Tinnitus

Tinnitus är ett symptom  och att man hör ljud som inte finns kan ha flera orsaker.

Nio sätt att lindra tinnitus genom

• Undvik om möjligt plötsliga, höga ljud.
• Använd öronproppar vid konserter.
• Kolla upp och behandla blodtrycket om det ligger för högt.
• Sätt på bakgrundsmusik när du är hemma så att örat får jobba lite.
• Sträva efter rutiner som skapar balans i livet.
• Motionera regelbundet.
• Låt inte tinnitus styra ditt liv, utan lev på som vanligt.
• Ljudsätter du ditt liv hör du mindre av öronsuset.

Det som kan orsakar tinnitus??

De vanligaste är bullerskada eller åldersrelaterad hörselnedsättning – äldre är betydligt mer drabbade än yngre. Men snart finns risken att vi får se fler datorspelande unga med tinnitus.

Depression, whiplashskada, sköldkörtelproblem, bettfel, borrelia, högt blodtryck, vätskedrivande medicin eller cellgiftsbehandling kan orsaka tinnitus .
Värktabletter kan ge tinnitus t ex  en överdosering av värktabletter som Treo och Magnecyl kan nämligen ge tinnitus som biverkning, men försvinner när läkemedlet går ur blodet.

Tinnitus kan också lindras genom:

Smärtor i rygg, axlar eller nacke kan ge och förvärra tinnitus. Om en osteopat, kiropraktor eller naprapat korrigerar obalansen i muskler, skelett och leder så att smärtan minskar, kan även missljuden avta.

Kognitiv beteendeterapi kan lindra tinnitusbesvär som hänger ihop med oro, nedstämdhet och frustration, genom att patienten hittar strategier för att hantera sin situation.

Hörapparat eller ett snäckimplantat lindra eftersom man då bättre hör omgivningsljud som kan maskera öronsuset.

Långvarig stress är starkt kopplat till tinnitus. Den som är ofrivilligt arbetslös, orolig för omstruktureringar på jobbet eller känner sig utbränd har en mer än fördubblad risk att drabbas. Att lära sig hantera sin stress kan lindra tinnitusen.

Två råd hur man ska prata med en hörselskadad person

Hjälper om man skriker eller höjer rösten när man pratar med en person som har nedsatt hörsel??

Svar: Nej, det hjälper ju inte att skrika eller höja rösten för att det ska gå lättare att höra. Om man talar fort eller för långsamt blir det också svårt att höra för en person med nedsatt hörsel. Du ska istället tala tydligt och i lagom takt. Upplever du att du blir ej förstådd vad du sagt välj istället ett annat ord som betyder ungefär samma sak.

Hur viktigt är avståndet när man pratar med en hörselskadad person??

Avståndet avgör för en hörselskadad person att höra dig, man brukar säga att om avståndet är 1 till 2 meter så går det bra att höra. Det blir svårt för en hörselskadad person att uppfatta vad som sägs om avståndet är längre än 3 meter eller om någon talar från ett annat rum, fast de har hörhjälpmedel som hörapparater eller cochleaimplantat. Ni som har en hörselnedsättning ska bestämma avståndet mellan de ni talar med.

Hej allihop!!
Fick lite information om hur CI-bärare upplever sitt situation i arbetslivet.















Här kan ni läsa ett arbete som är skriven av Kerstin Persson::
http://www.landstingetsormland.se/PageFiles/6842/Kerstin%20Persson%20-%20Med%20kokleaimplantat%20i%20arbetslivet%20-%20en%20intervjustudie.pdf

En hörselskada förändrar hela livet

En hörselskada förändrar livet. Inte ens med de bästa tekniska hjälpmedlen blir hörseln eller livet i stort detsamma som tidigare. Även en lätt hörselnedsättning kan få stora följder för vardagslivet.
– Att få nedsatt eller försämrad hörsel innebär en livsomställning. Ett viktigt första steg för att kunna gå vidare är att för sig själv erkänna sin hörselnedsättning, säger Gun-Britt Olsson, som är kurator vid den audiologiska avdelningen vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Den vanligaste orsaken till nedsatt hörsel är att speciella sinnesceller i innerörat, som känner av ljudvibrationer, skadas och dör. Ju fler sinnesceller som förstörs, desto sämre fungerar hörseln. Oftast kommer försämringen så smygande att den drabbade knappt lägger märke till den.
– Att de flesta omedvetet anpassar sig efter hörselnedsättningen är en viktig förklaring till att det vanligtvis dröjer många år innan en hörselskadad aktivt söker hjälp. Att de till sist ändå gör det kan bero på någon speciell händelse, men inte sällan är det en anhörig som tagit initiativet till att söka, säger Gun-Britt Olsson.
Hörseln testas
Traditionellt mäts hörseln med ett test som kallas tonaudiometri. Det registrerar vid vilken lägsta ljudstyrka en person har förmåga att uppfatta olika frekvenser av ljud.
Om man inte utan svårighet klarar att höra de ljudstyrkor och -frekvenser som brukar användas i dagligt tal är hörseln nedsatt. Utifrån testresultaten, audiogrammet, delas hörselnedsättningen i sin tur in i kategorierna lätt, måttlig, svår och – vid näst intill total dövhet – mycket svår.
Att en hörselnedsättning är lätt behöver inte innebära att den är lätt att leva med. I miljöer som ställer höga krav på hörseln, till exempel inom vården och skolan, kan en lätt hörselnedsättning få stora följder. En stor patientgrupp under senare år har varit lärare.
– I de flesta fallen har de en liten hörselnedsättning, men i den ljudmiljö de arbetar får den ändå svåra följder. Inte sällan förekommer också tinnitus och ljudöverkänslighet. Många går in i ett utmattningssyndrom och är sjukskrivna under lång tid. Ibland tvingas de till sist byta yrke och inte sällan till delvis eller hel sjukersättning och förtidspension, säger Gun-Britt Olsson.
I Sverige är förtidspension i själva verket mer än dubbelt så vanligt bland kvinnor och män med nedsatt hörsel som bland medelsvenskan eller medelsvensken. Ungefär var sjätte hörselskadad person i yrkesverksam ålder är förtidspensionär.
Oklar ansvarsfördelning
– Enligt min mening tillgrips sjukersättning i många fall långt innan alla möjligheter prövats med att anpassa arbetsplatsen, arbetsuppgifterna och arbetstiden efter den hörselskadades behov. Ansvarsfördelningen mellan sjukvården, arbetsgivare och försäkringskassan är oklar i praktiken.
– Många personer med hörselnedsättningar önskar byta yrke, men i dag är det svårt att få den hjälpen, säger Gun-Britt Olsson
De tekniska möjligheterna att hjälpa hörselskadade personer är i dag betydligt bättre än för bara något årtionde sedan. Men inte ens den mest avancerade digitala hörapparat kan åstadkomma samma goda hörsel som ett oskadat öra.
– De flesta har stora förhoppningar på tekniken och kan bli besvikna när de första gången testar en hörapparat och upptäcker att det inte alls låter som de tänkt sig. Att prova ut och vänja sig vid en ny hörapparat brukar ta tid. Samtidigt är det viktigt att inse att livssituationen, även med den bästa hörapparat, har förändrats. När man inte som tidigare klarar telefon, sammanträden och fikapauser kan det behövas stöd av kurator och psykolog för att bearbeta situationen, säger Gun-Britt Olsson.
Kan leda till isolering
Hur mycket stöd och yttre hjälp som behövs under denna livsomställning skiftar från person till person. En del behöver professionellt stöd av hela nätverket av personer som arbetar med hörselskadade – läkare, audionom, tekniker, kurator, psykolog, hörselpedagog, teckenspråkslärare...
– Den egna delaktigheten i rehabiliteringen förutsätter kunskaper om hur man kan få stöd från samhället. Vi kuratorer hjälper till att informera om möjligheter att få till exempel arbetshjälpmedel, handikappersättning och stöd och hjälpmedel vid studier. Det finns också arbetsförmedling för hörselskadade/döva, säger Gun-Britt Olsson.
Nedsatt hörsel kan leda till social isolering. Det är lätt att dra sig undan samvaro med andra när den innebär att man hela tiden måste anstränga sig för att försöka tolka vad som sägs eftersom ljuden från den påslagna hörapparaten kan låta som bruset från en högt uppskruvad, men dåligt inställd radioapparat.
– Nästan alla hörselskadade jag träffar är dubbelarbetande. De måste planera och överväga vad deras hörsel och ork räcker till. Ofta har de slutat att fika med arbetskamraterna och många har valt bort att till exempel äta ute, gå på gym, delta i föreningsliv eller sjunga i kör, säger Gun-Britt Olsson.
Också omgivningens bemötande, ibland av ren tanklöshet och bekvämlighet, kan leda till utanförskap.
– I flera fall har hörselskadade personer berättat för mig att det värsta som hänt dem varit när de på jobbet inte hört poängen i ett skämt, frågat om vad det var och i stället för svar på frågan fått höra att det inte var något viktigt, säger Gun-Britt Olsson.
Påverkar familjen
De flesta hörselskadade har familj. Ofta har de insjuknat i en ålder då de fortfarande har barn som bor hemma.
– Att någon i familjen är hörselskadad påverkar förstås alla familjemedlemmar. Därför är det viktigt att i rehabiliteringen redan från början också ge de anhöriga kunskap som underlättar kommunikationen, säger Gun-Britt Olsson.
Samtidigt betonar hon vikten av att hörselskadade får chans att träffa andra hörselskadade, till exempel i gruppverksamheter inom hörselvården och brukarorganisationen Hörselskadades riksförbund.
– Det ger möjligheter att utbyta erfarenheter och lära av andra i samma situation. Många har i dessa sammanhang fått nya vänner och intressen och glädje i den nya situationen, säger Gun-Britt Olsson.        

Nytt gymnasium för hörselskdade elever

Ett nytt gymnasium för elever med hörselnedsättning kommer att starta i Stockholm hösten 2013.

Den nya skolan ska heta Midsommarkransens gymnasium och kommer att ta över Brännkyrka gymnasiums lokaler. Den senare ska läggas ner.
I november höll utbildningsförvaltningen i Stockholms stad ett informationsmöte där intresseorganisationerna informerades om den nya gymnasieskolan.
– Vi är glada att det löst sig på ett så bra sätt. Utbildningsförvaltningen har utrett detta länge, säger Liz Berg, gymnasiechef i Stockholm.
Hon tycker att valet av Brännkyrka gymnasium är bra eftersom lokalerna är ändamålsenliga och det är nära till tunnelbana och pendeltåg. Första året kommer det att finnas fem program: natur, samhälls-, ekonomi, handels- och barn och fritid. Alla ska kunna ta emot hörselskadade och döva elever.
– Sedan får intresset avgöra om det blir fler program, berättar Liz Berg, som hoppas att många ska söka till skolan. Undervisningen ska ske i mindre grupper, planen är att det ska vara högst 16 elever, vilket är ungefär hälften så många som i en vanlig klass. De platser som inte upptas av elever med hörselnedsättning kommer att ges till hörande.
Det finns idag inget hörselgymnasium i Stockholm och en utredning visar att behovet finns. Under några år i mitten av 2000-talet fanns en liten verksamhet på Bromma gymnasium, som mest gick åtta hörselskadade elever på olika utbildningar där, men när skolan renoverades 2007 ansågs kostnaden för hörselanpassning för stora för så få elever.
Alternativet för elever som inte vill gå integrerat har varit att flytta till Örebro, där Riksgymnasierna finns. Lärarna i den nya skolan kommer från Frans Schartaus gymnasium, som också ska läggas ner. De har inte tidigare arbetat med hörselskadade elever i så stor omfattning. Det finns inga krav på speciallärarutbildning.
– Var och en i personalen ska få en kompetensutvecklingsplan. Min förhoppning är också att det ska finnas en hörselpedagog på skolan som kan hjälpa till att utbilda personalen, berättar Johanna Killander, rektor på Frans Schartaus gymnasium som kommer att flytta med till Midsommarkransen.
– När det gäller den hörseltekniska utrusningen och underhållet av den så ska denna kompetens tar in utifrån, berättar Johanna Killander.
Om det finns elever som behöver teckenspråkstolk så ska detta ordnas, säger hon. Det nya gymnasiet ska presenteras på gymnasiemässan i Älvsjö 22-24 november. Det kommer också att ordnas informationsmöten för ungdomar och föräldrar på hörselhabiliteringen på Rosenlunds sjukhus.

CI

Jag har varit med o tittat på en operation när de opererar ett barn som skulle ha cochlea implantat.

 

 

 

 

Vad är CI?

 

Det är ett hörseltekniskt hjälpmedel som med elektrisk stimulering av hörselnerven ger gravt hörselskadade och döva personer möjlighet att uppfatta ljud och tal. Cochlea betyder snäcka på latin.

De som får CI är de som hör så dåligt att de har lite eller ingen nytta av hörapparater. I dag får nästan alla dövfödda barn CI. Vuxna barndomsdöva som ej använt hörapparater och alltså inte tränat hörselcentrat i hjärnan får inte mycket hjälp av CI. Hjärnan kan inte lära sig att tolka ljuden. Hörselcentrat har ”slutat att förvänta sig ljud” efter så lång tid. Det har inte med patienters intelligens att göra och förmågan går inte att träna upp vid denna tidpunkt. ­Däremot är det fullt möjligt att få god hjälp av ci om man är barndomshörselskadad.

• Hur mycket hör man med ett CI?

Med ett CI hör man över hela frekvensområdet. Hur mycket man uppfattar är dock individuellt. Man måste lära sig att tolka de konstgjorda signalerna som ljud. I dag får alla döva barn två ci, om de behöver det.

• Hur många har CI?

I Sverige har cirka 1 500 patienter fått ci, varav 525 barn. Varje år föds cirka 20–25 döva barn. Uppskattningsvis 95 procent av dem får cochlea-implantat i dag. Antalet barn som ci-opereras varje år är högre, cirka 45–50, till exempel de som förlorat hörseln. Ett ci håller troligtvis i cirka 20 år. Ytterligare ett par operationer behöver göras under en persons livstid.

 

 

http://www.youtube.com/watch?v=-WA7-k_UcWY

Cerebral pares – CP

Allmänt
Om man har cerebral pares, som oftast kallas CP, är rörelseförmågan påverkad. En del har lindrig CP, ibland så lindrig att den knappast märks. Andra har svårare CP, med större rörelsesvårigheter och ibland även andra funktionsnedsättningar.

CP beror på att hjärnan har fått en skada någon gång innan man blev två år, antingen innan man föddes, under förlossningen eller senare. CP är inte ärftligt.

De besvär man har kan ändra sig med tiden, med hjälp av behandling, träning och att man växer och utvecklas.


Vad är CP?

En eller flera muskler fungerar annorlunda
Om man har cerebral pares, som oftast kallas CP, har man en eller flera muskler som inte riktigt fungerar som vanligt. Det kan innebära allt från att man knappt har några märkbara besvär, kanske bara ett ben som inte ”hänger med” lika lätt som det andra när man går, till att man har stora rörelsesvårigheter. En del behöver inga hjälpmedel alls, några behöver många hjälpmedel, och andra kan till exempel gå korta sträckor men använder rullstol när de ska förflytta sig långt.

CP beror på att hjärnan har fått en skada någon gång innan man blev två år, antingen innan man föddes, i samband med förlossningen eller senare. Det gör att hjärnan inte helt kan styra alla muskler på vanligt sätt. Skadan ändras inte med åren, även om hjärnan utvecklas och symtomen kan ändras när barnet växer.

Förutom att rörelseförmågan är påverkad kan man ha andra besvär, till exempel nedsatt syn eller hörsel. En del tror att alla som har CP också är utvecklingsstörda, men så är det inte.

Olika hur mycket besvär man har
Det är väldigt olika från person till person hur mycket besvär man har och hur vardagen påverkas. Många som har CP lever som de flesta andra med utbildning, arbete och familj. Ju svårare CP desto fler funktionsnedsättningar har man, men om man får bra behandling, träning och annat stöd behöver det inte innebära hinder i livet.

Hur kan kroppen påverkas?

Olika besvär
Förutom musklerna i armar och ben kan också andra muskler vara påverkade, så att man får besvär från andra delar av kroppen, till exempel munnen, magen eller bröstkorgen. Att hjärnan fungerar annorlunda kan också ge andra besvär, till exempel nedsatt hörsel eller epilepsi.

Men alla som har CP har inte alla besvär som tas upp här. CP är olika från person till person. En del har inget av de besvär som nämns här, andra har något enstaka besvär, och vissa har många och svåra funktionsnedsättningar.

Om man behöver finns det många olika typer av hjälpmedel och annat stöd att få, så att livet kan fungera så bra som möjligt.

Leder och skelett kan påverkas
Obalansen i musklernas spänning gör att leder och skelett påverkas. Det finns en risk att höfterna glider ur led, eller att man blir sned i ryggen, så kallad skolios. Om det upptäcks i tid så att man får rätt behandling, kan man slippa att få stora besvär.

Man kan ha svårt att gå upp i vikt
Den ökade muskelspänningen och de ofrivilliga rörelserna gör också att man förbrukar mer energi än andra även om man inte rör sig så mycket. Under uppväxten kan en del barn därför ha svårt att gå upp tillräckligt i vikt. Andra kan tvärtom öka för mycket i vikt på grund av att de har för låg muskelspänning och därför rör sig för lite.

Synen och hörsel kan påverkas
Synen kan påverkas på olika sätt. Det är vanligt att man får besvär med skelning. Man kan också få problem med det som kallas perception, det vill säga att tolka synintryck. Då kan det till exempel bli svårt att läsa, att känna igen ansikten och att hitta vägen. Ibland kan man ha en synnedsättning på grund av skadan i hjärnan, även om ögat egentligen fungerar som det ska. Hörseln blir sämre och sämre. Har svårt att förstå tal i olika situationer.

Utvecklingsstörning
De flesta som har CP har ingen utvecklingsstörning. De som har det, ungefär en tredjedel, har oftast en lätt utvecklingsstörning. Risken att man har en svår utvecklingsstörning är störst om man har den form av svår spastisk CP som påverkar armarna mer än benen.

Ibland påverkas beteendet
En del barn med CP har också svårigheter med uppmärksamhet, koncentration och impulskontroll. Ibland är svårigheterna så stora att man har ADHD.

Talet kan utvecklas senare
Många som har CP börjar tala senare än andra. Om man dessutom har en hörselnedsättning påverkas talutvecklingen också av det. Har man en svår hörselnedsättning eller svår utvecklingsstörning kan man kanske inte lära sig tala alls.

Om man har svårt att styra musklerna i mun och hals kan man få ett otydligt tal. Är det mycket svårt att styra de musklerna kan det vara omöjligt att tala, även om man har bra hörsel och ingen utvecklingsstörning. Så är det ofta vid dyskinetisk CP.

Om det är svårt att svälja
När det är svårt att styra tunga, mun- och halsmuskler blir det svårt att suga, tugga och svälja. Ibland går det bra när man är nyfödd och de första månaderna, men blir svårare sedan. Det är lätt att man sväljer fel och får ner mat och dryck i luftvägarna. Om man hostar när man äter och dricker är det tecken på att man sväljer fel. Men många inte hostar alls, trots att de sväljer fel.


Man kan ha andningsbesvär
Om man har svår CP kan andningen påverkas. Man kan få pipande och väsande andning. Det beror ofta på att man sväljer fel, så att mat och dryck kommer in i luftvägarna, eller att man får uppstötningar som man andas in. Då kan man få luftrörskatarr och andningsbesvär som vid astma.



Att leva med CP

Att växa upp med CP
När man är barn och undrar över sin funktionsnedsättning är det viktigt att man får information riktad direkt till sig själv, på ett sätt som passar ens utvecklingsnivå. Det kan vara bra att få information också av någon annan än föräldrarna, gärna från någon på habiliteringen som kan mycket om CP.

Som litet barn går man oftast i den vanliga förskolan, med en extra resursperson i personalen. Sedan fortsätter man i den vanliga grundskolan eller ibland i särskolan. Om man behöver särskilt stöd för att det ska fungera i skolan får man det.

På en del platser finns särskilda förskolor och skolor för barn med rörelsehinder. Där finns olika behandlare anställda. Det finns riksgymnasier för rörelsehindrade ungdomar från hela landet i Göteborg, Kristianstad, Stockholm och Umeå. De har anpassad undervisning, habilitering och elevbostäder.

Att ha kompisar och något att göra på fritiden är viktigt för alla, oavsett om man har CP eller inte. Man väljer aktiviteter efter intresse och förmåga. På många orter finns det föreningar som har idrotts- och andra fritidsaktiviteter som passar om man har funktionsnedsättningar. Till exempel RBU, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar, anordnar olika aktiviteter och läger för barn, ungdomar och även deras familjer. På vissa habiliteringar och i vissa kommuner finns det fritidskonsulenter att vända sig till.


Att vara tonåring
För många ungdomar är tonårstiden svår. Man ska hitta sin egen väg och bli självständig, och det är inte annorlunda för att man har CP. Man är lika nyfiken att prova på olika saker i livet.

Att vara tonåring och ha CP kan innebära att man vet att det tar längre tid för en själv att förflytta sig än för andra. Man kan ha ett otydligt tal eller inte något tal alls. Man kanske behöver ett extra skolår därför att så många praktiska saker tar längre tid och man inte orkar med skolan i samma tempo som andra. Ju svårare funktionsnedsättning man har desto fler begränsningar finns det förstås i det dagliga livet.

Det kan vara svårt att bli så självständig som man själv vill om man har svårt att förflytta sig. Är man beroende av assistans kan det vara ännu knepigare. Å andra sidan kan det ibland kanske vara lättare att anförtro sig till en assistent i stället för sin mamma eller pappa. Internet ger också möjlighet att ta kontakter på egen hand, även om man har begränsad rörlighet.

För föräldrarna kan det vara svårare än vanligt att släppa sitt barn och att inse att barnet håller på att bli en vuxen självständig individ.


Vuxna
Hur livet blir när man är vuxen är mycket olika för olika personer, eftersom CP är så varierat. Det finns allt från människor som är fullt yrkesverksamma och inte har så stora begränsningar i vardagen, till dem som har flerfunktionshinder och behöver bo i ett särskilt boende där man kan få assistans med allt. Man kan behöva personliga assistenter som kan vara ens armar och ben, och färdtjänst för att åka till och från arbetet. Bra fungerande service är nödvändig för att man ska kunna vara aktiv och delaktig i samhällslivet. Arbetsförmedlingen har särskild service för personer med funktionsnedsättningar.

Om man bor i ett särskilt boende är kommunen ansvarig för att man får det stöd och den behandling man behöver.

Bor man inte i ett särskilt boende kan vården vara organiserad på olika sätt beroende på var i landet man bor. När man behöver få kontakt med läkare eller sjuksköterska, vare sig det har med CP att göra eller inte, brukar man få vända sig till vårdcentralen där man bor. Det kan vara bra om vårdcentralen känner till ens historia så att man inte behöver dra den varje gång man söker hjälp för någonting. Det är också bra om vårdcentralen känner till om man behöver särskild hjälp vid besöken, till exempel en lift eller någon som hjälper till att tolka vad man vill säga.

Om man behöver någon särskild behandling som inte vårdcentralen kan erbjuda kan man få kontakt med specialistläkare genom vårdcentralen. Man kan till exempel behöva behandling med botulinumtoxin eller ha problem med lederna och behöva träffa en ortoped.

Har man behov av annat stöd, till exempel hjälpmedel, är det organiserat på olika sätt runtom i landet. I de flesta landsting finns en vuxenhabilitering som har olika yrkeskategorier anställda, men ofta inte läkare. Vuxenhabiliteringen är under utveckling, men på många håll inte tillräckligt utbyggd ännu.

Man kallas inte längre till förebyggande kontroller som när man var barn, utan får själv höra av sig och boka en tid om man har besvär.

När man blir vuxen kan det hända att man får mer besvär, till exempel mer ont, sämre ork och sämre gångförmåga. Det gäller särskilt om man har gånghjälpmedel, som kryckor eller rullator. Många får besvär från axlarna på grund av belastningen. Att använda rullstol för längre förflyttningar och gå med stöd kortare sträckor är ett sätt skydda axlarna.

Samma apparat- olika resultat

En engelsk studie visar att det kan ha betydelse vilka förväntningar en person har vid utprovning av hörapparat. Deltagarna fick veta att de skulle jämföra en vanlig hörapparat och en med ny teknik, men i själva verket var hörapparaterna likadana. Trots det fick den ”nya” hörapparaten bättre resultat.

20 personer som var erfarna hörapparat­användare deltog i studien. Avsikten var att undersöka möjliga placebo­effekter i hörapparatutprovningar. Testet genomfördes vid ett tillfälle och personerna använde sina egna hörselgångsinsatser.

Alla hörapparaterna var programmerade efter samma standardinställning för ”en typisk hörselnedsättning”. Apparaterna bedömdes efter komfort, klarhet, intryck och allmän ljudkvalitet. Den påstått nya apparaten fick högre betyg i samtliga fall. Vid slutet av testet skulle de 20 deltagarna välja vilken de föredrog.

Det visade sig att 15 föredrog den ”nya”, medan fem inte kunde skilja dem åt, ingen valde den ”konventionella”. Små, men signifikanta, skillnader till förmån för den ”nya” hörapparaten kunde också utläsas vid tal-i-brus-test och vid bedömning av ljudkvalitet.

För att testet skulle bli så verkligt som möjligt hade det förberetts påhittade svar på frågor om hur den nya tekniken egentligen fungerade. Det var dock ingen av testpersonerna som frågade.

Mer än signalstyrka

– Studien har nyligen publicerats, men den har redan mött stort intresse. Vi har presenterat den på två konferenser för audiologer och forskare, säger Piers Dawes som gjort studien tillsammans med Samantha Powell och Kevin J Munro.

– Jag tror vår studie anknyter till en växande insikt inom audiologin att lyss­nande inte bara handlar om bästa möjliga signalstyrka i förhållande till bakgrundsljud, utan att det finns många andra viktiga faktorer som till exempel personlighet, kognitiva skillnader, samspel mellan människor och socialt sammanhang.

Studien tyder på att audionomernas attityd kan ha stor betydelse för resultatet?

– I klinisk medicinsk forskning associeras bättre resultat med läkare som upplevs som vänliga, sympatiska och har en positiv attityd. Jag är säker på att något liknande gäller även inom audiologi så att hörapparatanvändare troligen får bättre utfall när det gäller nytta och tillfredsställelse av sin hörapparat om de har stöd av en person som är positiv, sympatisk och kunnig.

Kan resultat som beror på en placeboeffekt kvarstå även under en längre tid?

– Ja, jag tror det kan vara möjligt. Inom klinisk medicin har forskning visat att nyttan av vissa sådana ­behandlingar har varit lång­livade, ibland längre än ett år.

– Vid utprovning av hörapparater skulle en etiskt korrekt användning av förväntningar kunna vara att man lyfter fram realistiska positiva förväntningar och skapar tillförsikt.

– Det här är något vi skulle vilja titta närmare på i kommande studier.

– Att ta sig tid att diskutera med patienten om möjligheter, svårigheter, farhågor kring användningen av hörapparaten är väl använd tid och kommer troligen att resultera i ett bättre resultat för patienten.

– Detta vet förmod­ligen redan bra utprovare, men det kan vara bra att ha vetenskapligt stöd för att det krävs såväl tid som expertkunskaper för att prova ut hörapparater.

Informera noggrant

Peter Nordqvist, vid Forskningsinstitutet Hörselbron, anser att det är intressanta resultat. Han poängterar att det visar vikten av att vara noggrann när man informerar om hörapparater.

– Man har tidigare vetat att det kan finnas en placebo­effekt, men det är så vitt jag vet första gången man har visat det så här tydligt.

Män hör bättre än kvinnor på fester

En tysk studie visar att män är bättre än kvinnor på att skilja ut relevanta ljud från bakgrundsljud på fester. Forskarna tror att det kan vara ett arv från mänsklighetens barndom.

Den så kallade ”cocktailpartyeffekten” är välkänd för de flesta. Ljudet från den person man egentligen vill lyssna på dränks av sorlet från andra och bakgrundsmusik.

Forskare vid Neurologiska kliniken på universitetssjukhuset och Hertie Institutet för hjärnforskning i Tübingen har undersökt skillnader mellan män och kvinnor när det gäller förmågan att identifiera varifrån ljud kommer.

Det visade sig vara mycket svårare för kvinnorna.

– I mänsklighetens barndom var det män som jagade och sökte efter mat, vilket gjorde förmågan att lokalisera ljud extremt viktig, säger Ida Zündorf och Hans Otto Karnach från universitetssjukhuset i Tübingen till www.hear-it.org.
De tror att orsaken kan vara olika krav på könen under evolutionen och att män som ett resultat av det naturliga urvalet har utvecklat förmågan att lokalisera ljud.

Ont i örat hos barn

Om barnet ligger högt med huvudet minskar svullnaden i örat och det gör mindre ont. Ett sätt att höja huvudändan är att lägga in kuddar under madrassen.

Vad kan man göra själv?

Ofta värk på natten
Barn som är förkylda kan få ont i örat av att slemhinnorna i örat svullnar. De kan också få värk av en varig inflammation i mellanörat, öroninflammation. Både förkylning och öroninflammation är vanliga infektionssjukdomar hos barn. Ofta vaknar barnen på natten av värken eftersom svullnaden i örat ökar ännu mer när de ligger ner. Det kan kännas lättare att sova med några extra kuddar under huvudet. Detta gäller framförallt äldre barn som ligger stilla.

Andra besvär som kan ge öronvärk är inflammation i hörselgången som leder in mot trumhinnan, en vaxpropp eller besvär med käklederna.

Öroninflammation drabbar mellanörat
En öroninflammation i mellanörat börjar ofta plötsligt och är kortvarig. Förutom ont i örat kan barnet ha en känsla av lock för örat och sämre hörsel. Det är också vanligt med feber. Ibland spricker trumhinnan och vätska rinner ut i hörselgången. Då brukar värken minska. Barn kan även ha öroninflammation utan värk.

Smärtstillande läkemedel
Mot smärtan kan man använda receptfria smärtstillande och febernedsättande läkemedel. Innan man ger barn yngre än sex månader läkemedlen är det bra att rådgöra med sjuksköterska eller läkare.

För barn över tre månader finns smärtstillande och febernedsättande medicin som innehåller paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil. Från sex månaders ålder kan barn även få Ipren, som är receptfritt och innehåller ibuprofen. Medicinerna finns i flytande form eller som stolpiller med rätt dos för små barn. För äldre barn finns även tabletter. Det finns noggranna anvisningar på förpackningen.

Barn under 18 år som har feber ska inte använda smärtstillande och febernedsättande medel med acetylsalicylsyra, till exempel Magnecyl, Treo eller Albyl, om inte en läkare har rekommenderat det.

Nässprej
Avsvällande nässprej minskar nästäppa och gör det lättare för barnet att andas. Att nässprejen skulle hjälpa mot öroninflammationen har däremot inte kunnat visas.

Man kan behöva kontakta vården
Barn kan få tillfällig öronvärk i samband med en förkylning. Men om värken inte går över ska barnet bli undersökt på vårdcentralen eller jourmottagningen inom ett dygn. Om barnet är slött, inte orkar leka och inte vill dricka eller är under sex månader ska man kontakta vården direkt.

Man bör också alltid kontakta vårdcentralen om det rinner vätska ur hörselgången på ett barn - oavsett om barnet har ont eller inte.

Hål på trumhinnan

Allmänt
Öroninflammation är mycket vanligt bland barn. Vuxna kan också få det men det är inte lika vanligt. Sjukdomen börjar oftast med en förkylning. Själva öroninflammationen smittar inte.

En akut öroninflammation orsakas av virus eller bakterier och ger en infektion i mellanörat där det bildas var.

Ibland kan man få en öronkatarr, det innebär att det samlas vätska i mellanörat utan att det bildas något var. Det är vanligt att barn får öronkatarr när de är förkylda och det är sällan de behöver behandling.

Symtom
Vanliga symtom vid öroninflammation kan vara att man har

• ont i örat, ofta på natten
• feber, särskilt små barn
• en känsla av lock för örat eller sämre hörsel.
• Om trumhinnan spricker och var rinner ut brukar det sluta göra ont.

Små barn kan ha mer diffusa symtom som dålig matlust och allmän irritation.

Behandling
En öroninflammation läker oftast av sig själv. Om det gör ont i örat kan man ta receptfria smärtstillande läkemedel. Det är också bra att hålla huvudet högt, då minskar svullnaden i näsan och öronen och det gör mindre ont.

Ibland kan öroninflammationen behöva behandlas med antibiotika, vanligtvis penicillin. Det gäller alltid barn som är under ett år, barn som är äldre än tolv år och vuxna. Om trumhinnan spricker och var rinner ut brukar man få penicillin oavsett ålder.

När ska man söka vård?
Om man har ont i örat trots att man har tagit smärtstillande läkemedel, om man har hög feber eller om det rinner vätska ur örat bör man kontakta en vårdcentral. Om man inte har några andra sjukdomar finns det ingen anledning att söka vård på kvällen eller natten, utan man kan vänta till nästa dag.

Om ett barn är slött, inte orkar leka eller prata, eller inte vill dricka ska man kontakta vården direkt.

Man ska söka vård direkt på akutmottagning eller vårdcentral om man blir svullen bakom örat, förlamad i ansiktet eller stel i nacken.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.

Vad händer i kroppen?

Örat består av tre delar.
Mer information
Öroninflammation är en vanlig barnsjukdom
Akut öroninflammation är näst förkylning den vanligaste infektionssjukdomen hos barn. En akut öroninflammation är en inflammation i mellanörat och vätskan i mellanörat är varig. Inflammationen börjar plötsligt och är kortvarig. Den medicinska termen för öroninflammation är otit.

Om man har öronkatarr är vätskan i mellanörat inte varig.

Öroninflammationer hos vuxna
Även om det inte är lika vanligt kan vuxna också få öroninflammation. Då är inflammationen ofta kraftigare, och det är viktigare att man snabbt får antibiotikabehandling. Om en vuxen har en öronkatarr som inte går över, kan det vara ett tecken på någon annan sjukdom i svalget bakom näsan. Då ska man undersökas av en öron-näsa-halsläkare.

Så fungerar ett friskt öra
Örat har tre delar: Ytterörat, mellanörat och innerörat. Ytterörat består av örats synliga delar på utsidan och hörselgången. Längst in i hörselgången sitter trumhinnan, ett par centimeter från hörselgångens mynning. Innanför trumhinnan ligger mellanörat, ett litet hålrum som normalt är gasfyllt.

Från svalget bakom näsan går det en tunn gång till mellanörat, den så kallade örontrumpeten. Genom denna gång passerar det normalt luft när vi sväljer eller gäspar. I mellanörat finns också de små hörselbenen, som kallas hammaren, städet och stigbygeln. De förbinder trumhinnan med innerörat.

Ljud som leds in i hörselgången får trumhinnan att röra sig. Via hörselbenen leds vibrationerna över till innerörat. I innerörat förvandlas vibrationerna till nervimpulser som via hörselnerven leds vidare till hjärnan. I innerörat finns också balansorganet.

Förkylning vanlig orsak till öroninflammation
Det är vanligt att en öroninflammation börjar med en förkylning. Förkylningsviruset gör det svårare för slemhinnorna i näsan och öronen att försvara sig mot bakterier. Öroninflammation är vanligast under vinterhalvåret.

Om bakterierna förökar sig bildas lätt en varig infektion i mellanörat och man får en akut öroninflammation. När man får en akut öroninflammation blir trumhinnan röd och tjock och det bildas det var bakom trumhinnan. Trumhinnan kan då bukta sig utåt och röra sig sämre. Att man får ont beror på att svullnaden och trycket i innerörat ökar.

Barn kan vara extra känsliga
I stort sett alla barn har öroninflammation någon gång, men vissa barn får öroninflammation ofta och blir så kallade öronbarn. Att ha många öroninflammationer kan vara ärftligt.

Själva öroninflammationen smittar inte, men de förkylningsvirus eller bakterier som barnet är infekterat med är smittsamma. Risken att få öroninflammation är olika stor hos olika barn, men risken ökar om barnet lätt får infektioner eller har en skada eller missbildning i ansiktsskelettet, till exempel gomspalt.

Tre av fyra barn får öroninflammation någon gång
Det är vanligast att få öroninflammation mellan ett och två års ålder. Vid två års ålder har tre av fyra barn haft minst en öroninflammation. Vart femte barn har haft öroninflammation minst tre gånger.

Man kan minska risken för barn att få öroninflammation
Det är svårt att helt skydda sitt barn mot öroninflammation, men det finns några sätt att minska risken:

Amning har en skyddande effekt mot öroninflammation hos spädbarn.
Man ska undvika att utsätta barn för rökiga miljöer.
Ett barn som ofta får öroninflammation kan må bättre av att inte vara i stora barngrupper på förskolan, eftersom infektionsspridningen ökar i stora grupper inomhus.
Öroninflammation kan göra ont när man flyger
Vid flygning ändras lufttrycket vid start och landning. Om man har lock för örat i samband med en akut öroninflammation innebär det också att passagen för luft mellan svalg och mellanöra inte fungerar som den ska. Det finns då en ökad risk för att det kommer göra mycket ont i örat på grund av tryckskillnaden mellan trumhinnans insida och utsida. Tryckskillnaden kan också orsaka att trumhinnan spricker.

Om man inte har ont i örat och det fungerar att göra så kallad tryckutjämning brukar det gå bra att flyga. Tryckutjämning innebär att man håller för näsan samtidigt som man blåser eller pressar ut luft genom näsan, på så sätt kommer det upp luft i mellanörat. Man kan använda näsdroppar som gör att slemhinnornas svullnad minskar och gör att det kan bli lättare att tryckutjämna. Det kan också hjälpa att tugga tuggummi. För att hjälpa små barn att tryckutjämna kan man amma dem eller låta dem dricka ur nappflaska. Det finns också hjälpmedel för tryckutjämning, Otovent och Earplanes, som finns att köpa på apotek.

Hörselskador är ovanliga
De allra flesta öroninflammationer läker av sig själva. Ibland kan man behöva få öronen undersökta en tid efter man har blivit frisk för att vara säker på att hörseln är som den var innan. Det gäller barn som är yngre än fyra år som har haft en inflammation i båda öronen eller om äldre barn inte hör som vanligt tre månader efter inflammationen.

Om man blir sämre
De allra flesta blir helt bra efter att ha haft öroninflammation.

Det är viktigt att man söker vård om besvären fortsätter, om man till exempel har ont, om man känner ett tryck i örat, om det rinner vätska ur örat eller om man har problem med balansen. Det är även viktigt att söka vård igen om man har fått antibiotika men inte blir bättre inom två till tre dygn.

Om man i samband med öroninflammation blir svullen bakom örat, förlamad i ansiktet eller stel i nacken ska man söka vård direkt på akutmottagning eller vårdcentral.

HÖRSELNEDSÄTTNING HOS BARN

Ett barns hörsel spelar en avgörande roll för dess tal- och språkutveckling. Om en hörselnedsättning inte behandlas kan den ha negativ inverkan på barnets förmåga att lära, kommunicera och umgås. Det är därför viktigt att uppmärksamma och identifiera hörselnedsättningar hos barn så tidigt som möjligt.

Lyckligtvis blir det i flera länder allt vanligare med tidiga ingripanden och screening av nyfödda. I kombination med lämplig förstärkning kan barns möjlighet till språkinlärning och kommunikation förbättras avsevärt. Det finns ingen anledning till att barn med nedsatt hörsel inte ska ha en bra barndom och utvecklas helt normalt. Ta ett steg i taget och lyssna på professionella råd som din läkare, audionom och andra sakkunniga erbjuder.

Fakta om hörselnedsättningar hos barn
Ungefär 3-4 av 1000 nyfödda barn har en betydande hörselnedsättning
Hörselnedsättningar hos barn kan vara ärftliga eller orsakas av sjukdom eller skada
Omkring 12 procent av barn mellan 6 och 19 år har en hörselnedsättning till följd av buller
Studier visar att hörapparater kan hjälpa barns språk och utveckling



WIDEX PRODUKTER FÖR BARN
Ett barn kan dra fördel av det exceptionella Widex ljudet från mycket tidig ålder – faktiskt från dag ett. Widex erbjuder produkter för spädbarn, småbarn och äldre barn.

Speciellt för spädbarn

Widex har utvecklat en hörapparat särskilt för spädbarn. WIDEX BABY™440 ger tillgång till så många ljud som möjligt för att stimulera barnets språk- och talutveckling. Den exceptionellt höga ljudkvaliteten ger ditt barn möjlighet att samspela med dig och omvärlden, vare sig det är hemma, på dagis eller hos mor- och farföräldrar.

WIDEX BABY440 passar perfekt på små öron tack vare sin minimala storlek. Eftersom den är byggd av lätta, men tåliga, material kan du lita på att den alltid sitter säkert och bekvämt. Vi har lagt mycket energi på att göra anpassningen av WIDEX BABY440 så snabb och enkel som möjligt.

För barn i allmänhet
Med Widex hörapparater får ditt barn en exceptionell ljudkvalitet även i krävande ljudmiljöer, t.ex. i klassrummet, på lekplatsen, i bilen eller framför TV:n.
Våra avancerade Widex funktioner fokuserar på att göra tal hörbart, medan det flexibla sättet att ställa in hörapparaten säkerställer störta möjliga anpassningsprecision för barn i alla åldrar.

Tillbehör
Till barnens hörapparater finns ett antal praktiska och lättanvända tillbehör, exempelvis fjärrkontroll och SCOLA FM-system.
Om du är förälder till ett litet barn kan du använda fjärrkontrollen till att justera ljudet eller ändra funktionerna på ditt barns hörapparat. Äldre barn kan själva reglera sina hörapparater med fjärrkontrollen.
SCOLA FM-systemet, som är kompatibelt med de flesta av Widex hörapparater, kan vara en god hjälp för ditt barn, exempelvis i klassrummet där det ofta är en besvärlig akustisk miljö med buller, ekon och avstånd till läraren.

Bananer

Bananer är en populär frukt, hos både barn och vuxna, troligvis för dess sötma. Men trots sin höga fruktosmängd är bananer mycket mer än ett välsmakande mellanmål. Studier visar att de innehåller en lång rad näringsämnen som leder till en mängd hälsofördelar.

Bananer är packade med väsentliga vitaminer och mineraler såsom:
• Kalium
• Magnesium
• Fosfor
• Kalcium
• Selen
• Järn
• Zink
• Mangan
• Koppar
• Folsyra
• Vitamin A
• Vitaminer B1, B2, B3, B5 och B6
• Vitamin C
• Vitamin E

Några av bananens hälsofördelar:



Bananer är bra för hjärta: Bananer är mycket rika på kalium men låga på natrium (salt), som främjar friskt hjärtat och minskar risken för åderförkalkning och stroke. En studie utförd vid Kasturba Medical College i Indien fann att bananer kan bidra till att reglera blodtrycket genom att agera såsom läkemedel för högt blodtryck. Receptbelagda läkemedel mot högt blodtryck, sk angiotensin converting enzyme (ACE)-hämmare, hämmar ACE. ACE producerar ett ämne (angiotensin-2) som blockerar blodkärl och därmed ökar blodtrycket. Studien visade att bananer kan hämma angiotensin-2 utan skadliga biverkningar som läkemedlen ofta ger.
Bananer bidra till att upprätthålla starka ben: Enligt en studie som publicerades i amerikanska Digestive Diseases and Sciences, ökar bananer kroppens förmåga att absorbera viktiga näringsämnen såsom kalcium som är avgörande för friska och starka ben.

Bananer främja tarm hälsa: Bananer innehåller ett socker som kallas fructooligosaccharide, vilket ökar goda bakterier i våra tarmar. Som du kanske vet leder goda bakterier i tjocktarmen till bättre immunitet mot infektioner och sjukdomar. Bananer fungera också som ett naturlig fruktsalt, dvs det skyddar mot halsbränna och magsår. Dessutom kan denna fantastiska frukt även underlätta både förstoppning och diarré. Det höga fiberinnehållet i bananer bidrar till att normalisera tarmrörelser och eliminering. I fall av diarré, kan bananer hjälpa till att återställa elektrolytnivåer, särskilt kalium.

Bananer skydda mot njursjukdom och cancer: En studie publicerad i International Journal of Cancer konstaterar att frukt och grönsaker, särskilt bananer, kan skydda mot njursjukdomar och minska risken för njurcancer.
Bananer är goda energikällor: Idrottsutövare vet alltför väl att bananer ger energi och ofta mumsar dem under träning och tävling. Två bananer kan hålla dig igång ca 90 minuter och fyller på elektrolyter som förloras genom svettning. Många amatörer och professionella idrottsmän anser också att en banan dagligen underlättar muskelkramper, möjligen på grund dess höga innehåll av kalium och magnesium.

Bananer är naturligt lugnande: Bananer innehåller en aminosyra som kallas tryptofan som i kroppen omvandlas till serotonin, ett ämne som är känt för att förbättra humöret och främja glädje och avkoppling.
Bananer lindra PMS: Höga nivåer vitamin B6, bidrar till att bananer kan hjälpa till att reglera glukosnivån och humörsvängningar i samband med PMS.

Bananer kan förbättra hjärnans funktion: De vitaminer och mineraler som bananer har, särskilt kalium, förbättrar hjärnans funktion och vaksamheten.
Bananer kan hjälpa vid baksmälla: bananer kan bidra till att lindra baksmälla och lugna upprörd mage.
Bananer för att sluta röka: B-vitaminer i bananer samt mineraler har visat sig hjälpa kroppen att komma över abstinensbesvär av nikotin.
Bananer är bra under graviditeten: Bananer innehåller folsyra, vilket som bekant är mycket viktigt under hela livet, men i ännu högre grad under graviditeten för att förebygga NTD (neural tube disorder) av vilka den vanligaste är ryggmärgsbråck.
Bananer lindrar myggbett: Prova att gnugga insidan av ett bananskal direkt på ett myggbett.

Vem uppfann plåstret?

Ett plåster är ett litet självhäftande, förband som bland annat används för att skydda sår. Plåster finns i olika material och utföranden för passa specifika skador och sår.

Varje kväll när den nygifte Earle Dickson kommer hem från sitt jobb som bomullsinköpare på Johnson & Johnson i New Jersey i USA har hans fru Josephine gjort kvällsmat åt honom år 1920. Tyvärr har hon ofta lyckats skada sig under denna process. På den tiden fick man göra sina egna ”plåster” genom att klippa till gasbinda och tejp, vilket gjorde det svårt att plåstra om sig själv. Efter ett tag börjar Earle tillverka plåster i förväg genom att fästa fyrkantiga bomullsbitar med jämna intervall på en remsa kirurgtejp. Plåstren täcker han med krinolin och därmed kan Josephine själv plåstra om sig vid behov.
Earle Dickson berättar om sin uppfinning på jobbet, men inte förrän han visar hur enkelt han kan sätta på sig ett plåster själv blir hans överordnade intresserade. Snart kommer de första plåstren ut på marknaden under namnet Band-Aid, men genombrottet kommer inte förrän man börjar med maskintillverkade plåster i olika storlekar 1924. (Att man identifierar en skadebenägen målgrupp i form av scouter och skickar ut gratis plåster till sådana över hela landet gör säkert också sitt till.) 1939 introducerar man sterila plåster. Hur det går för Josephine i matlagningens ädla konst förtäljer inte historien, men Earle själv blir vice vd vid Johnson & Johnson.
En gammal form av plåster var de förband eller­ ”stavar­” med läkande ingredienser som man klibbade fast på huden för att hjälpa sår att läka. Vad gäller Band-Aid blev det även ett fyndigt namn på det musikaliska superband som Bob Geldof och Midge Ure drog igång 1984 mot svälten i Etiopien. Och när vi ändå är inne på ords betydelser – termen ”dragplåster” i betydelsen något som drar folk till ett evenemang är en gammal svensk benämning på plåster vars innehåll skulle dra ut det sjuka ur ett sår.

Halsfluss

Halsfluss är en infektion som orsakas av bakterier i halsmandlarna, oftast streptokockbakterier. Halsfluss är vanligast under den tidiga hösten och våren.

Man kan bli smittad av halsfluss till exempel när man tar någon i hand eller kysser någon. För att undvika smitta kan det vara bra att tvätta händerna ofta och undvika handkontakt med personer som har halsfluss. För små barn är det bra att vara utomhus. I förskolan är det viktigt att barn inte delar tandborstar eller handdukar.

Det brukar ta två till fyra dagar från det att man smittats tills de första symtomen visar sig. Halsfluss kan gå över av sig själv, men ibland behöver man behandling. Halsfluss kan ibland ge följdsjukdomar, men det är ovanligt.

Symtom
När man har halsfluss är det vanligt att man:
har ont i halsen när man sväljer
har grötigt tal
känner sig sjuk
har feber.
Ibland kan också lymfkörtlarna i halsen svullna, oftast är det lymfkörtlarna vid käkvinklarna som svullnar. Man brukar kunna känna dem som ömma kulor under huden.

Behandling
När man har ont i halsen kan kall eller varm dryck vara lenande. Kall mat, till exempel glass och yoghurt, brukar också kännas bra. Man kan även prova receptfria smärtstillande läkemedel som innehåller paracetamol eller ibuprofen.

Om man har halsfluss som beror på streptokockbakterier, samtidigt som man har stora besvär, kan behandling med antibiotika påskynda tillfrisknandet. Om besvären är milda brukar infektionen inte hålla i sig så länge och läka ut av sig själv, utan läkemedel.

Får man täta återfall opereras halsmandlarna ibland bort.

När ska man söka vård?
Man ska ringa sjukvårdsrådgivningen eller kontakta en vårdcentral om:
man mår mycket dåligt
man har väldigt svårt att svälja
febern inte går ner på tre till fyra dagar
man får svårt att gapa och misstänker att man har fått en halsböld.

Vad händer i kroppen?
Infektion som ger rodnad och svullnad
Infekterade halsmandlar, tonsillit, kan bero på bakterier eller virus. Om infektionen orsakas av streptokockbakterier grupp A kallas sjukdomen för halsfluss. När man får halsfluss inflammeras halsmandlarna, de blir röda, svullna och gör ont.

Sjukdomen kan gå över av sig själv men har man stora besvär brukar man behandlas med antibiotika, som gör att infektionen snabbare går över och att smittan inte sprids.

Man kan ha ont i halsen av flera orsaker, till exempel vanlig förkylning som beror på virus.

Halsmandlarna finns i svalget
Halsmandlarna sitter på var sin sida om svalget, i höjd med tungans rot. De är en del av kroppens immunförsvar som skyddar mot infektioner. Om man har en infektion, till exempel halsfluss eller körtelfeber, kan halsmandlarna tillfälligt bli förstorade.

Halsmandlarna har veck och fickor, där det kan samlas avstötta hudceller. Det kan synas som vita proppar men ger sällan några symtom och behöver inte behandlas. Propparna är inte ett tecken på en infektion.

Halsmandlarna är större hos barn och krymper sedan gradvis under tonåren. Även om det är ovanligt kan de hos vissa barn bli så stora att det blir för trångt i halsen.

En del av immunförsvaret
Halsmandlarna är en del av svalgets lymfvävnad. I lymfvävnaden finns ett stort antal vita blodkroppar som hjälper till att skydda mot infektioner. Lymfvävnaden i svalget är ofta i arbete eftersom det är vanligt att smittas av bakterier och virus genom luften, eller från händerna till munnen. Om infektionerna återkommer gång på gång blir halsmandlarna större.

Halsfluss orsakas av streptokocker
När man får halsfluss har halsmandlarna oftast infekterats av streptokockbakterier grupp A. Denna sorts bakterier kan också ge andra sjukdomar som till exempel scharlakansfeber, rosfeber och impetigo-svinkoppor. Det finns även andra typer av bakterier som kan ge en infektion i halsmandlarna, men det är ovanligt.

Streptokocker utan att få halsfluss
Man kan ha streptokockbakterier grupp A i svalget utan att ha några besvär, det är framför allt vanligt hos förskolebarn. Då gör bakterierna ingen skada och man behöver inte behandlas.

Att ta antibiotika i onödan kan göra så att bakterierna i svalget utvecklar motståndskraft mot antibiotika, det vill säga blir resistenta. Då kan medicinen i framtiden ge sämre effekt den dag man verkligen behöver den.

Andra infektioner kan likna halsfluss
Även om man har symtom som tyder på halsfluss, så behöver det inte vara det. Det finns andra infektioner i halsmandlarna som kan likna halsfluss.

Om man får ont i halsen i samband med en vanlig förkylning brukar inflammationen vara spridd i svalget, bakom näsan och längre ner mot luftstrupen. Ofta är man då också snuvig, hes och hostar, och det är vanligt att symtomen flyttar runt i svalget. Den typen av infektion brukar bero på virus och kan då inte botas med antibiotika, utan läker av sig själv.

Även körtelfeber, mononukleos, som är vanligt bland barn och tonåringar, kan förväxlas med halsfluss. Då svullnar halsmandlarna upp, precis som vid halsfluss, och man får ofta grå-vita beläggningar i svalget. Körtelfeber orsakas av ett virus.

Ett annat virus kan ge smärtsamma blåsor i gommen, och det kan kännas ungefär likadant som när man har halsfluss.

Hur smittar halsfluss?
Man kan bli smittad av halsfluss genom direktkontakt, till exempel när man tar någon i hand eller kysser någon.I förskolan är det också viktigt att barnen inte delar tandborstar eller handdukar. För att minska smittrisken i familjen är det viktigt att alla använder egen handduk medan någon har halsfluss.

Om man har smittats av streptokocker brukar det ta två till fyra dagar från det att man smittats tills de första symtomen visar sig.

Oftast blir man bra inom en vecka
I de allra flesta fall läker halsfluss ut av sig själv inom en vecka. Om man har stora besvär, med svårigheter att svälja och prata samt feber, kan antibiotika påskynda tillfrisknandet med några dagar. Man ska då alltid ta hela den ordinerade kuren för att inte infektionen ska blossa upp igen. Om besvären är milda med lite eller ingen feber påverkar antibiotika nästan inte alls tillfrisknandet.

Ovanligt att sjukdomen blir värre
Det är ovanligt att man får följdsjukdomar av halsfluss, men man kan få en halsböld. Då har det bildas var som samlas bakom halsmandeln, och svullnaden kan sprida sig längre ner i halsen. Halsböld utvecklas oftast bara på ena sidan. Symtomen är ny febertopp, trötthet och slöhet, svårt att gapa, grötigt tal och svårare att svälja och andas. Andra ovanliga följdsjukdomar är bihåleinflammation eller varig öroninflammation. Det är färre än en person av hundra som får halsbölder, bihåleinflammation eller varig öroninflammation.

En mycket ovanlig följdsjukdom, som var vanligare förr, är reumatisk feber. Sjukdomen sprids då i kroppen, och man får en inflammation i bland annat lederna och i hjärtats klaffar. En annan mycket ovanlig komplikation är njurinflammation. Barn som får njurinflammation brukar få blod i urinen.

Om man får plötslig feber eller mår mycket sämre efter ett par dagar med halsfluss ska man alltid kontakta en läkare.

Symtom och diagnos

Svårt att svälja och ofta feber
Vanliga symtom på halsfluss är att det gör ont att svälja samtidigt som man känner sig sjuk och får feber. Ofta svullnar också lymfkörtlarna i halsen. Känner man med fingrarna på utsidan av halsens sidor kan de då kännas som ömma kulor under huden.

Små barn som har svårt att säga varifrån smärtan kommer visar det genom att de inte vill äta eller dricka. Huvudvärk, ont upp mot öronen och även magont är vanligt.

Streptokockinfektioner brukar hos vuxna inte ge snuva och hosta. Om man som vuxen har ont i halsen med samtidig snuva, hosta och eventuell heshet brukar det vara en virusförkylning. För små barn är det annorlunda, då kan snuva och hosta förekomma samtidigt med halsont och svullna halsmandlar vid streptokockinfektioner

Får man svårt att gapa kan det bero på att man har fått en halsböld. Då har det samlats var bredvid den ena halsmandeln.

När ska man söka vård?
Det är vanligt att få en förkylning med ont i halsen och då behöver man oftast inte söka vård. Men man ska kontakta vården om:
man mår mycket dåligt
man har väldigt svårt att svälja
febern inte går ner på tre till fyra dagar
man får svårt att gapa och misstänker att man har fått en halsböld
man tar mediciner som kan försämra immunförsvaret allvarligt.
Vad läkaren kan se och göra?
Vid undersökningen tittar läkaren med hjälp av en lampa in i munnen och svalget. En platt träpinne används för att trycka ner tungan så att läkaren kan se bättre. Undersökningen kan ibland vara lite obehaglig men tar bara några sekunder. Om man har halsfluss är halsmandlarna röda och svullna. Ibland har man även varproppar i halsmandlarnas fickor. Läkaren kan också se om man har fått en halsböld genom att gombågen på den inflammerade sidan då buktar in mot svalget.

Man får även halsen undersökt på utsidan. Läkaren känner på halsen och kring käkarna med händerna för att ta reda på om lymfkörtlarna är förstorade och ömma.


Vård och behandling

När man har ont i halsen kan man ha mindre matlust. Även om man har svårt att svälja bör man ändå försöka dricka. Ofta har kall eller varm dryck en lenande effekt på halsen. Kall mat, som till exempel glass och yoghurt brukar också kännas bra.

Det finns receptfria läkemedel mot smärta och feber som innehåller paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil, eller ibuprofen, till exempel Ibumetin och Ipren.

Bra att byta tandborste
Om man har fått en antibiotikakur är det bra att byta eller koka tandborsten tre till fyra dagar efter att man börjat kuren. Annars kan bakterierna överleva i tandborsten och smitta igen när kuren är avslutad. Man kan också tänka på att diska nappar och leksaker som barnen ofta stoppar i munnen.

Om man får en halsböld
Om man får en halsböld kan ibland en allmänläkare behandla bölden, men oftast behandlas man av en öron-näsa-halsläkare. Man sitter upp under behandlingen, som börjar med att man får spraybedövning och sedan en bedövningspruta i munnen. Läkaren skär upp ett hål i bölden så att varet kan rinna ut, oftast används också ett instrument för att lättare få ut varet. Behandlingen brukar ta några minuter och man får sedan antibiotika i tabletter.

Det brukar göra ont i halsen efteråt, men mindre ont än när bölden var oöppnad. Smärtan avtar under de närmaste dagarna om det läker som det ska. Eftersom bölden kan fylla på sig igen med mer var får man en tid för återbesök då bölden kan behöva öppnas igen.

Var tionde får halsfluss igen
Ungefär var tionde person som har haft halsfluss får en infektion i halsmandlarna igen inom två till tre veckor. Det kan till exempel bero på att man smittats på nytt, eller att man inte fullföljt den dos av medicin som läkaren skrev ut.
En annan orsak är att det kan finns andra bakterier i svalget som brutit ner penicillinet och försämrat dess effekt. Då kan man få en annan antibiotikasort som verkar på flera olika typer av bakterier, till exempel cefadroxil eller klindamycin.

Man kan få halsmandlarna borttagna
Om man får täta återfall kan ett alternativ vara att få halsmandlarna bortopererade. För att det ska bli aktuellt ska man ha haft tre till fem återfall under ett eller två års tid och inte blivit hjälpt av antibiotikabehandling med cefadroxil eller klindamycin.
Innan man får halsmandlarna bortopererade blir man sövd med narkos. Operationen brukar ta 15-30 minuter. De första dagarna efter operationen gör det ont och det kan vara svårt att svälja, men smärtstillande mediciner brukar hjälpa. Oftast kan man ändå äta och dricka lite redan dagen efter operationen.
Halsmandlarna utgör bara en del av det totala skyddet som finns mot infektioner i svalget. Därför kan de tas bort utan att det försämrar försvaret mot infektioner som helhet.

Förstorad körtel bakom näsan

I svalget hos barn och vuxna finns ett antal lymforgan, som är viktiga i kroppens försvar mot smittämnen som kommer in med luft, mat och dryck.
Körteln bakom näsan kallas adenoiden eller felaktigt för ”polypen eller polyper i näsan” hos barn. Körteln finns rakt bakom näsan och ovanför mjuka gommen i vad som kallas nässvalget (den översta delen av svalget) och består egentligen inte av körtelvävnad utan av lymfvävnad liknande den vävnad som bland annat finns i halsmandlarna.

Orsaker
Körteln bakom näsan finns hos alla barn då den har betydelse för immunförsvaret under barndomen. Varför körteln blir stor och täpper till hos vissa barn är inte klarlagt men det kan finnas ett samband med många förkylningar. Körteln tillbakabildas vanligen i skolåldern och är helt borta hos vuxna.

Symtom
Om körteln blir stor kan den ge besvär i form av nästäppa, snarkningar, konstant andning genom munnen, nasalt tal eller öronkatarr.

Diagnos och undersökning
Diagnosen ställs genom att doktorn lyssnar på sjukhistorien och symtomen samt undersöker bland annat näsa, munhåla och svalg med en liten spegel i munnen eller via ett titthålsinstrument (så kallat fiberskop/fiberoptik) i näsan


INFEKTION
Infektioner i de övre luftvägarna är de vanligaste akuta infektionssjukdomarna.Hit räknas framför fallt den vanliga förkylningen. Den börjar i näsan, i övre delen av svalgetoch bakom näsan, i den lymfvävnad som förbinder näsanmed svalget.

Hos en del barn som ofta är förkylda är denna lymfvävnadkonstant förstorad. Man talar om körtel bakom näsan.

Ibland sitter infektionen enbart i näsan och orsakar barasnuva och nysningar, ibland bara i svalget och ger då litefeber och sväljningsbesvär, hos spädbarn ofta med grinighetoch dålig matlust som följd.

När halsmandlarna, de s k tonsillerna, sväller, blir röda ochfår vita beläggningar har barnet fått halsfluss.

Förklaring till bilden, A = Näsmusslorna, B = Svalget, C = örontrumpeten, D = Luftstrupen, E = Luftrören, F = Lungorna, G = Hjärtat

En infektion kan också sprida sig från näsans olika gångargenom de små öppningarna till näsans bihålor — luftfyllda,slemhinneklädda hålrum i ansiktets ben — och orsaka bihåleinflammation — sinusit. Det finns ett par bihålor ipannbenet ovanför näsan, ett par i överkäksbenet underögonen, ett par bakom näsryggen och ett par längre in iskallen bakom näshålan. Gångarna mellan näsan och bihålornasvullnar lätt igen vid en förkylning och det sekretsom brukar bildas i bihålorna kan inte rinna ut utan blirgrogrund för bakterier som finns i näsan. Bihålorna utvecklaslångsamt under småbarnsåren. Sinusit förekommerdärför sällan före skolåldern.

Infektionen kan också tränga upp från svalget till mellanöratvia örontrumpeten och orsaka öroninflammation.

Lokaliserar sig infektionen nedåt luftvägarna stöter den påden del av strupen där stämbanden sitter. Blir det en inflammationhär så svullnar vävnaderna och släpper baraigenom en smal springa luft. Barnet får då de för strupkatarr— krupp — typiska symtomen, heshet och svårigheter attandas in.

Om infektionen passerat ner genom luftstrupen och tilldess förgreningar — luftrören — har barnet fått luftrörskatarr med envis hosta och slemmiga upphostningar.

Sprider sig infektionen via blodet eller genom luftrören tilllungvävnaden kan det utvecklas en lunginflammation med hög feber, hård hosta, andningssvårigheter och iblandsmärtor i bröstkorgen.

Behandling
En förstorad körtel bakom näsan kan opereras bort, oftast genom en skrapning via munnen och i narkos (full nedsövning). Operationen är enkel och tar vanligen 10-20 minuter och efteråt kan barnet gå hem efter några timmars övervakning. Såret får självläka och risken för komplikationer (blödningar och infektioner) är mycket liten. Efter operationen brukar barnet inte ha någon större smärta från såret. Om det samtidigt finns förstorade halsmandlar kan även dessa opereras bort och om det samtidigt finns öronkatarr kan små dränagerör i trumhinnan opereras in för att ventilera mellanörat.
Om en förstorad körtel opereras bort (se under Behandling nedan) brukar symtomen snabbt helt gå tillbaka och barnet blir friskt. Ibland kan körteln växa till på nytt och operationen kan då behöva göras om.

öronspolning

Vaxproppar, ett vanligt och besvärligt problem

Problem med vaxpropp är en vanlig orsak till att söka vård. Vaxproppar i hörselgången förorsakar stora problem för patienterna med bland annat hörselnedsättning men också smärtor och lock-, eller tryckkänsla i hörselgången. Patienterna kan också uppleva brummande eller ringande/pipande ljud samt yrsel och även hosta till följd av vaxproppar. Livskvaliteten kan därmed försämras och borttagandet av en vaxpropp kan förbättra situationen omedelbart.
Öronvax består av sekret, talg och svettkörtelsekret samt hudpartiklar, framför allt keratin. Vaxet är svagt surt och utgör egentligen ett skydd för huden i hörselgången. Vaxet kan vara mjukt eller hårt, och kan variera i färg från ljust till mörkt brunt. Vaxproppar är vanligen mörkt bruna och torra/hårda samt sitter fast i hörselgångens väggar och hårstrån. Vaxproduktionen är individuell och ibland upplevs den vara i överkant. Vaxproppar kan bildas vid alltför riklig vaxproduktion eller då vaxet inte transporteras ut normalt.

Olika metoder för avlägsnande av vaxproppar
Idag finns ingen säker evidens för vad som är den effektivaste metoden för avlägsnande av vaxproppar, utan flera metoder används. Vid okomplicerade vaxproppar är den vanligaste metoden öronspolning med spruta, som brukar utföras av hälso- och sjukvårdspersonal med adekvat kompetens. I speciella fall kan läkare avlägsna vaxproppar direkt och använda sig av öronmikroskop, öronspeculum samt curette, vaxslynga eller armerade bomullspinnar alternativt sug .

Risker vid öronspolning
Öronspolning kan innebära risker som till exempel trumhinneperforation, andra skador i hörselgången, extern otit, smärta, tinnitus, yrsel och blodtrycksfall.

Kontraindikationer

Spolning är kontraindicerat:
om patienter har insatta dräneringsrör eller andra genomgångna operationer i örat vid trumhinneperforation
vid pågående öroninflammation eller om patienten tidigare haft svåra eller upprepade öroninflammationer
vid svår yrsel, om spolning inte är ordinerat av öronspecialist.
Spolning av små barns öron bör på samma sätt inte utföras utan specialistbedömning. Vid kontraindikationer mot öronspolning bör vaxproppar sugas eller plockas bort av läkare .

Vid öronspolning rätas örat ut genom att det dras uppåt. Vattenstrålen riktas uppåt.

Material

Otoskop
Plasttratt, engångs
Två plastförkläden, engångs
Handskar, rena
Cellstoff eller liknande torkpapper
Rondskål
Vattenskål
Stor 50 ml öronspolningsspruta av metall eller plast
Vid behov munstycke för öronspolning till plastspruta

Gör så här:
Använd ett rum där det är acceptabelt att blöta ner golvet en aning och ta helst fram spolmaterial i förväg. Be patienten berätta om sina besvär och fråga om hon/han gjort någon förberedande behandling. Detta är viktigt för att undersöka om det finns några kontraindikationer mot öronspolning.
Bägge hörselgångarna inspekteras med ett otoskop, vilket som regel endast bekräftar vax, då trumhinnan brukar vara dold bakom vaxproppen. Om patienten har vaxproppar i båda öronen, men akuta besvär från det ena kan det vara lika bra att spola bägge öronen på en gång om man ändå spolar. Många patienter har en benägenhet att få vaxproppar och återkommer därför ofta med vax i bägge hörselgångarna.
Informera patienten om vad som ska göras och varför, illustrera eventuellt med bilder av örat (se bild). Visa instrumenten i förväg och be patienten säga ifrån om det känns obehagligt men uppmana honom/henne att om möjligt inte röra huvudet under spolningen. Vårdpersonalens rörelser bör vara mjuka och försiktiga.
Desinfektera händerna och ta på handskar och ett plastförkläde. Det är en fördel om också patienten får använda ett plastförkläde eller liknande för att skydda sina kläder. Använd en rondskål att fånga upp spolvattnet med. Ta också fram papper att torka eventuellt spill med.
Placera rondskålen horisontellt under örat med den konkava sidan mot patientens hals och be patienten om hjälp att hålla fast den helt stilla under spolningen. Om patienten inte själv kan hålla kan man behöva assistans. Lägg lite torkpapper under rondskålen för att absorbera läckande spolvatten.
Om man tror att det kommer att bli problem att spola ut vaxet, till exempel om vaxet ser mycket svart och hårt ut, så kan man instillera lite 37-gradigt vatten i hörselgången, sätta in en tuss med fetvadd och därefter låta patienten vänta i 15 minuter innan spolningen. Om vaxet ser ljust och mjukt ut eller om patienten har förbehandlat med propplösande medel så kan man försöka spola direkt.
Om det inte föreligger några kontraindikationer mot öronspolning fyller man en 50 ml plast- eller metallspruta med 37-gradigt vatten och drar lite i örat uppåt och utåt för att räta ut hörselgången. Sprutspetsen förs endast in ca 1 cm i hörselgången för att minska risken för skada av trumhinnan. Vattenstrålen riktas sedan uppåt och bakåt för att inte pressa vaxproppen ännu längre in och för att inte utsätta trumhinnan för alltför starkt spoltryck (se bild). Spolningen upprepas flera gånger och otoskopet används för att kontrollera effekten under hand. Använd gärna spolstycke med vinge för att minska risk för att spolstycket trycks in om den lossnar.
Avsluta behandlingen med att inspektera hörselgången och torka runt öra och hals. Ibland kan läkemedelsförskrivning behövas för efterbehandling till exempel örondroppar innehållande en kombination av hydrokortison  och antibiotika för att dämpa irritation eller extern otit som kan upptäckas bakom vaxet.
Kontrollera att det inte finns vatten på golvet så att det blivit halt. Förvissa dig om att patienten mår bra och inte känner sig yr eller illamående. Vid problem relaterat till spolningen konsulteras vid behov läkare. Det är vanligt att patienten upplever ljud som hårda och starka efter att en vaxpropp spolats bort. Lockkänsla efter spolning hör som regel samman med vatten i hörselgången och försvinner om patienten försöker skaka ut vattnet ur örat. En stunds vila kan vara nödvändig innan hemgång. Kontrollera patientens status innan hemgång.
Dokumentera bedömning före och efter spolning, vilken metod som använts, klockslag samt vilken information patienten har fått.
Rengör och desinfektera flergångsinstrument. Kasta engångsinstrument i avsedd avfallsbehållare.

Vilka får göra det?
I flera av landets lokala anvisningar gällande öronspolning står det angivet att öronspolning endast kan ske på delegation av läkare, oavsett om det är en sjuksköterska eller en undersköterska som utför öronspolningen, och att denna läkare alltid skall inspektera hörselgången före och efter öronspolning. Det hänvisas då till SOSFS 1997:14 (M) [12] som handlar om delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård, eller SOSFS 1999:5 (M) 6 kap 2  § [13] som innehåller föreskrifter om allmäntjänstgöring för läkare. Problemet är att dessa referenser inte ger vägledning i frågan trots hänvisningarna

MIN TID - MITT LIV

Allt har sin tid och det här är min tid. Jag är inte den lilla fisken som simmar under den stora, jag skapar min egen skugga.
Om inte jag tror på mig själv - vem ska då göra det?
Om inte nu - när?
Jag drar ett streck i sanden, här och nu. Hit men inte längre. Det som varit okej innan, är inte okej längre. Nu är min tid. Det här är mitt liv, inte ditt.
Negativ energi har inget i mitt liv att göra. Jag bryter mig fri och går min egen väg.
Jag litar på mig själv.
Inget som livet placerar i min väg skrämmer längre. Jag lever min dröm eller är på väg emot den, det finns inget annat. I varje situation finns ett val.
Jag är en stolt människa, ingen dörrmatta som andra kan torka fötterna på.
Jag står upp för mig själv.

Det här har inte att göra med örat med det har att göra med din självförtroende. Ni som som hör dålig och vill höra bra igen, tänk på ett positivt sätt, visst är det lätt att skriva/ säga. Men försökt vara lite mer bestämda över era liv. Försök inte isolera er, gå ut, upplev världen för tiden går. Bry er inte vad andra säger om er. Gör det bara. Sedan finns alltid hjälpmedel som kan hjälpa er med att höra bättre och du är inte ensam om det. 
Ditt liv är ditt ansvar.

Din journal

Journal skrivs för alla patienter. Den innehåller de uppgifter som behövs för en god och säker vård.
Journalen är i första hand ett arbetsredskap för dem som arbetar med och ansvarar för din hälso- och sjukvård, men du har i regel rätt att ta del av vad som står i den. I journalen antecknas, förutom ditt namn och ditt personnummer, bland annat:
nödvändiga uppgifter om bakgrunden till den vård du fått
uppgifter om din diagnos, varför du fått en viss behandling eller varför din diagnos lett till ett visst beslut
nödvändiga uppgifter om vad som gjorts och vad som är planerat
vem som gjort anteckningarna och när de gjordes.
Uppgifterna i din journal skyddas av sekretess. Personal inom hälso- och sjukvården får endast ta del av de uppgifter som behövs för det aktuella besöket.

Läs din journal
Som patient har du i regel rätt att läsa din journal. Journalen tillhör vårdgivaren, men du kan begära att få ta del av den. Du kan antingen läsa den på stället eller be om en kopia till självkostnadspris.
Det finns två undantag då du inte kan få tillgång till din journal:
om det finns risk för att behandlingen blir lidande
om det finns risk för att någon person som nämns i journalen kan komma till skada.
Du kan ändå ha rätt att få se delar av din journal.
Vill du läsa din patientjournal ska du vända dig till den vårdgivare som behandlar dig. Om vårdgivaren anser att journalen inte ska lämnas ut ska du dels få ett skriftligt besked om detta, dels få information om hur du kan överklaga beslutet till förvaltningsdomstol.

Rättelse i journalen
Om du anser att din journal innehåller felaktiga uppgifter kan du i vissa fall be den som gjort anteckningen att införa en rättelse. Den som skriver i journalen får dock inte ta bort eller förstöra felaktiga anteckningar i journalen.
Du har också vissa möjligheter att få din journal helt eller delvis förstörd. Då vänder du dig till Regionala tillsynsenheten på Socialstyrelsen.

Sammanhållen journalföring
Allt fler vårdgivare i länet använder sig numera av samma journalsystem. Det innebär att de kan dela med sig av information om dig som patient  med andra vårdgivare. Syftet är att få en mer samlad bild av dina vårdbehov och att vårdpersonalen får ta del av dina patientuppgifter där de behövs. Allt för att kunna ge dig bästa möjliga vård.
Du ska helt enkelt slippa upprepa din vårdhistoria när du kommer till en ny vårdgivare. Den sammanhållna journalföringen ska vara så utformad att den både stöder vården av dig och skyddar mot obehörig insyn.
Det är vårdgivarens ansvar att informera dig som patient om sammanhållen journalföring och vad det innebär.
Följande vårdgivare i Stockholms läns landsting erbjuder en sammanhållen journalföring. Länken öppnas i nytt fönster.


Om du inte vill ha en sammanhållen journalföring
Tala om för vårdpersonalen om du inte vill att dina uppgifter samlas i en sammanhållen journalföring. Det innebär att uppgifterna spärras för andra vårdgivare. Men då måste du själv berätta för vårdpersonalen hos en annan vårdgivare vad de behöver veta för att ge dig en bra vård.

Personuppgifter
Inom vården finns många register som innehåller uppgifter om dig som patient, till exempel läkarbesök, diagnoser, undersökningar och intagningar på sjukhus. Uppgifterna lagras och skyddas enligt lagar i hälso- och sjukvården, som Personuppgiftslagen, PUL, (1998:204) och Patientdatalagen (2008:355).
Om du vill få information om dina uppgifter kan du vända dig till ett personuppgiftsombud.

Din rätt att veta
Lagen innebär att man från vårdgivarens sida alltid måste informera dig om det görs en registrering. Det kan till exempel gälla när du besöker en ny vårdcentral. Då registreras ditt namn, personnummer, adress och hälsobakgrund. Du kan inte vägra att bli registrerad i ett vårdregister.
Du har rätt att en gång per år kostnadsfritt få ett utdrag på uppgifterna. För att få veta vad som står om dig i sjukvårdens olika register, skriv till Hälso- och sjukvårdsnämndens förvaltning, Registrator. Du kan då få ett utdrag per post. Ansökan ska vara skriftlig och innehålla din namnteckning.

Byte av husläkare
Om du väljer att byta till en ny husläkare kan han eller hon kontakta din tidigare husläkare och begära att få din journal.

ID-handling
För din egen säkerhets skull måste du alltid (såvida det inte gäller en akut nödsituation) visa legitimation när du besöker hälso- och sjukvården som patient. Det gäller även tandvård. Allt för att undvika förväxlingar och därmed uppnå en säker vård.

Läs din födelsejournal
Om du vill läsa din födelsejournal måste du veta din mors namn och personnummer samt på vilket sjukhus du föddes. Din födelsesjournal är egentligen din mors och därför måste du ha samtycke från din mor om du vill se hela journalen. Du kontaktar sjukhuset där du föddes.
Om du föddes före den 1 januari 1971 i Stockholms stad på en förlossningsklinik som numera är nedlagd, som till exempel Stockholms Allmänna BB, finns journalen i Stockholms stadsarkiv. Om du föddes på en förlossningsklinik i övriga länet som nu är nedlagd finns din födelsejournal hos Landstingsarkivet.