Ett plåster är ett litet självhäftande, förband som bland annat används för att skydda sår. Plåster finns i olika material och utföranden för passa specifika skador och sår.
Varje kväll när den nygifte Earle Dickson kommer hem från sitt jobb som bomullsinköpare på Johnson & Johnson i New Jersey i USA har hans fru Josephine gjort kvällsmat åt honom år 1920. Tyvärr har hon ofta lyckats skada sig under denna process. På den tiden fick man göra sina egna ”plåster” genom att klippa till gasbinda och tejp, vilket gjorde det svårt att plåstra om sig själv. Efter ett tag börjar Earle tillverka plåster i förväg genom att fästa fyrkantiga bomullsbitar med jämna intervall på en remsa kirurgtejp. Plåstren täcker han med krinolin och därmed kan Josephine själv plåstra om sig vid behov.
Earle Dickson berättar om sin uppfinning på jobbet, men inte förrän han visar hur enkelt han kan sätta på sig ett plåster själv blir hans överordnade intresserade. Snart kommer de första plåstren ut på marknaden under namnet Band-Aid, men genombrottet kommer inte förrän man börjar med maskintillverkade plåster i olika storlekar 1924. (Att man identifierar en skadebenägen målgrupp i form av scouter och skickar ut gratis plåster till sådana över hela landet gör säkert också sitt till.) 1939 introducerar man sterila plåster. Hur det går för Josephine i matlagningens ädla konst förtäljer inte historien, men Earle själv blir vice vd vid Johnson & Johnson.
En gammal form av plåster var de förband eller ”stavar” med läkande ingredienser som man klibbade fast på huden för att hjälpa sår att läka. Vad gäller Band-Aid blev det även ett fyndigt namn på det musikaliska superband som Bob Geldof och Midge Ure drog igång 1984 mot svälten i Etiopien. Och när vi ändå är inne på ords betydelser – termen ”dragplåster” i betydelsen något som drar folk till ett evenemang är en gammal svensk benämning på plåster vars innehåll skulle dra ut det sjuka ur ett sår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar