oftast ej någon förvrängning. Sensorineural hörselnedsättning: Oförmåga att uppfatta toner i vanligen diskant, förlust av konsonantljuden där hörbara ljud återges i förvrängd form.
Sociala bekymmer om hörförlusten på bästa hörörat är större än 30-35 dB inom talområdet (= 500, 1000, 2000 Hz). Förmågan att uppfatta tal i miljö med bakgrundsstörning är starkt beroende av hörseln i frekvenserna 3000 och 4000 Hz).

Bullerskada visar först sänkning på 6000 Hz, senare även påverkan av 4000 Hz och lägre frekvenser. det beskrivs bättre hörtröskel vid 8000 Hz än 6000 Hz. Varningssignaler för bullerskada är hyperakusi, tinnitus, lockkänsla, ev dissonans (=förvrängda ljud).

Åldershörselnedsättning (presbyakusis) visar större sänkning i diskanten på 6000 och 4000 Hz saknas ofta.

Ledningshinder visar sänkning av hela hörtröskelkurvan upp till max 60 dB vid intakt funktion i inneröra.

Morbus Meniére, initialt ensidig variera hörtröskelsänkning i basen, senare omfatta hela frekvensområdet.
　
Differentialdiagnoser: Hörselnedsättning orsakad av akustikustumör, infektion (påssjuka, röda hund, scharlakansfeber) liksom åldershörselnedsättning och vissa former av ärftlig hörselnedsättning kan förväxlas med bullerskada. Ototoxiska skador. Aggravation.

Utredning: Enkla tester för differentialdiagnos mellan ledningsfel/sensorineural skada: Webers stämgaffelprov (stämgaffel med frekvens 250 Hz eller högre): Lateralisering till sämre örat tyder på ledningsfel här. Lateralisering till det bättre örat tyder på sensorineural hörselnedsättning på det sämre örat. Rinne: Om positiv föreligger fungerande trumhinna/hörselbenskedja. Om negativ föreligger ledningsfel. Konversationsprov (test av ljuduppfattningen): Testa tvåstaviga ord med konversationsstämma (använd reservluften efter utandning), ej ögonkontakt med den undersökte, fastställ största avstånd där orden kan återges, maskera icke testade öra med tragusgnuggning.

Ton- och talaudiometri görs på alla patienter som söker för hörselnedsättning. Hörselnedsättning på minst en frekvens om minst 15 dB i området 500-6000 Hz är säkerställd om den visar fortsatt sänkning vid omtest efter 1 vecka och -i fall av bullerexponering- efter bullervila under minst 16 timmar.

Differentialdiagnosen vid sensorineural hörselnedsättning är komplicerad och kräver ett stort antal specialprover, utföres på hörcentraler efter remiss.